Källtext till ”Sången om Skirner”

"Rístu nú, Skírnir,
ok gakk skjótt at beiða
okkarn mála mög
ok þess at fregna,
hveim inn fróði sé
ofreiði afi."
Skírnir kvað:

"Illra orða
er mér ón at ykkrum syni,
ef ek geng at mæla við mög
ok þess at fregna,
hveim inn fróði sé
ofreiði afi."

"Segðu mér þat, Freyr,
folkvaldi goða,
ok ek vilja vita:
Hví þú einn sitr
endlanga sali,
minn dróttinn, um daga?"
Freyr kvað:

"Hví um segjak þér,
seggr inn ungi,
mikinn móðtrega?
Því at álfröðull
lýsir um alla daga
ok þeygi at mínum munum."
Skírnir kvað:

"Muni þína
hykk-a ek svá mikla vera,
at þú mér, seggr, né segir,
því at ungir saman
várum í árdaga,
vel mættim tveir trúask."
Freyr kvað:

"Í Gymis görðum
ek ganga sá
mér tíða mey;
armar lýstu,
en af þaðan
allt loft ok lögr."

"Mær er mér tíðari
en manna hveim
ungum í árdaga;
ása ok alfa
þat vill engi maðr
at vit samt séim."
Skírnir kvað:

"Mar gefðu mér þá
þann er mik um myrkvan beri
vísan vafrloga,
ok þat sverð,
er sjalft vegisk
við jötna ætt."
Freyr kvað:

"Mar ek þér þann gef,
er þik um myrkvan berr
vísan vafrloga,
ok þat sverð,
er sjalft mun vegask
ef sá er horskr, er hefr."
Skírnir mælti við hestinn:

"Myrkt er úti,
mál kveð ek okkr fara
úrig fjöll yfir,
þursa þjóð yfir;
báðir vit komumk,
eða okkr báða tekr
sá inn ámáttki jötunn."
Skírnir reið í Jötunheima til Gymisgarða. Þar váru hundar ólmir ok bundnir fyrir skíðgarðs hliði, þess er um sal Gerðar var. Hann reið at þar, er féhirðir sat á haugi, og kvaddi hann:

"Segðu þat, hirðir,
er þú á haugi sitr
ok varðar alla vega:
Hvé ek at andspilli
komumk ins unga mans
fyr greyjum Gymis?"
Hirðir kvað:

"Hvárt ertu feigr,
eða ertu framgenginn?
-- -- --
Andspillis vanr
þú skalt æ vera
góðrar meyjar Gymis."
Skírnir kvað:

"Kostir ro betri
heldr en at klökkva sé,
hveim er fúss er fara;
einu dægri
mér var aldr of skapaðr
of allt líf of lagit."
Gerðr kvað:

"Hvat er þat hlym hlymja,
er ek heyri nú til
ossum rönnum í?
Jörð bifask,
en allir fyrir
skjalfa garðar Gymis."
Ambátt kvað:

"Maðr er hér úti,
stiginn af mars baki,
jó lætr til jarðar taka."
-- -- --
Gerðr kvað:

"Inn bið þú hann ganga
í okkarn sal
ok drekka inn mæra mjöð;
þó ek hitt óumk,
at hér úti sé
minn bróðurbani.

Hvat er þat alfa
né ása sona
né víssa vana?
Hví þú einn of komt
eikinn fúr yfir
ór salkynni at séa?"
Skírnir kvað:

"Emk-at ek alfa
né ása sona
né víssa vana;
þó ek einn of komk
eikinn fúr yfir
yður salkynni at séa."

"Epli ellifu
hér hef ek algullin,
þau mun ek þér, Gerðr, gefa,
frið at kaupa,
at þú þér Frey kveðir
óleiðastan lifa."
Gerðr kvað:

"Epli ellifu
ek þigg aldregi
at mannskis munum,
né vit Freyr,
meðan okkart fjör lifir,
byggjum bæði saman."
Skírnir kvað:

"Baug ek þér þá gef,
þann er brenndr var
með ungum Óðins syni;
átta eru jafnhöfðir,
er af drjúpa
ina níundu hverja nótt."
Gerðr kvað:

"Baug ek þikk-a-k,
þótt brenndr séi
með ungum Óðins syni;
er-a mér gulls vant
í görðum Gymis,
at deila fé föður."
Skírnir kvað:

"Sér þú þenna mæki, mær,
mjóvan, málfáan,
er ek hef í hendi hér?
Höfuð höggva
ek mun þér hálsi af,
nema þú mér sætt segir."
Gerðr kvað:

"Ánauð þola
ek vil aldregi
at mannskis munum;
þó ek hins get,
ef it Gymir finnizk,
vígs ótrauðir,
at ykkr vega tíði."
Skírnir kvað:

"Sér þú þenna mæki, mær,
mjóvan, málfáan,
er ek hef í hendi hér?
Fyr þessum eggjum
hnígr sá inn aldni jötunn,
verðr þinn feigr faðir.

