Källtext till ”Sången om Vaftrudner”

"Ráð þú mér nú, Frigg,
alls mik fara tíðir
at vitja Vafþrúðnis;
forvitni mikla
kveð ek mér á fornum stöfum
við þann inn alsvinna jötun."
Frigg kvað:

"Heima letja
ek mynda Herjaföðr
í görðum goða;
því at engi jötun
ek hugða jafnramman
sem Vafþrúðni vera."
Óðinn kvað:

"Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaða,
fjölð ek reynda regin;
hitt vil ek vita,
hvé Vafþrúðnis
salakynni sé."
Frigg kvað:

"Heill þú farir!
heill þú aftr komir!
heill þú á sinnum sér!
æði þér dugi,
hvars þú skalt, Aldaföðr,
orðum mæla jötun.

Fór þá Óðinn
at freista orðspeki
þess ins alsvinna jötuns;
at höllu hann kom,
ok átti Íms faðir;
inn gekk Yggr þegar.
Óðinn kvað:

"Heill þú nú, Vafþrúðnir,
nú em ek í höll kominn
á þik sjalfan sjá;
hitt vil ek fyrst vita,
ef þú fróðr sér
eða alsviðr jötunn."
Vafþrúðnir kvað:

"Hvat er þat manna
er í mínum sal
verpumk orði á?
Út þú né komir
órum höllum frá,
nema þú inn snotrari sér."
Óðinn kvað:

"Gagnráðr ek heiti,
nú emk af göngu kominn,
þyrstr til þinna sala;
laðar þurfi -
hef ek lengi farit -
ok þinna andfanga, jötunn."
Vafþrúðnir kvað:

"Hví þú þá, Gagnráðr,
mælisk af golfi fyr?
Far þú í sess í sal!
Þá skal freista,
hvárr fleira viti,
gestr eða inn gamli þulr."
Óðinn kvað:

"Óauðigr maðr,
er til auðigs kemr,
mæli þarft eða þegi;
ofrmælgi mikil,
hygg ek, at illa geti
hveim er við kaldrifjaðan kemr."
Vafþrúðnir kvað:

"Seg þú mér, Gagnráðr,
alls þú á golfi vill
þíns of freista frama,
hvé sá hestr heitir,
er hverjan dregr
dag of dróttmögu."
Óðinn kvað:

"Skinfaxi heitir,
er inn skíra dregr
dag of dróttmögu;
hesta beztr
þykkir hann með Hreiðgotum;
ey lýsir mön af mari."
Vafþrúðnir kvað:

"Seg þú þat, Gagnráðr,
alls þú á golfi vill
þíns of freista frama,
hvé sá jór heitir,
er austan dregr
nótt of nýt regin."
Óðinn kvað:

"Hrímfaxi heitir,
er hverja dregr
nótt of nýt regin;
méldropa fellir hann
morgin hvern;
þaðan kemr dögg um dala."
Vafþrúðnir kvað:

Seg þú þat, Gagnráðr,
alls þú á golfi vill
þíns of freista frama,
hvé sú á heitir,
er deilir með jötna sonum
grund ok með goðum."
Óðinn kvað:

"Ífing heitir á,
er deilir með jötna sonum
grund ok með goðum;
opin renna
hon skal of aldrdaga;
verðr-at íss á á."
Vafþrúðnir kvað:

Seg þú þat, Gagnráðr,
alls þú á golfi vill
þíns of freista frama,
hvé sá völlr heitir,
er finnask vígi at
Surtr ok in svásu goð."
Óðinn kvað:

"Vígriðr heitir völlr,
er finnask vígi at
Surtr ok in svásu goð;
hundrað rasta
hann er á hverjan veg;
sá er þeim völlr vitaðr."
Vafþrúðnir kvað:

"Fróðr ertu nú, gestr,
far þú á bekk jötuns,
ok mælumk í sessi saman;
höfði veðja
vit skulum höllu í,
gestr, of geðspeki.
Óðinn kvað:

