Källtext till ”Loketrätan”

"Segðu þat, Eldir,
svá at þú einugi
feti gangir framar,
hvat hér inni
hafa at ölmálum
sigtíva synir."
Eldir kvað:

"Of vápn sín dæma
ok um vígrisni sína
sigtíva synir;
ása ok alfa
er hér inni eru,
manngi er þér í orði vinr."
Loki kvað:

"Inn skal ganga
Ægis hallir í
á þat sumbl at sjá;
jöll ok áfu
færi ek ása sonum,
ok blend ek þeim svá meini mjöð."
Eldir kvað:

"Veiztu, ef þú inn gengr
Ægis hallir í
á þat sumbl at sjá,
hrópi ok rógi
ef þú eyss á holl regin,
á þér munu þau þerra þat."
Loki kvað:

"Veiztu þat, Eldir,
ef vit einir skulum
sáryrðum sakask,
auðigr verða
mun ek í andsvörum,
ef þú mælir til margt."
Síðan gekk Loki inn í höllina. En er þeir sá, er fyrir váru, hverr inn var kominn, þögnuðu þeir allir.
Loki kvað:

"Þyrstr ek kom
þessar hallar til,
Loftr, um langan veg
ásu at biðja,
at mér einn gefi
mæran drykk mjaðar.

Hví þegið ér svá,
þrungin goð,
at þér mæla né meguð?
Sessa ok staði
velið mér sumbli at
eða heitið mik heðan."
Bragi kvað:

"Sessa ok staði
velja þér sumbli at
æsir aldregi,
því at æsir vitu,
hveim þeir alda skulu
gambansumbl of geta."
Loki kvað:

"Mantu þat, Óðinn,
er vit í árdaga
blendum blóði saman?
Ölvi bergja
lézktu eigi mundu,
nema okkr væri báðum borit."
Óðinn kvað:

"Rístu þá, Viðarr,
ok lát ulfs föður
sitja sumbli at,
síðr oss Loki
kveði lastastöfum
Ægis höllu í."
Þá stóð Viðarr upp ok skenkði Loka. En áðr hann drykki, kvaddi hann ásuna:

"Heilir æsir,
heilar ásynjur
ok öll ginnheilög goð -
nema sá einn áss
er innar sitr,
Bragi, bekkjum á."
Bragi kvað:

"Mar ok mæki
gef ek þér míns féar,
ok bætir þér svá baugi Bragi,
síðr þú ásum
öfund of gjaldir,
grem þú eigi goð at þér."
Loki kvað:

"Jós ok armbauga
mundu æ vera
beggja vanr, Bragi;
ása ok alfa,
er hér inni eru,
þú ert við víg varastr
ok skjarrastr við skot."
Bragi kvað:

"Veit ek, ef fyr útan værak,
svá sem fyr innan emk,
Ægis höll of kominn,
höfuð þitt
bæra ek í hendi mér;
lykak þér þat fyr lygi."
Loki kvað:

"Snjallr ertu í sessi,
skal-at-tu svá gera,
Bragi bekkskrautuðr;
vega þú gakk,
ef þú vreiðr séir;
hyggsk vætr hvatr fyrir."
Iðunn kvað:

"Bið ek þik, Bragi,
barna sifjar duga
ok allra óskmaga,
at þú Loka
kveðir-a lastastöfum
Ægis höllu í."
Loki kvað:

"Þegi þú, Iðunn,
þik kveð ek allra kvenna
vergjarnasta vera,
síztu arma þína
lagðir ítrþvegna
um þinn bróðurbana."
Iðunn kvað:

"Loka ek kveðk-a
lastastöfum
Ægis höllu í:
Braga ek kyrri
bjórreifan;
vilk-at ek, at it vreiðir vegizk."
Gefjun kvað:

"Hví it æsir tveir
skuluð inni hér
sáryrðum sakask?
Loftki þat veit,
at hann leikinn er
ok hann fjörg öll fía."
Loki kvað:

"Þegi þú, Gefjun,
þess mun ek nú geta,
er þik glapði at geði
sveinn inn hvíti,
er þér sigli gaf
ok þú lagðir lær yfir."
Óðinn kvað:

"Ærr ertu, Loki,
ok örviti,
er þú fær þér Gefjun at gremi,
því at aldar örlög
hygg ek, at hon öll of viti
jafngörla sem ek."
Loki kvað:

"Þegi þú, Óðinn,
þú kunnir aldregi
deila víg með verum;
oft þú gaft,
þeim er þú gefa skyldir-a,
inum slævurum sigr."
Óðinn kvað:

"Veiztu, ef ek gaf,
þeim er ek gefa né skylda,
inum slævurum, sigr,
átta vetr
vartu fyr jörð neðan,
kýr mólkandi ok kona,
ok hefr þú þar börn borit,
ok hugða ek þat args aðal."
Loki kvað:

"En þik síða kóðu
Sámseyu í,
ok draptu á vétt sem völur;
vitka líki
fórtu verþjóð yfir,
ok hugða ek þat args aðal."
Frigg kvað:

"Örlögum ykkrum
skylið aldregi
segja seggjum frá,
hvat it æsir tveir
drýgðuð í árdaga;
firrisk æ forn rök firar."
Loki kvað:

"Þegi þú, Frigg,
þú ert Fjörgyns mær
ok hefr æ vergjörn verit,
er þá Véa ok Vilja
léztu þér, Viðris kvæn,
báða i baðm of tekit."
Frigg kvað:

"Veiztu, ef ek inni ættak
Ægis höllum i
Baldri líkan bur,
út þú né kvæmir
frá ása sonum,
ok væri þá at þér vreiðum vegit."
Loki kvað:

"Enn vill þú, Frigg,
at ek fleiri telja
mína meinstafi:
ek því réð,
er þú ríða sér-at
síðan Baldr at sölum."
Freyja kvað:

"Ærr ertu, Loki,
er þú yðra telr
ljóta leiðstafi;
örlög Frigg,
hygg ek, at öll viti,
þótt hon sjalfgi segi."
Loki kvað:

"Þegi þú, Freyja,
þik kann ek fullgörva,
er-a þér vamma vant:
ása ok alfa,
er hér inni eru,
hverr hefir þinn hór verit."
Freyja kvað:

"Flá er þér tunga,
hygg ek, at þér fremr myni
ógótt of gala;
reiðir ro þér æsir
ok ásynjur,
hryggr muntu heim fara."
Loki kvað:

"Þegi þú, Freyja,
þú ert fordæða
ok meini blandin mjök,
síz þik at bræðr þínum
stóðu blíð regin
ok myndir þú þá, Freyja, frata."
Njörðr kvað:

"Þat er válítit,
þótt sér varðir
vers fái, hós eða hvárs;
hitt er undr, er áss ragr
er hér inn of kominn
ok hefir sá börn of borit."
Loki kvað:

"Þegi þú, Njörðr,
þú vart austr heðan
gíls of sendr at goðum;
Hymis meyjar
höfðu þik at hlandtrogi
ok þér i munn migu."
Njörðr kvað:

"Sú erumk líkn,
er ek vark langt heðan
gísl of sendr at goðum,
þá ek mög gat,
þann er mangi fíár,
ok þykkir sá ása jaðarr."
Loki kvað:

"Hættu nú, Njörðr,
haf þú á hófi þik,
munk-a ek því leyna lengr:
við systur þinni
gaztu slíkan mög,
ok er-a þó vánu verr."
Týr kvað:

"Freyr er beztr
allra ballriða
ása görðum í;
mey hann né grætir
né manns konu
ok leysir ór höftum hvern."
Loki kvað:

"Þegi þú, Týr,
þú kunnir aldregi
bera tilt með tveim;
handar innar hægri
mun ek hinnar geta,
er þér sleit Fenrir frá."
Týr kvað:

"Handar em ek vanr,
en þú hróðrsvitnis,
böl er beggja þrá;
ulfgi hefir ok vel,
er í böndum skal
bíða ragnarökrs."
Loki kvað:

"Þegi þú, Týr,
þat varð þinni konu,
at hon átti mög við mér;
öln né penning
hafðir þú þess aldregi
vanréttis, vesall."
Freyr kvað:

"Ulfr sé ek liggja
árósi fyrir,
unz rjúfask regin;
því mundu næst,
nema þú nú þegir,
bundinn, bölvasmiðr."
Loki kvað:

"Gulli keypta
léztu Gymis dóttur
ok seldir þitt svá sverð;
en er Múspells synir
ríða Myrkvið yfir,
veizt-a þú þá, vesall, hvé þú vegr."
Byggvir kvað:

"Veiztu, ef ek eðli ættak
sem Ingunar-Freyr
ok svá sælligt setr,
mergi smæra
mölða ek þá meinkráku
ok lemða alla í liðu."
Loki kvað:

"Hvat er þat it litla
er ek þat löggra sék
ok snapvíst snapir?
At eyrum Freys
mundu æ vera
ok und kvernum klaka."
Byggvir kvað:

"Byggvir ek heiti,
en mik bráðan kveða
goð öll ok gumar;
því em ek hér hróðugr,
at drekka Hrofts megir
allir öl saman."
Loki kvað:

"Þegi þú, Byggvir,
þú kunnir aldregi
deila með mönnum mat,
ok þik í flets strái
finna né máttu,
þá er vágu verar."
Heimdallr kvað:

"Ölr ertu, Loki,
svá at þú ert örviti,
- hví né lezk-a-ðu, Loki? -
því at ofdrykkja
veldr alda hveim,
er sína mælgi né man-at."
Loki kvað:

"Þegi þú, Heimdallr,
þér var í árdaga
it ljóta líf of lagit;
örgu baki
þú munt æ vera
ok vaka vörðr goða."
Skaði kvað:

"Létt er þér, Loki;
mun-at-tu lengi svá
leika lausum hala,
því at þik á hjörvi
skulu ins hrímkalda magar
görnum binda goð."
Loki kvað:

"Veiztu, ef mik á hjörvi
skulu ins hrímkalda magar
görnum binda goð,
fyrstr ok efstr
var ek at fjörlagi,
þars vér á Þjaza þrifum."
Skaði kvað:

"Veiztu, ef fyrstr ok efstr
vartu at fjörlagi,
þá er ér á Þjaza þrifuð,
frá mínum véum
ok vöngum skulu
þér æ köld ráð koma."
Loki kvað:

"Léttari í málum
vartu við Laufeyjar son,
þá er þú létz mér á beð þinn boðit;
getit verðr oss slíks,
ef vér görva skulum
telja vömmin vár."
þá gekk Sif fram ok byrlaði Loka í hrímkálki mjöð ok mælti:

"Heill ver þú nú, Loki,
ok tak við hrímkálki
fullum forns mjaðar,
heldr þú hana eina
látir með ása sonum
vammalausa vera."
Hann tók við horni ok drakk af:

"Ein þú værir,
ef þú svá værir,
vör ok gröm at veri;
einn ek veit,
svá at ek vita þykkjumk,
hór ok af Hlórriða,
ok var þat sá inn lævísi Loki."
Beyla kvað:

"Fjöll öll skjalfa;
hygg ek á för vera
heiman Hlórriða;
han ræðr ró,
þeim er rægir hér
goð öll ok guma."
Loki kvað:

"Þegi þú, Beyla,
þú ert Byggvis kvæn
ok meini blandinn mjök,
ókynjan meira
kom-a med ása sonum;
öll ertu, deigja, dritin."
Þá kom Þórr at ok kvað:

"Þegi þú, rög vættr,
þér skal minn þrúðhamarr,
Mjöllnir, mál fyrnema;
herðaklett
drep ek þér halsi af,
ok verðr þá þínu fjörvi of farit."
Loki kvað:

"Jarðar burr
er hér nú inn kominn,
hví þrasir þú svá, Þórr?
En þá þorir þú ekki,
er þú skalt við ulfinn vega,
ok svelgr hann allan Sigföður."
Þórr kvað:

"Þegi þú, rög vættr,
þér skal minn þrúðhamarr,
Mjöllnir, mál fyrnema;
upp ek þér verp
ok á austrvega,
síðan þik manngi sér."
Loki kvað:

"Austrförum þínum
skaltu aldregi
segja seggjum frá,
síz í hanska þumlungi
hnúkðir þú einheri,
ok þóttisk-a þú þá Þórr vera."
Þórr kvað:

"Þegi þú, rög vættr,
þér skal minn þrúðhamarr,
Mjöllnir, mál fyrnema;
hendi inni hægri
drep ek þik Hrungnis bana,
svá at þér brotnar beina hvat."
Loki kvað:

"Lifa ætla ek mér
langan aldr,
þóttú hætir hamri mér;
skarpar álar
þóttu þér Skrýmis vera,
ok máttir-a þú þá nesti ná,
ok svalzt þú þá hungri heill."
Þórr kvað:

"Þegi þú, rög vættr,
þér skal minn þrúðhamarr,
Mjöllnir, mál fyrnema;
Hrungnis bani
mun þér í hel koma
fyr nágrindr neðan."
Loki kvað:

"Kvað ek fyr ásum,
kvað ek fyr ása sonum,
þats mik hvatti hugr,
en fyr þér einum
mun ek út ganga,
því at ek veit, at þú vegr.

Öl gerðir þú, Ægir,
en þú aldri munt
síðan sumbl of gera;
eiga þín öll,
er hér inni er,
leiki yfir logi,
ok brenni þér á baki."
En eftir þetta falst Loki í Fránangrsforsi í lax líki. Þar tóku æsir hann. Hann var bundinn með þörmum sonar síns, Vála, en Narfi, sonr hans, varð at vargi. Skaði tók eitrorm ok festi upp yfir annlit Loka. Draup þar ór eitr. Sigyn, kona Loka, sat þar ok helt munnlaug undir eitrið. En er munnlaugin var full, bar hon út eitrið, en meðan draup eitrit á Loka. Þá kippðist hann svá hart við, at þaðan af skalf jörð öll. Þat eru nú kallaðir landsskjálftar.

"Speak now, Eldir, for not one step
Farther shalt thou fare;
What ale-talk here do they have within,
The sons of the glorious gods?"

Eldir spake: 2.
"Of their weapons they talk, and their might in war,
The sons of the glorious gods;
From the gods and elves who are gathered here
No friend in words shalt thou find."

Loki spake: 3.
"In shall I go into Ægir's hall,
For the feast I fain would see; Bale and hatred I bring to the gods,
And their mead with venom I mix."

Eldir spake: 4.
"If in thou goest to Ægir's hall,
And fain the feast wouldst see,
And with slander and spite wouldst sprinkle the gods,
Think well lest they wipe it on thee."

Loki spake: 5.
"Bethink thee, Eldir, if thou and I
Shall strive with spiteful speech;
Richer I grow in ready words
If thou speakest too much to me."

Loki spake: 6.
"Thirsty I come into this thine hall,
I, Lopt, from a journey long,
To ask of the gods that one should give
Fair mead for a drink to me.

"Why sit ye silent, swollen with pride,
Ye gods, and no answer give? At your feast a place and a seat prepare me,
Or bid me forth to fare."

Bragi spake: 8.
"A place and a seat will the gods prepare
No more in their midst for thee;
For the gods know well what men they wish
To find at their mighty feasts."

Loki spake: 9.
"Remember, Othin, in olden days
That we both our blood have mixed;
Then didst thou promise no ale to pour,
Unless it were brought for us both."

Othin spake: 10.
"Stand forth then, Vithar, and let the wolf's father
Find a seat at our feast; Lest evil should Loki speak aloud
Here within Ægir's hall."

"Hail to you, gods! ye goddesses, hail!
Hail to the holy throng!
Save for the god who yonder sits,
Bragi there on the bench."

Bragi spake: 12.
"A horse and a sword from my hoard will I give,
And a ring gives Bragi to boot,
That hatred thou makst not among the gods;
So rouse not the great ones to wrath."

Loki spake: 13.
"In horses and rings thou shalt never be rich,
Bragi, but both shalt thou lack;
Of the gods and elves here together met
Least brave in battle art thou,
(And shyest thou art of the shot.)"

Bragi spake: 14.
"Now were I without as I am within, And here in Ægir's hall,
Thine head would I bear in mine hands away,
And pay thee the price of thy lies."

Loki spake: 15.
"In thy seat art thou bold, not so are thy deeds,
Bragi, adorner of benches!
Go out and fight if angered thou feelest,
No hero such forethought has."

Ithun spake: 16.
"Well, prithee, Bragi, his kinship weigh,
Since chosen as wish-son he was;
And speak not to Loki such words of spite
Here within Ægir's hall."

