Källtext till ”Sången om Svipdag”

"Vaki þú, Gróa,
vaki þú, góð kona,
vek ek þik dauðra dura,
ef þú þat mant,
at þú þinn mög bæðir
til kumbldysjar koma."
Gróa kvað:

"Hvat er nú annt
mínum eingasyni,
hverju ertu nú bölvi borinn,
er þú þá móður kallar,
er til moldar er komin
ok ór ljóðheimum liðin?"
Sonr kvað:

"Ljótu leikborði
skaut fyr mik in lævísa kona,
sú er faðmaði minn föður;
þar bað hon mik koma,
er kvæmtki veit,
móti Menglöðu."
Gróa kvað:

"Löng er för,
langir ro farvegar,
langir ro manna munir,
ef þat verðr,
at þú þinn vilja bíðr,
ok skeikar þá Skuld at sköpum."
Sonr kvað:

"Galdra þú mér gal,
þá er góðir eru,
bjarg þú, móðir, megi;
á vegum allr
hygg ek, at ek verða muna,
þykkjumk ek til ungr afi."
Gróa kvað:

"Þann gel ek þér fyrstan,
- þann kveða fjölnýtan,
þann gól Rindi Rani, -
at þú of öxl skjótir,
því er þér atalt þykkir;
sjalfr leið þú sjalfan þik.

Þann gel ek þér annan,
ef þú árna skalt
viljalauss á vegum,
Urðar lokur
haldi þér öllum megum,
er þú á sinnum sér.

Þann gel ek þér inn þriðja,
ef þér þjóðáar
falla at fjörlotum,
Horn ok Ruðr
snúisk til heljar meðan,
en þverri æ fyr þér.

Þann gel ek þér inn fjórða,
ef þik fjándr standa
görvir á galgvegi,
hugr þeim hverfi
til handa þér,
ok snúisk þeim til sátta sefi.

Þann gel ek þér inn fimmta,
ef þér fjöturr verðr
borinn at boglimum,
leysigaldr læt ek
þér fyr legg of kveðinn,
ok stökkr þá láss af limum,
en af fótum fjöturr.

Þann gel ek þér inn sétta,
ef þú á sjó kemr
meira en menn viti,
logn ok lögr
gangi þér í lúðr saman
ok léi þér æ friðdrjúgrar farar.

Þann gel ek þér inn sjaunda,
ef þik sækja kemr
frost á fjalli háu,
hræva kulði
megi-t þínu holdi fara,
ok haldisk æ lík at liðum.

Þann gel ek þér inn átta,
ef þik úti nemr
nótt á niflvegi,
at því firr megi
þér til meins gera
kristin dauð kona.

Þann gel ek þér inn níunda,
ef þú við inn naddgöfga
orðum skiptir jötun,
máls ok mannvits
sé þér á minni ok hjarta
gnóga of gefit.

Far þú nú æva,
þar er forað þykkir,
ok standi-t þér mein fyr munum;
á jarðföstum steini
stóð ek innan dura,
meðan ek þér galdra gól.

Móður orð
ber þú, mögr, heðan
ok lát þér í brjósti búa;
iðgnóga heill
skaltu of aldr hafa,
meðan þú mín orð of mant."

Útan garða
hann sá upp of koma
þursa þjóðar sjöt:
"Hvat er þat flagða,
er stendr fyr forgörðum
ok hvarflar um hættan loga?

Hvers þú leitar,
eða hvers þú á leitum ert,
eða hvat viltu, vinlaus, vita?
Úrgar brautir
árnaðu aftr heðan;
átt-at-tu hér, verndar vanr, veru."
Kómumaðr kvað:
3 .
"Hvat er þat flagða,
er stendr fyr forgarði
ok býðr-at líðöndum löð?
Sæmðarorðalauss
hefir þú, seggr, of lifat,
ok haltu heim heðan!"
Borgarvörðr kvað:
4 .
"Fjölsviðr ek heiti,
en ek á fróðan sefa,
þeygi em ek míns mildr matar;
innan garða
þú kemr hér aldregi,
ok dríf þú nú, vargr, at vegi!"
Kómumaðr kvað:
5 .
"Augna gamans
fýsir aftr at fá,
hvars hann getr svást at sjá;
garðar glóa
mér þykkja of gullna sali;
hér mynda ek eðli una."
Fjölsviðr kvað:

"Segðu mér, hverjum
ertu, sveinn, of borinn,
eða hverra ertu manna mögr?"
Kómumaðr kvað:
"Vindkaldr ek heiti,
Várkaldr hét minn faðir,
þess var Fjölkaldr faðir.

Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek fregna mun
ok ek vilja vita:
Hverr hér ræðr
ok ríki hefir
eign ok auðsölum?"
Fjölsviðr kvað:

"Menglöð of heitir,
en hana móðir of gat
við Svafrþorins syni;
hon hér ræðr
ok ríki hefir
eign ok auðsölum"
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat sú grind heitir,
er með goðum sá-at
menn it meira forað?"
Fjölsviðr kvað:

"Þrymgjöll hon heitir,
en hana þrír gerðu
Sólblinda synir;
fjöturr fastr
verðr við faranda hvern
er hana hefr frá hliði."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat sá garðr heitir,
er með goðum sá-at
menn it meira forað?"
Fjölsviðr kvað:

"Gastrópnir heitir,
en ek hann görfan hefk
ór Leirbrimis limum;
svá hefik studdan,
at hann standa mun,
æ meðan öld lifir."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat þeir garmar heita,
er gífrari hefik
enga fyrr í löndum lítit?"
Fjölsviðr kvað:

"Gífr heitir annarr,
en Geri annarr,
ef þú vilt þat vita;
varðir ellifu,
er þeir varða,
unz rjúfask regin."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita,
hvárt sé manna nökkut,
þat er megi inn koma,
meðan sókndjarfir sofa."
Fjölsviðr kvað:

"Missvefni mikit
var þeim mjök of lagit,
síðan þeim var varzla vituð;
annarr of nætr sefr,
en annarr of daga,
ok kemsk þá vætr, ef þá kom."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita,
hvárt sé matar nökkut,
þat er menn hafi,
ok hlaupi inn, meðan þeir eta."
Fjölsviðr kvað:

"Vegnbráðir tvær
liggja í Viðópnis liðum,
ef þú vilt þat vita,
þat eitt er svá matar,
at þeim menn of gefi,
ok hlaupi inn, meðan þeir eta."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat þat barr heitir,
er breiðask um
lönd öll limar?"
Fjölsviðr kvað:

"Mímameiðr hann heitir,
en þat manngi veit,
af hverjum rótum renn;
við þat hann fellr,
er fæstan varir,
flær-at hann eld né járn."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat af móði verðr
þess ins mæra viðar,
er hann flær-rat eld né járn?"
Fjölsviðr kvað:

"Út af hans aldni
skal á eld bera
fyr kelisjúkar konur;
útar hverfa
þats þær innar skyli,
sá er hann með mönnum mjötuðr."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat sá hani heitir,
er sitr í inum háva viði,
allr hann við gull glóir?"
Fjölsviðr kvað:

"Víðópnir hann heitir,
en hann stendr veðrglasir
á meiðs kvistum Míma;
einum ekka
þryngr hann örófsaman
Surtr Sinmöru."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
hvárt sé vápna nökkut,
þat er knegi Viðópnir fyrir
hníga á Heljar sjöt?"
Fjölsviðr kvað:

"Lævateinn heitir hann,
en hann gerði Loftr rúnum
fyr nágrindr neðan;
í segjárnskeri
liggr hann hjá Sinmöru,
ok halda njarðlásar níu."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
hvárt aftr kemr,
sá er eftir ferr
ok vill þann tein taka."
Fjölsviðr kvað:

"Aftr mun koma,
sá er eftir ferr
ok vill þann tein taka,
ef þat færir,
er fáir eigu,
Eiri örglasis."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
hvárt sé mæta nökkut,
þat er menn hafi
ok verðr því in fölva gýgr fegin."
Fjölsviðr kvað:

Ljósan léa
skaltu í lúðr bera,
þann er liggr í Viðópnis völum,
Sinmöru at selja,
áðr hon söm telisk
vápn til vígs at ljá."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat sá salr heitir,
er slunginn er
vísum vafrloga?"
Fjölsviðr kvað:

"Hyrr hann heitir,
en hann lengi mun
á brodds oddi bifask;
auðranns þess
munu um aldr hafa
frétt eina fírar."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hverr þat gerði,
er ek fyr garð sák
innan, ásmaga?"
Fjölsviðr kvað:

"Uni ok Íri,
Óri ok Bári,
Varr ok Vegdrasill;
Dóri ok Úri,
Dellingr, Atvarðr,
Líðskjalfr, Loki."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat þat bjarg heitir,
er ek sé brúði á
þjóðmæra þruma?"
Fjölsviðr kvað:

"Lyfjaberg þat heitir,
en þat hefir lengi verit
sjúkum ok sárum gaman;
heil verðr hver,
þótt hafi árs sótt,
ef þat klífr, kona."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvat þær meyjar heita,
er fyr Menglaðar knjám
sitja sáttar saman?"
Fjölsviðr kvað:

"Hlíf heitir,
önnur Hlífþrasa,
þriðja Þjóðvarta,
Björt ok Blíð,
Blíðr, Fríð,
Eir ok Aurboða."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita:
Hvárt þær bjarga,
þeim er blóta þær,
ef gerask þarfar þess?"
Fjölsviðr kvað:

"Bjarga svinnar,
hvar er menn blóta þær
á stallhelgum stað;
eigi svá hátt forað
kemr at hölða sonum,
hvern þær ór nauðum nema."
Vindkaldr kvað:

"Segðu mér þat, Fjölsviðr,
er ek þik fregna mun
ok ek vilja vita,
hvárt sé manna nökkut,
er knegi á Menglaðar
svásum armi sofa?"
Fjölsviðr kvað:

"Vætr er þat manna,
er knegi á Menglaðar
svásum armi sofa,
nema Svipdagr einn,
hánum var sú in sólbjarta
brúðr at kván of kveðin."
Vindkaldr kvað:

"Hrittu á hurðir,
láttu hlið rúm,
hér máttu Svipdag sjá;
en þó vita far,
ef vilja myni
Menglöð mitt gaman."
Fjölsviðr kvað:

"Heyr þú, Menglöð,
hér er maðr kominn,
gakk þú á gest sjá;
hundar fagna,
hús hefir upp lokizk,
hygg ek, at Svipdagr sé."
Menglöð kvað:

"Horskir hrafnar
skulu þér á hám galga
slíta sjónir ór,
ef þú þat lýgr,
at hér sé langt kominn
mögr til minna sala.
46
Hvaðan þú fórt,
hvaðan þú för gerðir,
hvé þik hétu hjú?
At ætt ok nafni
skal ek jartegn vita,
ef ek var þér kván of kveðin."
Svipdagr kvað:

"Svipdagr ek heiti,
Sólbjartr hét minn faðir,
þaðan rákumk vindkalda vegu;
Urðar orði
kveðr engi maðr,
þótt þat sé við löst lagit."
Menglöð kvað:

"Vel þú nú kominn,
hefik minn vilja beðit,
fylgja skal kveðju koss;
forkunnar sýn
mun flestan glaða,
hvars hefir við annan ást.

Lengi ek sat
ljúfu bergi á,
beið ek þín dægr ok daga;
nú þat varð,
er ek vætt hefi,
at þú ert kominn, mögr, til minna sala.

Þrár hafðar
er ek hefi til þíns gamans,
en þú til míns munar;
nú er þat satt,
er vit slíta skulum
ævi ok aldr saman."

Svipdag spake: 1.
"Wake thee, Groa! wake, mother good!
At the doors of the dead I call thee;
Thy son, bethink thee, thou badst to seek
Thy help at the hill of death."

Groa spake: 2.
"What evil vexes mine only son,
What baleful fate hast thou found,
That thou callest thy mother, who lies in the mould,
And the world of the living has left?"

Svipdag spake: 3.
"The woman false whom my father embraced
Has brought me a baleful game;
For she bade me go forth where none may fare,
And Mengloth the maid to seek."

Groa spake: 4.
"Long is the way, long must thou wander,
But long is love as well;
Thou mayst find, perchance, what thou fain wouldst have,
If the fates their favor will give."

Svipdag spake: 5.
"Charms full good then chant to me, mother,
And seek thy son to guard;
For death do I fear on the way I shall fare,
And in years am I young, methinks."

Groa spake: 6.
"Then first I will chant thee the charm oft-tried,
That Rani taught to Rind;
From the shoulder whate'er mislikes thee shake,
For helper thyself shalt thou have.

"Then next I will chant thee, if needs thou must travel,
And wander a purposeless way:
The bolts of Urth shall on every side
Be thy guards on the road thou goest.