Tamsvendi ek þik drep,
en ek þik temja mun,
mær, at mínum munum;
þar skaltu ganga,
er þik gumna synir
síðan æva séi.

Ara þúfu á
skaltu ár sitja
horfa heimi ór,
snugga heljar til;
matr né þér meir leiðr
en manna hveim
innfráni ormr með firum.

At undrsjónum þú verðir,
er þú út kemr;
á þik Hrímnir hari,
á þik hotvetna stari;
víðkunnari þú verðir
en vörðr með goðum,
gapi þú grindum frá.

Tópi ok ópi,
tjösull ok óþoli,
vaxi þér tár með trega;
sezk þú niðr,
en ek mun segja þér
sváran súsbreka
ok tvennan trega:

Tramar gneypa
þik skulu gerstan dag
jötna görðum í;
til hrímþursa hallar
þú skalt hverjan dag
kranga kostalaus,
kranga kostavön;
grát at gamni
skaltu í gögn hafa
ok leiða með tárum trega.

Með þursi þríhöfðuðum
þú skalt æ nara,
eða verlaus vera;
þitt geð grípi,
þik morn morni;
ver þú sem þistill,
sá er var þrunginn
í önn ofanverða.

Til holts ek gekk
ok til hrás viðar,
gambantein at geta,
gambantein ek gat.

Reiðr er þér Óðinn,
reiðr er þér Ásabragr,
þik skal Freyr fíask,
in firinilla mær,
en þú fengit hefr
gambanreiði goða.

Heyri jötnar,
heyri hrímþursar,
synir Suttungs,
sjalfir ásliðar,
hvé ek fyrbýð,
hvé ek fyrirbanna
manna glaum mani,
manna nyt mani.

Hrímgrímnir heitir þurs,
er þik hafa skal
fyr nágrindr neðan;
þar þér vílmegir
á viðarrótum
geitahland gefi;
æðri drykkju
fá þú aldregi,
mær, af þínum munum,
mær, at mínum munum.

Þurs ríst ek þér
ok þría stafi,
ergi ok æði ok óþola;
svá ek þat af ríst,
sem ek þat á reist,
ef gerask þarfar þess."
Gerðr kvað:

"Heill ver þú nú heldr, sveinn,
ok tak við hrímkálki
fullum forns mjaðar;
þó hafðak ek þat ætlat,
at myndak aldregi
unna vaningja vel."
Skírnir kvað:

"Örendi mín
vil ek öll vita,
áðr ek ríða heim heðan,
nær þú á þingi
munt inum þroska
nenna Njarðar syni."
Gerðr kvað:

"Barri heitir,
er vit bæði vitum,
lundr lognfara;
en eft nætr níu
þar mun Njarðar syni
Gerðr unna gamans."
Þá reið Skírnir heim. Freyr stóð úti ok kvaddi hann ok spurði tíðenda:

"Segðu mér þat, Skírnir,
áðr þú verpir söðli af mar
ok þú stígir feti framar:
Hvat þú árnaðir
í Jötunheima
þíns eða míns munar?"
Skírnir kvað:

"Barri heitir,
er vit báðir vitum,
lundr lognfara;
en eft nætr níu
þar mun Njarðar syni
Gerðr unna gamans."
Freyr kvað:

"Löng er nótt,
langar ro tvær,
hvé of þreyjak þrjár?
Oft mér mánaðr
minni þótti
en sjá half hýnótt."

"Go now, Skirnir! and seek to gain
Speech from my son;
And answer to win, for whom the wise one
Is mightily moved."

Skirnir spake: 2.
"Ill words do I now await from thy son,
If I seek to get speech with him,
And answer to win, for whom the wise one
Is mightily moved."

Skirnir spake: 3.
"Speak prithee, Freyr, foremost of the gods,
For now I fain would know;
Why sittest thou here in the wide halls,
Days long, my prince, alone?"

Freyr spake: 4.
"How shall I tell thee, thou hero young,
Of all my grief so great?
Though every day the elfbeam dawns,
It lights my longing never."

Skirnir spake: 5.
"Thy longings, methinks, are not so large
That thou mayst not tell them to me;
Since in days of yore we were young together,
We two might each other trust."