"Seg þú þat it eina,
ef þitt æði dugir
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan jörð of kom
eða upphiminn
fyrst, inn fróði jötunn."
Vafþrúðnir kvað:

"Ór Ymis holdi
var jörð of sköpuð,
en ór beinum björg,
himinn ór hausi
ins hrímkalda jötuns,
en ór sveita sær."
Óðinn kvað:

"Seg þú þat annat,
ef þitt æði dugir
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan máni kom,
sá er ferr menn yfir,
eða sól it sama."
Vafþrúðnir kvað:

"Mundilfari heitir,
hann er mána faðir
ok svá Sólar it sama;
himin hverfa
þau skulu hverjan dag
öldum at ártali."
Óðinn kvað:

"Seg þú þat it þriðja,
alls þik svinnan kveða
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan dagr of kom,
sá er ferr drótt yfir,
eða nótt með niðum."
Vafþrúðnir kvað:

"Dellingr heitir,
hann er Dags faðir,
en Nótt var Nörvi borin;
ný ok nið
skópu nýt regin
öldum at ártali."
Óðinn kvað:

"Seg þú þat it fjórða,
alls þik fróðan kveða,
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan vetr of kom
eða varmt sumar
fyrst með fróð regin."
Vafþrúðnir kvað:

"Vindsvalr heitir,
hann er Vetrar faðir,
en Svásuðr sumars."
Óðinn kvað:

"Seg þú þat it fimmta,
alls þik fróðan kveða,
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hverr ása ellztr
eða Ymis niðja
yrði í árdaga."
Vafþrúðnir kvað:

"Örófi vetra
áðr væri jörð of sköpuð,
þá var Bergelmir borinn,
Þrúðgelmir
var þess faðir,
en Aurgelmir afi."
Óðinn kvað:

"Seg þú þat it sétta,
alls þik svinnan kveða,
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan Aurgelmir kom
með jötna sonum
fyrst, inn fróði jötunn."
Vafþrúðnir kvað:

"Ór Élivágum
stukku eitrdropar,
svá óx, unz varð jötunn;
þar eru órar ættir
komnar allar saman;
því er þat æ allt til atalt."
Óðinn kvað:

"Seg þú þat it sjaunda,
alls þik svinnan kveða,
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvé sá börn gat,
inn baldni jötunn,
er hann hafði-t gýgjar gaman."
Vafþrúðnir kvað:

"Undir hendi vaxa
kváðu hrímþursi
mey ok mög saman;
fótr við fæti
gat ins fróða jötuns
sexhöfðaðan son."
Óðinn kvað:

"Seg þú þat it átta,
alls þik svinnan kveða,
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvat þú fyrst of mant
eða fremst of veizt,
þú ert alsviðr, jötunn."
Vafþrúðnir kvað:

Örófi vetra
áðr væri jörð of sköpuð,
þá var Bergelmir borinn;
þat ek fyrst of man,
er sá inn fróði jötunn
á var lúðr of lagiðr."
Óðinn kvað:

"Seg þú þat it níunda,
alls þik svinnan kveða,
ok þú, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan vindr of kemr,
svá at ferr vág yfir;
æ menn han sjalfan of sjá."
Vafþrúðnir kvað:

"Hræsvelgr heitir,
er sitr á himins enda,
jötunn í arnar ham;
af hans vængjum
kvæða vind koma
alla menn yfir."
Óðinn kvað:

"Seg þú þat it tíunda,
alls þú tíva rök
öll, Vafþrúðnir, vitir,
hvaðan Njörðr of kom
með ása sonum -
hofum ok hörgum
hann ræðr hundmörgum -
ok varð-at hann ásum alinn."
Vafþrúðnir kvað:

"Í Vanaheimi
skópu hann vís regin
ok seldu at gíslingu goðum,
í aldar rök
hann mun aftr koma
heim með vísum vönum."
Óðinn kvað:

"Seg þú þat et ellifta,
hvar ýtar túnum í
höggvask hverjan dag;
val þeir kjósa
ok ríða vígi frá,
sitja meir of sáttir saman."
Vafþrúðnir kvað:

"Allir einherjar
Óðins túnum í
höggvask hverjan dag,
val þeir kjósa
ok ríða vígi frá,
sitja meirr of sáttir saman."
Óðinn kvað:

"Seg þú þat it tolfta,
hví þú tíva rök
öll, Vafþrúðnir, vitir,
frá jötna rúnum
ok allra goða
segir þú it sannasta,
inn alsvinni jötunn."
Vafþrúðnir kvað:

"Frá jötna rúnum
ok allra goða
ek kann segja satt,
því at hvern hef ek
heim of komit;
níu kom ek heima
fyr Niflhel neðan;
hinig deyja ór helju halir."
Óðinn kvað:

"Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaðak,
fjölð ek of reynda regin:
Hvat lifir manna,
þá er inn mæra líðr
fimbulvetr með firum?"
Vafþrúðnir kvað:

"Líf ok Lifþrasir,
en þau leynask munu
í holti Hoddmímis;
morgindöggvar
þau sér at mat hafa,
en þaðan af aldir alask."
Óðinn kvað:

"Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaðak,
fjölð ek of reynda regin:
Hvaðan kemr sól
á inn slétta himin,
er þessa hefr fenrir farit?"
Vafþrúðnir kvað:

"Eina dóttur
berr alfröðull,
áðr hana fenrir fari;
sú skal ríða,
þá er regin deyja,
móður brautir, mær."
Óðinn kvað:

"Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaðak,
fjölð ek of reynda regin:
Hverjar ro þær meyjar,
er líða mar yfir,
fróðgeðjaðar fara?"
Vafþrúðnir kvað:

"Þríar þjóðár
falla þorp yfir
meyja Mögþrasis;
hamingjur einar
þær er í heimi eru,
þó þær með jötnum alask."
Óðinn kvað:

"Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaðak,
fjölð ek of reynda regin:
Hverir ráða æsir
eignum goða,
þá er sloknar Surta logi?"
Vafþrúðnir kvað:

"Víðarr ok Váli
byggja vé goða,
þá er sloknar Surta logi,
Móði ok Magni
skulu Mjöllni hafa
Vingnis at vígþroti."
Óðinn kvað:

"Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaðak,
fjölð ek of reynda regin;
Hvat verðr Óðni
at aldrlagi,
þá er of rjúfask regin?"
Vafþrúðnir kvað:

"Ulfr gleypa
mun Aldaföðr,
þess mun Víðarr vreka;
kalda kjafta
hann klyfja mun
vitnis vígi at."
Óðinn kvað:

"Fjölð ek fór,
fjölð ek freistaðak,
fjölð ek of reynda regin;
Hvat mælti Óðinn,
áðr á bál stigi,
sjalfr í eyra syni?"
Vafþrúðnir kvað:

"Ey manni þat veit,
hvat þú í árdaga
sagðir í eyra syni;
feigum munni
mælta ek mína forna stafi
ok of ragnarök.
Nú ek við Óðin
deildak mína orðspeki;
þú ert æ vísastr vera."

Othin spake: 1.
"Counsel me, Frigg, for I long to fare,
And Vafthruthnir fain would find;
In wisdom old with the giant wise
Myself would I seek to match."

Frigg spake: 2.
"Heerfather here at home would I keep,
Where the gods together dwell;
Amid all the giants an equal in might
To Vafthruthnir know I none."

Othin spake: 3.
"Much have I fared, much have I found,
Much have I got from the gods;
And fain would I know how Vafthruthnir now
Lives in his lofty hall."

Frigg spake: 4.
"Safe mayst thou go, safe come again,
And safe be the way thou wendest!
Father of men, let thy mind be keen
When speech with the giant thou seekest."

The wisdom then of the giant wise Forth did he fare to try;
He found the hall of the father of Im,
And in forthwith went Ygg.

Othin spake: 6.
"Vafthruthnir, hail! to thy hall am I come,
For thyself I fain would see;
And first would I ask if wise thou art,
Or, giant, all wisdom hast won."