"Then third I will chant thee, if threatening streams
The danger of death shall bring: Yet to Hel shall turn both Horn and Ruth,
And before thee the waters shall fail.

"Then fourth I will chant thee, if come thy foes
On the gallows-way against thee:
Into thine hands shall their hearts be given,
And peace shall the warriors wish.

"Then fifth I will chant thee, if fetters perchance
Shall bind thy bending limbs:
O'er thy thighs do I chant a loosening-charm,
And the lock is burst from the limbs,
And the fetters fall from the feet.

"Then sixth I will chant thee, if storms on the sea
Have might unknown to man:
Yet never shall wind or wave do harm,
And calm is the course of thy boat.

"Then seventh I chant thee, if frost shall seek
To kill thee on lofty crags:
The fatal cold shall not grip thy flesh,
And whole thy body shall be.

"Then eighth will I chant thee, if ever by night
Thou shalt wander on murky ways:
Yet never the curse of a Christian woman
From the dead shall do thee harm.

"Then ninth will I chant thee, if needs thou must strive
With a warlike giant in words:
Thy heart good store of wit shall have,
And thy mouth of words full wise.

"Now fare on the way where danger waits,
Let evils not lessen thy love!
I have stood at the door of the earth-fixed stones,
The while I chanted thee charms.

"Bear hence, my son, what thy mother hath said,
And let it live in thy breast;
Thine ever shall be the best of fortune,
So long as my words shall last."

Before the house he beheld one coming
To the home of the giants high.

Svipdag spake:
"What giant is here, in front of the house,
And around him fires are flaming?"

Fjolsvith spake: 18.
"What seekest thou here? for what is thy search?
What, friendless one, fain wouldst thou know?
By the ways so wet must thou wander hence,
For, weakling, no home hast thou here."

Svipdag spake: 19.
"What giant is here, in front of the house,
To the wayfarer welcome denying?"
Fjolsvith spake:
"Greeting full fair thou never shalt find,
So hence shalt thou get thee home.

"Fjolsvith am I, and wise am I found,
But miserly am I with meat;
Thou never shalt enter within the house,—
Go forth like a wolf on thy way!"

Svipdag spake: 21.
"Few from the joy of their eyes will go forth,
When the sight of their loves they seek;
Full bright are the gates of the golden hall,
And a home shall I here enjoy."

Fjolsvith spake: 22.
"Tell me now, fellow, what father thou hast,
And the kindred of whom thou camst."

Svipdag spake:
"Vindkald am I, and Varkald's son,
And Fjolkald his father was.

"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know: Who is it that holds and has for his own
The rule of the hall so rich?"

Fjolsvith spake: 24.
"Mengloth is she, her mother bore her
To the son of Svafrthorin;
She is it that holds and has for her own
The rule of the hall so rich."

Svipdag spake: 25.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
What call they the gate? for among the gods
Ne'er saw man so grim a sight."

Fjolsvith spake: 26.
"Thrymgjol they call it; 'twas made by the three,
The sons of Solblindi;
And fast as a fetter the farer it holds,
Whoever shall lift the latch."

Svipdag spake: 27.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know: What call they the house? for no man beheld
'Mongst the gods so grim a sight."

Fjolsvith spake: 28.
"Gastropnir is it, of old I made it
From the limbs of Leirbrimir;
I braced it so strongly that fast it shall stand
So long as the world shall last."

Svipdag spake: 29.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
What call they the tree that casts abroad
Its limbs o'er every land?"

Fjolsvith spake: 30.
"Mimameith its name, and no man knows
What root beneath it runs;
And few can guess what shall fell the tree,
For fire nor iron shall fell it."

Svipdag spake: 31.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know: What grows from the seed of the tree so great,
That fire nor iron shall fell?"

Fjolsvith spake: 32.
"Women, sick with child, shall seek
Its fruit to the flames to bear;
Then out shall come what within was hid,
And so is it mighty with men."

Svipdag spake: 33.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
What cock is he on the highest bough,
That glitters all with gold?"

Fjolsvith spake: 34.
"Vithofnir his name, and now he shines
Like lightning on Mimameith's limbs;
And great is the trouble with which he grieves
Both Surt and Sinmora."

Svipdag spake: 35.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
What call they the hounds, that before the house
So fierce and angry are?"

