Kung Halv som dog med ett skratt

Varför var kungen inte rädd för drömmen om eld?

Krigaren Innstein varnar kung Halv för att lita på Asmund. Han menar att Asmund smider onda planer. Innstein har också drömt att kungens här stod i lågor. I en annan dröm brann det på hans egna axlar, och han oroar sig för att drömmarna bådar illa.

Men kungen svarar att det som såg ut som eld var blänket från hjälmar och rustningar. Han är övertygad om att Asmund aldrig skulle bryta sin ed och sätter stopp för allt prat om drömmarna. Med halva sin här beger han sig till gästabudet. Krigarna somnar djupt av den starka drycken. Medan de sover tänder någon eld på hallen.

Kungen vaknar, väcker sina kamrater och befaller dem att gripa till vapen. Krigarna kastar sig mot väggarna. De bryter sönder timmerväggen och tar sig ut ur elden. Men fienderna är alldeles för många, och både kungen och hans krigare stupar. Även kamraterna som stannat kvar på skeppen ger sig in i striden.

Striden pågår ända till natten, och även Innstein faller. I slutet av dikten säger han det som människor i framtiden ska berätta: kung Halv dog med ett skratt. Så förkunnar Innstein hur kungens sista stund ska leva vidare i människors berättelser.

Läs förklaringenDölj förklaringen