Vafthruthnir spake: 7.
"Who is the man that speaks to me,
Here in my lofty hall?
Forth from our dwelling thou never shalt fare,
Unless wiser than I thou art."

Othin spake: 8.
"Gagnrath they call me, and thirsty I come
From a journey hard to thy hall;
Welcome I look for, for long have I fared,
And gentle greeting, giant."

Vafthruthnir spake: 9.
"Why standest thou there on the floor whilst thou speakest?
A seat shalt thou have in my hall; Then soon shall we know whose knowledge is more,
The guest's or the sage's gray."

Othin spake: 10.
"If a poor man reaches the home of the rich,
Let him wisely speak or be still;
For to him who speaks with the hard of heart
Will chattering ever work ill."

Vafthruthnir spake: 11.
"Speak forth now, Gagnrath, if there from the floor
Thou wouldst thy wisdom make known:
What name has the steed that each morn anew
The day for mankind doth draw?"

Othin spake: 12.
"Skinfaxi is he, the steed who for men
The glittering day doth draw;
The best of horses to heroes he seems,
And brightly his mane doth burn."

Vafthruthnir spake: 13.
"Speak forth now, Gagnrath, if there from the floor Thou wouldst thy wisdom make known:
What name has the steed that from East anew
Brings night for the noble gods?"

Othin spake: 14.
"Hrimfaxi name they the steed that anew
Brings night for the noble gods;
Each morning foam from his bit there falls,
And thence come the dews in the dales."

Vafthruthnir spake: 15.
"Speak forth now, Gagnrath, if there from the floor
Thou wouldst thy wisdom make known:
What name has the river that 'twixt the realms
Of the gods and the giants goes?"

Othin spake: 16.
"Ifing is the river that 'twixt the realms
Of the gods and the giants goes;
For all time ever open it flows,
No ice on the river there is."

Vafthruthnir spake: 17.
"Speak forth now, Gagnrath, if there from the floor Thou wouldst thy wisdom make known:
What name has the field where in fight shall meet
Surt and the gracious gods?"

Othin spake: 18.
"Vigrith is the field where in fight shall meet
Surt and the gracious gods;
A hundred miles each way does it measure.
And so are its boundaries set."

Vafthruthnir spake: 19.
"Wise art thou, guest! To my bench shalt thou go,
In our seats let us speak together;
Here in the hall our heads, O guest,
Shall we wager our wisdom upon."

Othin spake: 20.
"First answer me well, if thy wisdom avails,
And thou knowest it, Vafthruthnir, now:
In earliest time whence came the earth,
Or the sky, thou giant sage?"

Vafthruthnir spake: 21.
"Out of Ymir's flesh was fashioned the earth,
And the mountains were made of his bones;
The sky from the frost-cold giant's skull,
And the ocean out of his blood."

Othin spake: 22.
"Next answer me well, if thy wisdom avails,
And thou knowest it, Vafthruthnir, now:
Whence came the moon, o'er the world of men
That fares, and the flaming sun?"

Vafthruthnir spake: 23.
"Mundilferi is he who begat the moon,
And fathered the flaming sun;
The round of heaven each day they run,
To tell the time for men."

Othin spake: 24.
"Third answer me well, if wise thou art called,
If thou knowest it, Vafthruthnir, now:
Whence came the day, o'er mankind that fares,
Or night with the narrowing moon?"

Vafthruthnir spake: 25.
"The father of day is Delling called,
And the night was begotten by Nor;
Full moon and old by the gods were fashioned,
To tell the time for men."

Othin spake: 26.
"Fourth answer me well, if wise thou art called,
If thou knowest it, Vafthruthnir, now:
Whence did winter come, or the summer warm,
First with the gracious gods?"

Vafthruthnir spake: 27.
"Vindsval he was who was winter's father,
And Svosuth summer begat;"
................
..............