Fjolsvith spake: 36.
"Gif call they one, and Geri the other,
If now the truth thou wouldst know;
Great they are, and their might will grow,
Till the gods to death are doomed."

Svipdag spake: 37.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
May no man hope the house to enter,
While the hungry hounds are sleeping?"

Fjolsvith spake: 38.
"Together they sleep not, for so was it fixed
When the guard to them was given;
One sleeps by night, the next by day,
So no man may enter ever."

Svipdag spake: 39.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know: Is there no meat that men may give them,
And leap within while they eat?"

Fjolsvith spake: 40.
"Two wing-joints there be in Vithofnir's body,
If now the truth thou wouldst know;
That alone is the meat that men may give them,
And leap within while they eat."

Svipdag spake: 41.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
What weapon can send Vithofnir to seek
The house of Hel below?"

Fjolsvith spake: 42.
"Lævatein is there, that Lopt with runes
Once made by the doors of death;
In Lægjarn's chest by Sinmora lies it,
And nine locks fasten it firm."

Svipdag spake: 43.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
May a man come thence who thither goes,
And tries the sword to take?"

Fjolsvith spake: 44.
"Thence may he come who thither goes,
And tries the sword to take,
If with him he carries what few can win,
To give to the goddess of gold."

Svipdag spake: 45.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
What treasure is there that men may take
To rejoice the giantess pale?"

Fjolsvith spake: 46.
"The sickle bright in thy wallet bear,
Mid Vithofnir's feathers found;
To Sinmora give it, and then shall she grant
That the weapon by thee be won."

Svipdag spake: 47.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
What call they the hall, encompassed here
With flickering magic flames?"

Fjolsvith spake: 48.
"Lyr is it called, and long it shall
On the tip of a spear-point tremble;
Of the noble house mankind has heard,
But more has it never known."

Svipdag spake: 49.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
What one of the gods has made so great
The hall I behold within?"

Fjolsvith spake: 50.
"Uni and Iri, Bari and Jari,
Var and Vegdrasil,
Dori and Ori, Delling, and there
Was Loki, the fear of the folk."

Svipdag spake: 51.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
What call they the mountain on which the maid
Is lying so lovely to see?"

Fjolsvith spake: 52.
"Lyfjaberg is it, and long shall it be
A joy to the sick and the sore;
For well shall grow each woman who climbs it,
Though sick full long she has lain."

Svipdag spake: 53.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
What maidens are they that at Mengloth's knees
Are sitting so gladly together?"

Fjolsvith spake: 54.
"Hlif is one named, Hlifthrasa another,
Thjothvara call they the third; Bjort and Bleik, Blith and Frith,
Eir and Aurbotha."

Svipdag spake: 55.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
Aid bring they to all who offerings give,
If need be found therefor?"

Fjolsvith spake: 56.
"Soon aid they all who offerings give
On the holy altars high;
And if danger they see for the sons of men,
Then each from ill do they guard."

Svipdag spake: 57.
"Now answer me, Fjolsvith, the question I ask,
For now the truth would I know:
Lives there the man who in Mengloth's arms
So fair may seek to sleep?"

Fjolsvith spake: 58.
"No man there is who in Mengloth's arms
So fair may seek to sleep.
Save Svipdag alone, for the sun-bright maid
Is destined his bride to be."

Svipdag spake: 59.
"Fling back the gates! make the gateway wide!
Here mayst thou Svipdag see!
Hence get thee to find if gladness soon
Mengloth to me will give."

Fjolsvith spake: 60.
"Hearken, Mengloth, a man is come;
Go thou the guest to see!
The hounds are fawning, the house bursts open,—
Svipdag, methinks, is there."

Mengloth spake: 61.
"On the gallows high shall hungry ravens
Soon thine eyes pluck out,
If thou liest in saying that here at last
The hero is come to my hall.

"Whence camest thou hither? how camest thou here?
What name do thy kinsmen call thee?
Thy race and thy name as a sign must I know,
That thy bride I am destined to be."

Svipdag spake: 63.
"Svipdag am I, and Solbjart's son;
Thence came I by wind-cold ways; With the words of Urth shall no man war,
Though unearned her gifts be given."

Mengloth spake: 64.
"Welcome thou art, for long have I waited;
The welcoming kiss shalt thou win!
For two who love is the longed-for meeting
The greatest gladness of all.

"Long have I sat on Lyfjaberg here,
Awaiting thee day by day;
And now I have what I ever hoped,
For here thou art come to my hall.