Freyr spake: 6.
"From Gymir's house I beheld go forth
A maiden dear to me;
Her arms glittered, and from their gleam
Shone all the sea and sky.

"To me more dear than in days of old
Was ever maiden to man;
But no one of gods or elves will grant
That we both together should be."

Skirnir spake: 8.
"Then give me the horse that goes through the dark
And magic flickering flames;
And the sword as well that fights of itself
Against the giants grim."

Freyr spake: 9.
"The horse will I give thee that goes through the dark
And magic flickering flames,
And the sword as well that will fight of itself
If a worthy hero wields it."

Skirnir spake to the horse: 10.
"Dark is it without, and I deem it time
To fare through the wild fells,
(To fare through the giants' fastness;)
We shall both come back, or us both together
The terrible giant will take."

"Tell me, herdsman, sitting on the hill,
And watching all the ways,
How may I win a word with the maid
Past the hounds of Gymir here?"

The herdsman spake: 12.
"Art thou doomed to die or already dead,
Thou horseman that ridest hither?
Barred from speech shalt thou ever be
With Gymir's daughter good."

Skirnir spake: 13.
"Boldness is better than plaints can be
For him whose feet must fare; To a destined day has mine age been doomed,
And my life's span thereto laid."

Gerth spake: 14.
"What noise is that which now so loud
I hear within our house?
The ground shakes, and the home of Gymir
Around me trembles too."

The Serving-Maid spake: 15.
"One stands without who has leapt from his steed,
And lets his horse loose to graze;"
..................
..............

Gerth spake: 16.
"Bid the man come in, and drink good mead
Here within our hall;
Though this I fear, that there without
My brother's slayer stands.

"Art thou of the elves or the offspring of gods,
Or of the wise Wanes?
How camst thou alone through the leaping flame
Thus to behold our home?"

Skirnir spake: 18.
"I am not of the elves, nor the offspring of gods,
Nor of the wise Wanes;
Though I came alone through the leaping flame
Thus to behold thy home.

"Eleven apples, all of gold,
Here will I give thee, Gerth,
To buy thy troth that Freyr shall be
Deemed to be dearest to you."

Gerth spake: 20.
"I will not take at any man's wish
These eleven apples ever;
Nor shall Freyr and I one dwelling find
So long as we two live."

Skirnir spake: 21.
"Then do I bring thee the ring that was burned Of old with Othin's son;
From it do eight of like weight fall
On every ninth night."

Gerth spake: 22.
"The ring I wish not, though burned it was
Of old with Othin's son;
In Gymir's home is no lack of gold
In the wealth my father wields."

Skirnir spake: 23.
"Seest thou, maiden, this keen, bright sword
That I hold here in my hand?
Thy head from thy neck shall I straightway hew,
If thou wilt not do my will."

Gerth spake: 24.
"For no man's sake will I ever suffer
To be thus moved by might;
But gladly, methinks, will Gymir seek
To fight if he finds thee here."

Skirnir spake: 25.
"Seest thou, maiden, this keen, bright sword
That I hold here in my hand? Before its blade the old giant bends,—
Thy father is doomed to die.

"I strike thee, maid, with my magic staff,
To tame thee to work my will;
There shalt thou go where never again
The sons of men shall see thee.

"On the eagle's hill shalt thou ever sit,
And gaze on the gates of Hel;
More loathsome to thee than the light-hued snake
To men, shall thy meat become.

"Fearful to see, if thou comest forth,
Hrimnir will stand and stare,
(Men will marvel at thee;) More famed shalt thou grow than the watchman of the gods!
Peer forth, then, from thy prison.

"Rage and longing, fetters and wrath,
Tears and torment are thine;
Where thou sittest down my doom is on thee
Of heavy heart
And double dole.

"In the giants' home shall vile things harm thee
Each day with evil deeds;
Grief shalt thou get instead of gladness,
And sorrow to suffer with tears.

"With three-headed giants thou shalt dwell ever,
Or never know a husband;
(Let longing grip thee, let wasting waste thee,—) Be like to the thistle that in the loft
Was cast and there was crushed.

"I go to the wood, and to the wet forest,
To win a magic wand;
..................
I won a magic wand.

"Othin grows angry, angered is the best of the gods,
Freyr shall be thy foe,
Most evil maid, who the magic wrath
Of gods hast got for thyself.

"Give heed, frost-rulers, hear it, giants.
Sons of Suttung,
And gods, ye too,
How I forbid and how I ban
The meeting of men with the maid,
(The joy of men with the maid.)

"Hrimgrimnir is he, the giant who shall have thee
In the depth by the doors of Hel;
To the frost-giants' halls each day shalt thou fare,
Crawling and craving in vain,
(Crawling and having no hope.)