Othin spake: 28.
"Fifth answer me well, if wise thou art called,
If thou knowest it, Vafthruthnir, now:
What giant first was fashioned of old,
And the eldest of Ymir's kin?"

Vafthruthnir spake: 29.
"Winters unmeasured ere earth was made
Was the birth of Bergelmir;
Thruthgelmir's son was the giant strong,
And Aurgelmir's grandson of old."

Othin spake: 30.
"Sixth answer me well, if wise thou art called,
If thou knowest it, Vafthruthnir, now:
Whence did Aurgelmir come with the giants' kin,
Long since, thou giant sage?"

Vafthruthnir spake: 31.
"Down from Elivagar did venom drop,
And waxed till a giant it was; And thence arose our giants' race,
And thus so fierce are we found."

Othin spake: 32.
"Seventh answer me well, if wise thou art called,
If thou knowest it, Vafthruthnir, now:
How begat he children, the giant grim,
Who never a giantess knew?"

Vafthruthnir spake: 33.
"They say 'neath the arms of the giant of ice
Grew man-child and maid together;
And foot with foot did the wise one fashion
A son that six heads bore."

Othin spake: 34.
"Eighth answer me well, if wise thou art called,
If thou knowest it, Vafthruthnir, now:
What farthest back dost thou bear in mind?
For wide is thy wisdom, giant!"

Vafthruthnir spake: 35.
"Winters unmeasured ere earth was made
Was the birth of Bergelmir;
This first knew I well, when the giant wise
In a boat of old was borne."

Othin spake: 36.
"Ninth answer me well, if wise thou art called,
If thou knowest it, Vafthruthnir, now:
Whence comes the wind that fares o'er the waves
Yet never itself is seen?"

Vafthruthnir spake: 37.
"In an eagle's guise at the end of heaven
Hræsvelg sits, they say;
And from his wings does the wind come forth
To move o'er the world of men."

Othin spake: 38.
"Tenth answer me now, if thou knowest all
The fate that is fixed for the gods: Whence came up Njorth to the kin of the gods,—
(Rich in temples and shrines he rules,—)
Though of gods he was never begot?"

Vafthruthnir spake: 39.
"In the home of the Wanes did the wise ones create him,
And gave him as pledge to the gods;
At the fall of the world shall he fare once more
Home to the Wanes so wise."

Othin spake: 40.
"Eleventh answer me well, .......
............
What men...... in......home
Each day to fight go forth?"

Vafthruthnir spake: 41.
"The heroes all in Othin's hall
Each day to fight go forth; They fell each other, and fare from the fight
All healed full soon to sit."

Othin spake: 42.
"Twelfth answer me now how all thou knowest
Of the fate that is fixed for the gods;
Of the runes of the gods and the giants' race
The truth indeed dost thou tell,
(And wide is thy wisdom, giant!)"

Vafthruthnir spake: 43.
"Of the runes of the gods and the giants' race
The truth indeed can I tell,
(For to every world have I won;)
To nine worlds came I, to Niflhel beneath,
The home where dead men dwell."

Othin spake: 44.
"Much have I fared, much have I found,
Much have I got of the gods:
What shall live of mankind when at last there comes
The mighty winter to men?"

Vafthruthnir spake: 45.
"In Hoddmimir's wood shall hide themselves
Lif and Lifthrasir then; The morning dews for meat shall they have,
Such food shall men then find."

Othin spake: 46.
"Much have I fared, much have I found,
Much have I got of the gods:
Whence comes the sun to the smooth sky back,
When Fenrir has snatched it forth?"

Vafthruthnir spake: 47.
"A daughter bright Alfrothul bears
Ere Fenrir snatches her forth;
Her mother's paths shall the maiden tread
When the gods to death have gone."

Othin spake: 48.
"Much have I fared, much have I found,
Much have I got of the gods:
What maidens are they, so wise of mind.
That forth o'er the sea shall fare?"

Vafthruthnir spake: 49.
"O'er Mogthrasir's hill shall the maidens pass,
And three are their throngs that come;
They all shall protect the dwellers on earth,
Though they come of the giants' kin."