"Alike we yearned; I longed for thee,
And thou for my love hast longed;
But now henceforth together we know
Our lives to the end we shall live."

”Vakna, Groa,
vakna, goda kvinna,
jag väcker dig vid de dödas dörr,
om du minns
att du bad din son
komma till gravhögen.”
Groa sade:

”Vad plågar nu
min ende son,
vilken olycka har nu drabbat dig,
eftersom du kallar på din mor,
som har kommit i jorden
och lämnat de levandes värld?”
Sonen sade:

”Ett grymt spel
lade den svekfulla kvinnan framför mig,
hon som famnade min far;
hon bad mig bege mig dit
där ingen vet någon framkomlig väg,
för att möta Menglöd.”
Groa sade:

”Lång är färden,
långa är färdvägarna,
länge varar människors längtan,
om det blir så
att du får din önskan uppfylld
och Skuld då tar miste i sina ödesdomar.”
Sonen sade:

”Sjung mig galdrar,
sådana som är goda,
hjälp, mor, din son;
på vägarna
tror jag att jag skall förgås,
jag tycker mig alltför ung.”
Groa sade:

”Den första sjunger jag dig,
– den sägs vara till stor nytta,
den sjöng Rane för Rind –
att du över axeln kastar
det som tycks dig förfärligt;
led du själv dig själv.

Den andra sjunger jag dig,
om du måste vandra
mot din vilja på vägarna:
må Urds lås
skydda dig på alla sidor
när du är på färd.

Den tredje sjunger jag dig,
om väldiga älvar
hotar ditt liv:
må Horn och Rud
då vända sig mot Hel
och ständigt sjunka undan framför dig.

Den fjärde sjunger jag dig,
om fiender står
redo på galgvägen:
må deras sinnen vändas
till din fördel
och deras håg vändas till försoning.

Den femte sjunger jag dig,
om en boja
läggs om dina lemmar:
en lösegalder låter jag
sjungas över dina ben,
och då brister låset från lemmarna
och bojan från fötterna.

Den sjätte sjunger jag dig,
om du kommer på ett hav
större än människor känner:
må stiltje och sjö
följas åt i ditt skepp
och alltid skänka dig en fridfull färd.

Den sjunde sjunger jag dig,
om frost kommer
för att ansätta dig på höga fjäll:
må dödskyla
inte tränga in i ditt kött,
och må kroppen alltid behålla sina lemmars kraft.

Den åttonde sjunger jag dig,
om natten överraskar dig
ute på en dimhöljd väg:
att så mycket mindre
en död kristen kvinna
må kunna skada dig.

Den nionde sjunger jag dig,
om du med den spjutfrejdade
jätten växlar ord:
må talets gåva och förstånd
i ditt minne och hjärta
rikligt vara dig givna.

Gå du nu alltid
där fara tycks finnas,
och må inget ont stå din längtan i vägen;
på en jordfast sten
stod jag innanför dörren,
medan jag sjöng dig galdrar.

Din mors ord
bär du, son, härifrån
och låt dem bo i ditt bröst;
riklig lycka
skall du ha livet igenom,
så länge du minns mina ord.”

Utanför gårdarna
såg han någon komma upp
till tursafolkets boning:
”Vad är det för ett odjur
som står framför förgårdarna
och strövar kring den farliga lågan?

Vad söker du,
eller vad är du på jakt efter,
eller vad vill du, vänlöse, veta?
På våta vägar
skynda åter härifrån;
du har ingen vistelse här, du som saknar beskydd.”
Främlingen sade:
3.
”Vad är det för ett odjur
som står framför förgården
och inte bjuder de vägfarande välkomna?
Utan hedrande ord
har du, man, levat,
och ge dig hem härifrån!”
Borgvakten sade:
4.
”Fjolsvinn heter jag,
och jag har ett vist sinne,
men frikostig med min mat är jag inte;
innanför gårdarna
kommer du aldrig här,
och skynda nu, varg, bort längs vägen!”
Främlingen sade:
5.
”Ögonens glädje
längtar man efter att åter få,
varhelst man ser något ljuvligt;
gårdarna tycks mig glöda
kring de gyllene salarna;
här skulle jag trivas att bo.”
Fjolsvinn sade:

”Säg mig, av vem
är du född, yngling,
eller vilka mäns son är du?”
Främlingen sade:
”Vindkald heter jag,
Vårkald hette min far,
och Fjölkald var hans far.