"Base wretches there by the root of the tree
Will hold for thee horns of filth;
A fairer drink shalt thou never find,
Maid, to meet thy wish,
(Maid, to meet my wish.)

"I write thee a charm and three runes therewith,
Longing and madness and lust;
But what I have writ I may yet unwrite
If I find a need therefor."

Gerth spake: 38.
"Find welcome rather, and with it take
The frost-cup filled with mead;
Though I did not believe that I should so love
Ever one of the Wanes."

Skirnir spake: 39.
"My tidings all must I truly learn
Ere homeward hence I ride:
How soon thou wilt with the mighty son
Of Njorth a meeting make."

Gerth spake: 40.
Barri there is, which we both know well,
A forest fair and still;
And nine nights hence to the son of Njorth
Will Gerth there grant delight."

"Tell me, Skirnir, ere thou take off the saddle,
Or farest forward a step:
What hast thou done in the giants' dwelling
To make glad thee or me?"

Skirnir spake: 42.
"Barri there is, which we both know well,
A forest fair and still;
And nine nights hence to the son of Njorth
Will Gerth there grant delight."

Freyr spake: 43.
"Long is one night, longer are two;
How then shall I bear three?
Often to me has a month seemed less
Than now half a night of desire."

"Res dig nu, Skirner,
och gå genast och be
vår son om ett samtal
och fråga honom
på vem den vise är
så rasande vred."
Skirner sade:

"Onda ord
väntar jag mig av er son,
om jag går för att tala med honom
och fråga honom
på vem den vise är
så rasande vred."

"Säg mig det, Frej,
gudarnas härförare,
för jag vill veta:
Varför sitter du ensam
i de långa salarna,
min herre, dag efter dag?"
Frej sade:

"Varför ska jag berätta för dig,
unge man,
om min djupa hjärtesorg?
Alvstrålen
lyser alla dagar,
men aldrig över min längtan."
Skirner sade:

"Din längtan
tror jag inte är så stor
att du inte kan säga mig den, min vän,
för unga tillsammans
var vi i forna dagar;
vi två kan gott lita på varandra."
Frej sade:

"På Gymers gårdar
såg jag en flicka gå,
som blev mig kär;
hennes armar lyste,
och av deras sken
lyste all luft och allt vatten."

"Flickan är mig kärare
än någon flicka varit någon
ung man i forna dagar;
bland asar och alver
vill ingen
att vi ska vara tillsammans."
Skirner sade:

"Ge mig då hästen
som säkert bär mig genom den mörka,
fladdrande elden,
och det svärd
som strider av sig självt
mot jättarnas ätt."
Frej sade:

"Jag ger dig hästen
som säkert bär dig genom den mörka,
fladdrande elden,
och det svärd
som ska strida av sig självt,
om den som bär det är klok."
Skirner sade till hästen:

"Mörkt är det ute,
jag säger att det är tid för oss att färdas
över daggvåta fjäll,
över tursarnas folk;
antingen kommer vi båda tillbaka,
eller också tar oss båda
den övermäktige jätten."
Skirner red till Jotunheim, till Gymers gårdar. Där stod ilskna hundar bundna framför grinden i det spjälstaket som omgav Gerds sal. Han red fram till en herde som satt på en hög och tilltalade honom:

"Säg mig, herde,
du som sitter på högen
och bevakar alla vägar:
Hur kommer jag förbi
Gymers hundar
för att tala med den unga flickan?"
Herden sade:

"Är du dödsmärkt,
eller är du redan död?
-- -- --
Aldrig ska du
få tala med
Gymers goda dotter."
Skirner sade:

"Bättre är att handla
än att jämra sig
för den som vill färdas;
på en enda dag
bestämdes min livslängd
och hela mitt liv lades fast."
Gerd sade:

"Vad är det för dån
som jag nu hör
i vårt hus?
Jorden bävar,
och alla Gymers gårdar
skälver av det."
Trälinnan sade:

"En man är här ute,
han har stigit av hästen
och låter den beta på marken."
-- -- --
Gerd sade:

"Be honom komma in
i vår sal
och dricka det härliga mjödet;
ändå fruktar jag
att den som står där ute
är min brors baneman.

Vem är du bland alver
eller asars söner
eller visa vaner?
Varför kom du ensam
över den väldiga elden
för att se vår boning?"
Skirner sade:

"Jag hör inte till alverna
eller asars söner
eller de visa vanerna;
ändå kom jag ensam
över den väldiga elden
för att se er boning."