Othin spake: 50.
"Much have I fared, much have I found,
Much have I got of the gods:
Who then shall rule the realm of the gods,
When the fires of Surt have sunk?"

Vafthruthnir spake: 51.
"In the gods' home Vithar and Vali shall dwell,
When the fires of Surt have sunk;
Mothi and Magni shall Mjollnir have
When Vingnir falls in fight."

Othin spake: 52.
"Much have I fared, much have I found,
Much have I got of the gods: What shall bring the doom of death to Othin,
When the gods to destruction go?"

Vafthruthnir spake: 53.
"The wolf shall fell the father of men,
And this shall Vithar avenge;
The terrible jaws shall he tear apart,
And so the wolf shall he slay."

Othin spake: 54.
"Much have I fared, much have I found,
Much have I got from the gods:
What spake Othin himself in the ears of his son,
Ere in the bale-fire he burned?"

Vafthruthnir spake: 55.
"No man can tell what in olden time
Thou spak'st in the ears of thy son;
With fated mouth the fall of the gods
And mine olden tales have I told;
With Othin in knowledge now have I striven,
And ever the wiser thou art."

”Ge mig nu råd, Frigg,
ty jag längtar efter att fara
och besöka Vaftrudner;
stor är min iver, säger jag,
att pröva uråldrig kunskap
mot den allvise jätten.”
Frigg sade:

”Hemma skulle jag vilja
hålla Härfader kvar
i gudarnas gårdar;
ty ingen jätte
tror jag är lika mäktig
som Vaftrudner.”
Oden sade:

”Vida har jag farit,
mycket har jag prövat,
mycket har jag prövat gudarna;
nu vill jag veta
hur Vaftrudners
boning är.”
Frigg sade:

”Far välbehållen!
Kom välbehållen åter!
Var välbehållen på färden!
Må ditt förstånd stå dig bi,
när du, människornas fader,
skall växla ord med jätten.

Då for Oden
för att pröva ordvisdomen
hos den allvise jätten;
han kom till hallen
som Ims far ägde;
genast gick Ygg in.
Oden sade:

”Var hälsad, Vaftrudner,
nu har jag kommit till din hall
för att se dig själv;
först vill jag veta
om du är kunnig
eller en allvis jätte.”
Vaftrudner sade:

”Vem är den man
som i min sal
riktar ord till mig?
Ut skall du inte komma
ur våra hallar,
om du inte är den klokare.”
Oden sade:

”Gagnråd heter jag,
nu har jag kommit från min vandring,
törstig till dina salar;
jag behöver din gästfrihet
– länge har jag färdats –
och ditt mottagande, jätte.”
Vaftrudner sade:

”Varför står du då, Gagnråd,
på golvet och talar?
Ta plats i salen!
Nu skall vi pröva
vem som vet mest,
gästen eller den gamle visdomstalaren.”
Oden sade:

”En fattig man
som kommer till en rik
bör tala till nytta eller tiga;
alltför mycket prat
tror jag slår illa ut
för den som möter en kallhjärtad.”
Vaftrudner sade:

”Säg mig, Gagnråd,
eftersom du från golvet vill
pröva din förmåga,
vad den häst heter
som drar varje
dag över människorna.”
Oden sade:

”Skinfaxe heter han
som drar den ljusa
dagen över människorna;
som den bäste av hästar
räknas han bland reidgoterna;
ständigt lyser springarens man.”
Vaftrudner sade:

”Säg mig, Gagnråd,
eftersom du från golvet vill
pröva din förmåga,
vad den häst heter
som österifrån drar
natten över de goda gudarna.”
Oden sade:

”Rimfaxe heter han
som drar varje
natt över de goda gudarna;
från bettet fäller han skumdroppar
varje morgon;
därav kommer daggen i dalarna.”
Vaftrudner sade:

Säg mig, Gagnråd,
eftersom du från golvet vill
pröva din förmåga,
vad den å heter
som skiljer marken mellan jättarnas söner
och gudarna.”
Oden sade:

”Iving heter ån
som skiljer marken mellan jättarnas söner
och gudarna;
öppen skall den rinna
i alla tider;
ingen is bildas på ån.”
Vaftrudner sade:

Säg mig, Gagnråd,
eftersom du från golvet vill
pröva din förmåga,
vad den slätt heter
där de möts till strid,
Surt och de blida gudarna.”
Oden sade:

”Vigrid heter slätten
där de möts till strid,
Surt och de blida gudarna;
hundra raster
mäter den åt varje håll;
den slätten är bestämd åt dem.”
Vaftrudner sade:

”Kunnig är du, gäst,
kom till jättens bänk,
låt oss sitta och samtala;
våra huvuden skall vi sätta
på spel här i hallen,
gäst, i en tävlan i visdom.
Oden sade:

”Säg mig för det första,
om ditt förstånd räcker till
och du, Vaftrudner, vet,
varifrån jorden kom
eller himlen där ovan
först, du kunnige jätte.”
Vaftrudner sade:

”Av Ymers kött
skapades jorden,
och av benen bergen,
himlen av skallen
på den rimfrostkalle jätten
och av blodet havet.”
Oden sade:

”Säg mig för det andra,
om ditt förstånd räcker till
och du, Vaftrudner, vet,
varifrån månen kom,
som färdas över människorna,
och likaså solen.”
Vaftrudner sade:

”Mundilfare heter han
som är Månes far
och likaså Sols;
kring himlen
skall de färdas varje dag,
så att människorna kan räkna åren.”
Oden sade:

”Säg mig för det tredje,
eftersom du kallas vis
och du, Vaftrudner, vet,
varifrån dagen kom,
som färdas över människorna,
eller natten med månens nedan.”
Vaftrudner sade:

”Delling heter han
som är Dags far,
men Natt föddes som Nörves dotter;
månens ny och nedan
skapade de goda gudarna,
så att människorna kan räkna åren.”
Oden sade:

”Säg mig för det fjärde,
eftersom du kallas kunnig
och du, Vaftrudner, vet,
varifrån vintern kom
eller den varma sommaren
först bland de kunniga gudarna.”
Vaftrudner sade:

”Vindsval heter han
som är Vinters far,
och Svasud är Sommarens.”
Oden sade:

”Säg mig för det femte,
eftersom du kallas kunnig
och du, Vaftrudner, vet,
vem av asarna
eller Ymers ättlingar
som var äldst i urtiden.”
Vaftrudner sade:

”Otaliga vintrar
innan jorden skapades
föddes Bergelmer;
Trudgelmer
var hans far
och Aurgelmer hans farfar.”
Oden sade:

”Säg mig för det sjätte,
eftersom du kallas vis
och du, Vaftrudner, vet,
varifrån Aurgelmer kom
bland jättarnas söner
först, du kunnige jätte.”
Vaftrudner sade:

”Ur Elivågor
sprutade giftdroppar;
så växte det tills en jätte blev till;
därifrån härstammar
alla våra ätter;
därför är hela släktet alltid så skräckinjagande.”
Oden sade:

”Säg mig för det sjunde,
eftersom du kallas vis
och du, Vaftrudner, vet,
hur han avlade barn,
den väldige jätten,
när han inte njöt en jättinnas kärlek.”
Vaftrudner sade:

”Under rimtursens arm
sägs de ha vuxit fram,
en flicka och en pojke tillsammans;
fot med fot
avlade den kunnige jätten
en sexhövdad son.”
Oden sade:

”Säg mig för det åttonde,
eftersom du kallas vis
och du, Vaftrudner, vet,
vad du minns allra först
eller vet från längst tillbaka;
du är allvis, jätte.”
Vaftrudner sade:

Otaliga vintrar
innan jorden skapades
föddes Bergelmer;
det första jag minns
är när den kunnige jätten
lades på en kvarnlåda.”
Oden sade:

”Säg mig för det nionde,
eftersom du kallas vis
och du, Vaftrudner, vet,
varifrån vinden kommer
som far över vågorna;
aldrig ser människorna den själv.”
Vaftrudner sade:

”Hräsvelg heter han
som sitter vid himlens ände,
en jätte i örnhamn;
från hans vingar
sägs vinden komma
över alla människor.”
Oden sade:

”Säg mig för det tionde,
eftersom du känner gudarnas öden
i allo, Vaftrudner,
varifrån Njord kom
bland asarnas söner
– över tempel och offeraltaren
råder han i hundratal –
fast han inte föddes bland asarna.”
Vaftrudner sade:

”I Vanaheim
skapade honom visa gudar
och gav honom som gisslan åt gudarna;
vid världens slut
skall han återvända
hem till de visa vanerna.”
Oden sade:

”Säg mig för det elfte,
på vems gårdstun männen
hugger varandra varje dag;
de utser de fallna
och rider från striden,
sitter sedan försonade tillsammans.”
Vaftrudner sade:

”Alla enhärjar
på Odens gårdstun
hugger varandra varje dag;
de utser de fallna
och rider från striden,
sitter sedan försonade tillsammans.”
Oden sade:

”Säg mig för det tolfte,
varför du känner gudarnas öden
i allo, Vaftrudner;
om jättarnas hemligheter
och alla gudars
berättar du fullkomligt sant,
du allvise jätte.”
Vaftrudner sade:

”Om jättarnas hemligheter
och alla gudars
kan jag berätta sant,
ty jag har besökt
varenda värld;
nio världar besökte jag
nedanför Nifelhel;
dit dör männen vidare från Hel.”
Oden sade:

”Vida har jag farit,
mycket har jag prövat,
mycket har jag prövat gudarna:
Vilka människor överlever
när den beryktade
fimbulvintern går fram bland dem?”
Vaftrudner sade:

”Liv och Livtrasir,
de skall gömma sig
i Hoddmimers skog;
morgondaggen
har de till föda,
och från dem föds människosläkten.”
Oden sade:

”Vida har jag farit,
mycket har jag prövat,
mycket har jag prövat gudarna:
Varifrån kommer en sol
på den släta himlen
när Fenrisulven har förgjort denna?”
Vaftrudner sade:

”En enda dotter
föder Alfrödul
innan Fenrisulven förgör henne;
hon skall färdas,
när gudarna dör,
på sin mors banor, den unga flickan.”
Oden sade:

”Vida har jag farit,
mycket har jag prövat,
mycket har jag prövat gudarna:
Vilka är de flickor
som färdas över havet,
som far med visa sinnen?”
Vaftrudner sade:

”Tre mäktiga floder
faller över bygderna
hos Mögtrasirs flickor;
de är de enda skyddsandar
som finns i världen,
fast de föds bland jättar.”
Oden sade:

”Vida har jag farit,
mycket har jag prövat,
mycket har jag prövat gudarna:
Vilka asar råder
över gudarnas ägor
när Surts låga slocknar?”
Vaftrudner sade:

”Vidar och Vale
bebor gudarnas helgedomar
när Surts låga slocknar;
Mode och Magne
skall ha Mjölner
när Vingners strid är slut.”
Oden sade:

”Vida har jag farit,
mycket har jag prövat,
mycket har jag prövat gudarna;
Vad blir Odens
död
när gudarna slits sönder?”
Vaftrudner sade:

”Ulven skall sluka
människornas fader;
det skall Vidar hämnas;
de kalla käftarna
skall han klyva
när han dräper ulven.”
Oden sade:

”Vida har jag farit,
mycket har jag prövat,
mycket har jag prövat gudarna;
Vad sade Oden,
innan sonen lades på bålet,
själv i hans öra?”
Vaftrudner sade:

”Ingen människa vet
vad du i urtiden
sade i din sons öra;
med dödsvigd mun
har jag framfört min uråldriga kunskap
och talat om Ragnarök.
Nu har jag med Oden
tävlat i ordvisdom;
du är alltid visast av alla väsen.”