Säg mig det, Fjolsvinn,
som jag nu skall fråga om
och som jag vill veta:
Vem råder här
och har makten
över egendomen och de rika salarna?”
Fjolsvinn sade:

”Menglöd heter hon,
och hennes mor födde henne
åt Svavrtorins son;
hon råder här
och har makten
över egendomen och de rika salarna.”
Vindkald sade:

”Säg mig det, Fjolsvinn,
som jag nu skall fråga dig om
och som jag vill veta:
Vad heter grinden,
som människor bland gudarna
aldrig sett något farligare än?”
Fjolsvinn sade:

”Trymgjöll heter den,
och den gjordes av tre
av Solblindes söner;
en fast boja
blir den för varje vandrare
som lyfter den från portöppningen.”
Vindkald sade:

”Säg mig det, Fjolsvinn,
som jag nu skall fråga dig om
och som jag vill veta:
Vad heter muren,
som människor bland gudarna
aldrig sett något farligare än?”
Fjolsvinn sade:

”Gastropner heter den,
och jag har byggt den
av Leirbrimers lemmar;
så har jag stöttat den
att den skall stå
så länge människosläktet lever.”
Vindkald sade:

”Säg mig det, Fjolsvinn,
som jag nu skall fråga dig om
och som jag vill veta:
Vad heter hundarna,
som jag aldrig sett några glupskare än
någonstans i världen?”
Fjolsvinn sade:

”Gifr heter den ene
och Gere den andre,
om du vill veta det;
elva vakter
håller de vakt,
tills gudamakterna störtar.”
Vindkald sade:

”Säg mig det, Fjolsvinn,
som jag nu skall fråga dig om
och som jag vill veta:
finns det någon människa
som kan komma in
medan de stridsdjärva sover?”
Fjolsvinn sade:

”Att sova på helt skilda tider
blev dem noga ålagt
sedan de anförtrotts vakten;
den ene sover om natten
och den andre om dagen,
och ingen kommer då in, om någon förut kommit.”
Vindkald sade:

”Säg mig det, Fjolsvinn,
som jag nu skall fråga dig om
och som jag vill veta:
finns det någon föda
som människor kan ha med sig
och springa in medan de äter?”
Fjolsvinn sade:

”Två vingstycken
finns i Vidofners leder,
om du vill veta det;
det är den enda föda
som människor kan ge dem
och rusa in medan de äter.”
Vindkall sade:

”Säg mig, Fjolsvinn,
det jag nu frågar dig
och vill veta:
Vad heter det trädet
vars grenar breder ut sig
över alla länder?”
Fjolsvinn sade:

”Mimameid heter det,
men ingen vet
ur vilka rötter det växer;
det faller för det
som minst någon anar;
varken eld eller järn skadar det.”
Vindkall sade:

”Säg mig, Fjolsvinn,
det jag nu frågar dig
och vill veta:
Vad växer ur fröet
från det frejdade trädet,
som varken eld eller järn skadar?”
Fjolsvinn sade:

”Av dess frukt
ska man lägga på elden
för kvinnor med födslovåndor;
ut kommer då
det som de bär inom sig;
sådan läkekraft har det bland människor.”
Vindkall sade:

”Säg mig, Fjolsvinn,
det jag nu frågar dig
och vill veta:
Vad heter den tuppen
som sitter i det höga trädet
och glänser helt av guld?”
Fjolsvinn sade:

”Vidofner heter han,
och stormglänsande står han
på Mimameids grenar;
med en enda sorg,
obotlig, plågar han
Surt och Sinmara.”
Vindkall sade:

”Säg mig, Fjolsvinn,
det jag nu frågar dig
och vill veta:
Finns det något vapen
för vilket Vidofner kan falla
och sjunka till Hels boning?”
Fjolsvinn sade:

”Lävatein heter det,
och Lopt gjorde det med runor
nere vid likgrindarna;
i en kista av segt järn
ligger det hos Sinmara,
och nio starka lås håller det inne.”
Vindkall sade:

”Säg mig, Fjolsvinn,
det jag nu frågar dig
och vill veta:
Kommer den tillbaka
som ger sig av efter det
och vill ta den tenen?”
Fjolsvinn sade:

”Tillbaka kommer den
som ger sig av efter det
och vill ta den tenen,
om han bär med sig
det som få äger
till guldets gudinna.”
Vindkall sade:

”Säg mig, Fjolsvinn,
det jag nu frågar dig
och vill veta:
Finns det någon dyrbarhet
som människor har
och som gläder den bleka jättinnan?”
Fjolsvinn sade:

Den ljusa skäran
ska du bära i din kista,
den som ligger bland Vidofners stjärtpennor,
för att ge åt Sinmara,
innan hon finner sig villig
att låna ut vapnet till strid.”
Vindkall sade:

”Säg mig, Fjolsvinn,
det jag nu frågar dig
och vill veta:
Vad heter den salen
som är omsluten
av den visa fladdrande lågan?”
Fjolsvinn sade:

”Hyr heter den,
och länge ska den
skälva på spjutspetsens udd;
om denna rika boning
ska människor för all tid
bara ha hört berättas.”
Vindkall sade:

”Säg mig, Fjolsvinn,
det jag nu frågar dig
och vill veta:
Vem av asarnas söner
byggde det jag såg
där innanför muren?”
Fjolsvinn sade:

”Une och Ire,
Ore och Bare,
Var och Vegdrasil;
Dore och Ure,
Delling, Atvard,
Lidskjalv, Loke.”
Vindkall sade:

”Säg mig, Fjolsvinn,
det jag nu frågar dig
och vill veta:
Vad heter det berget
där jag ser den vida berömda
bruden sitta?”
Fjolsvinn sade:

”Lyfjaberg heter det,
och länge har det varit
till glädje för sjuka och sårade;
frisk blir varje kvinna,
fast hon varit sjuk ett år,
om hon bestiger det.”
Vindkall sade:

”Säg mig, Fjolsvinn,
det jag nu frågar dig
och vill veta:
Vad heter de mör
som framför Menglöds knän
sitter endräktigt tillsammans?”
Fjolsvinn sade:

”En heter Hliv,
den andra Hlivtrasa,
den tredje Tjodvarta,
Björt och Blid,
Blidr, Frid,
Eir och Aurboda.”
Vindkall sade:

”Säg mig, Fjolsvinn,
det jag nu frågar dig
och vill veta:
Hjälper de dem
som offrar åt dem,
om behovet uppstår?”
Fjolsvinn sade:

”De kloka hjälper
varhelst människor offrar åt dem
på en plats med helgade altaren;
ingen så stor fara
drabbas människors söner av
att de inte räddar var och en ur nöden.”
Vindkall sade:

”Säg mig, Fjolsvinn,
det jag nu frågar dig
och vill veta:
Finns det någon människa
som får sova på Menglöds
ljuva arm?”
Fjolsvinn sade:

”Ingen människa finns
som får sova på Menglöds
ljuva arm,
utom Svipdag ensam;
åt honom är den solstrålande
bruden bestämd till hustru.”
Vindkall sade:

”Slå upp dörrarna,
gör porten vid,
här kan du se Svipdag;
men gå och ta reda på
om Menglöd vill
ha min kärlek.”
Fjolsvinn sade:

”Hör du, Menglöd,
här har en man kommit,
gå och se på gästen;
hundarna gläds,
huset har öppnat sig,
jag tror att det är Svipdag.”
Menglöd sade:

”Kloka korpar
ska på den höga galgen
slita ögonen ur dig,
om du ljuger om
att en ung man kommit långväga
hit till mina salar.
46
Varifrån kom du,
varifrån gav du dig av,
vad kallade husfolket dig?
Genom din ätt och ditt namn
ska jag få ett säkert tecken på
om jag var bestämd till din hustru.”
Svipdag sade:

”Svipdag heter jag,
Solbjart hette min far,
därifrån drevs jag på vindkalla vägar;
Urds ord
kan ingen människa motsäga,
fast det är henne till men.”
Menglöd sade:

”Välkommen är du nu,
jag har fått vad jag väntat på,
en kyss ska följa hälsningen;
den efterlängtades åsyn
gläder nästan var och en
som hyser kärlek till en annan.

Länge satt jag
på det kära berget,
väntade på dig dygn efter dygn;
nu har det hänt
som jag har hoppats på:
du har kommit, unge man, till mina salar.

Längtan har jag burit
efter din kärlek,
och du efter min ömhet;
nu är det sant
att vi ska leva
hela vårt liv tillsammans.”