"Elva äpplen
har jag här, helt av guld;
dem ska jag ge dig, Gerd,
för att köpa ditt samtycke
till att kalla Frej
den käraste av alla levande."
Gerd sade:

"Elva äpplen
tar jag aldrig emot
för att uppfylla någon mans begär;
inte heller ska Frej och jag,
så länge vi lever,
bo tillsammans."
Skirner sade:

"Då ger jag dig ringen
som brändes
med Odens unge son;
åtta lika tunga ringar
dryper från den
var nionde natt."
Gerd sade:

"Ringen tar jag inte emot,
fast den brändes
med Odens unge son;
jag saknar inte guld
på Gymers gårdar,
där jag råder över min fars rikedomar."
Skirner sade:

"Ser du detta svärd, flicka,
smalt och prytt med tecken,
som jag håller här i handen?
Jag ska hugga huvudet
av din hals,
om du inte ger mig ditt samtycke."
Gerd sade:

"Tvång vill jag
aldrig tåla
för att uppfylla någon mans begär;
men jag tror
att om du och Gymer möts,
båda orädda för strid,
så får ni lust att kämpa."
Skirner sade:

"Ser du detta svärd, flicka,
smalt och prytt med tecken,
som jag håller här i handen?
För dessa eggar
faller den gamle jätten;
din far är dömd att dö.

Med tämjarstaven slår jag dig,
och jag ska tämja dig,
flicka, efter min vilja;
dit ska du gå
där människors söner
aldrig mer får se dig.

På örnens tuva
ska du sitta tidigt,
blicka bort från världen,
tråna mot Hel;
maten ska bli dig mer motbjudande
än den glänsande ormen är
för någon bland människorna.

Du ska bli ett vidunder att skåda
när du kommer ut;
Rimner ska blänga på dig,
allt ska stirra på dig;
mer vida känd ska du bli
än gudarnas väktare,
där du gapar ut genom grindarna.

Vanvett och skrik,
plåga och olidlig åtrå,
tårar ska växa med din sorg;
sätt dig ner,
så ska jag förkunna dig
svårt själslidande
och dubbel sorg:

Onda väsen
ska kuva dig dagen lång
på jättarnas gårdar;
till rimtursarnas hall
ska du varje dag
släpa dig utan hopp,
släpa dig utan val;
gråt ska du få
i glädjens ställe
och bära din sorg med tårar.

Med en trehövdad turs
ska du alltid tyna bort,
eller leva utan man;
längtan ska gripa dig,
förtvinande ska förtvina dig;
var som en tistel
som trängts in
överst i skörden.

Till skogen gick jag
och till det fuktiga skogssnåret
för att finna en trollstav;
en trollstav fann jag.

Oden är vred på dig,
asarnas främste är vred på dig,
Frej ska hata dig,
du ondskefulla flicka,
för du har dragit över dig
gudarnas väldiga vrede.

Hör, jättar,
hör, rimtursar,
Suttungs söner
och asarnas egna skaror,
hur jag förbjuder,
hur jag förvägrar
flickan glädje bland män,
flickan njutning med män.

Rimgrimner heter tursen
som ska äga dig
nere bortom likgrindarna;
där ska eländiga trälar
vid trädens rötter
ge dig getpiss;
ädlare dryck
ska du aldrig få,
flicka, hur du än önskar,
flicka, så som jag vill.

Turs ristar jag dig
och tre runtecken:
otukt och raseri och olidlig åtrå;
jag kan rista bort det
så som jag ristade dit det,
om det behövs."
Gerd sade:

"Var hellre välkommen nu, unge man,
och ta emot frostbägaren,
fylld med gammalt mjöd;
ändå hade jag tänkt
att jag aldrig skulle
älska någon av vanernas ätt."
Skirner sade:

"Jag vill veta
hur hela mitt ärende har gått,
innan jag rider hem härifrån:
när du vid ett möte
vill skänka den kraftfulle
Njords son din kärlek."
Gerd sade:

"Barre heter,
som vi båda vet,
den stilla lunden;
om nio nätter
ska Gerd där skänka
Njords son kärleksglädje."
Sedan red Skirner hem. Frej stod ute, hälsade honom och frågade efter nyheter:

"Säg mig, Skirner,
innan du tar sadeln av hästen
och går ett enda steg till:
Vad fick du uträttat
i Jotunheim
till din eller min glädje?"
Skirner sade:

"Barre heter,
som vi båda vet,
den stilla lunden;
om nio nätter
ska Gerd där skänka
Njords son kärleksglädje."
Frej sade:

"Lång är en natt,
långa är två,
hur ska jag uthärda tre?
Ofta har en månad
verkat mig kortare
än denna halva längtansnatt."