Loki spake: 17.
"Be silent, Ithun! thou art, I say, Of women most lustful in love,
Since thou thy washed-bright arms didst wind
About thy brother's slayer."

Ithun spake: 18.
"To Loki I speak not with spiteful words
Here within Ægir's hall;
And Bragi I calm, who is hot with beer,
For I wish not that fierce they should fight."

Gefjun spake: 19.
"Why, ye gods twain, with bitter tongues
Raise hate among us here?
Loki is famed for his mockery foul,
And the dwellers in heaven he hates."

Loki spake: 20.
"Be silent, Gefjun! for now shall I say
Who led thee to evil life;
The boy so fair gave a necklace bright,
And about him thy leg was laid."

Othin spake: 21.
"Mad art thou, Loki, and little of wit,
The wrath of Gefjun to rouse;
For the fate that is set for all she sees,
Even as I, methinks."

Loki spake: 22.
"Be silent, Othin! not justly thou settest
The fate of the fight among men;
Oft gavst thou to him who deserved not the gift,
To the baser, the battle's prize."

Othin spake: 23.
"Though I gave to him who deserved not the gift,
To the baser, the battle's prize;
Winters eight wast thou under the earth,
Milking the cows as a maid,
(Ay, and babes didst thou bear;
Unmanly thy soul must seem.)"

Loki spake: 24.
"They say that with spells in Samsey once
Like witches with charms didst thou work;
And in witch's guise among men didst thou go;
Unmanly thy soul must seem."

Frigg spake: 25.
"Of the deeds ye two of old have done
Ye should make no speech among men;
Whate'er ye have done in days gone by,
Old tales should ne'er be told."

Loki spake: 26.
"Be silent, Frigg! thou art Fjorgyn's wife,
But ever lustful in love;
For Vili and Ve, thou wife of Vithrir,
Both in thy bosom have lain."

Frigg spake: 27.
"If a son like Baldr were by me now,
Here within Ægir's hall,
From the sons of the gods thou shouldst go not forth
Till thy fierceness in fight were tried."

Loki spake: 28.
"Thou wilt then, Frigg, that further I tell
Of the ill that now I know;
Mine is the blame that Baldr no more
Thou seest ride home to the hall."

Freyja spake: 29.
"Mad art thou, Loki, that known thou makest
The wrong and shame thou hast wrought;
The fate of all does Frigg know well,
Though herself she says it not."

Loki spake: 30.
"Be silent, Freyja! for fully I know thee,
Sinless thou art not thyself; Of the gods and elves who are gathered here,
Each one as thy lover has lain."

Freyja spake: 31.
"False is thy tongue, and soon shalt thou find
That it sings thee an evil song;
The gods are wroth, and the goddesses all,
And in grief shalt thou homeward go."

Loki spake: 32.
"Be silent, Freyja! thou foulest witch,
And steeped full sore in sin;
In the arms of thy brother the bright gods caught thee
When Freyja her wind set free."

Njorth spake: 33.
"Small ill does it work though a woman may have
A lord or a lover or both;
But a wonder it is that this womanish god
Comes hither, though babes he has borne."

Loki spake: 34.
"Be silent, Njorth; thou wast eastward sent,
To the gods as a hostage given;
And the daughters of Hymir their privy had
When use did they make of thy mouth."

Njorth spake: 35.
"Great was my gain, though long was I gone,
To the gods as a hostage given;
The son did I have whom no man hates,
And foremost of gods is found."

Loki spake: 36.
"Give heed now, Njorth, nor boast too high,
No longer I hold it hid;
With thy sister hadst thou so fair a son,
Thus hadst thou no worse a hope."

Tyr spake: 37.
"Of the heroes brave is Freyr the best
Here in the home of the gods; He harms not maids nor the wives of men,
And the bound from their fetters he frees."

Loki spake: 38.
"Be silent, Tyr! for between two men
Friendship thou ne'er couldst fashion;
Fain would I tell how Fenrir once
Thy right hand rent from thee."

Tyr spake: 39.
"My hand do I lack, but Hrothvitnir thou,
And the loss brings longing to both;
Ill fares the wolf who shall ever await
In fetters the fall of the gods."

Loki spake: 40.
"Be silent, Tyr! for a son with me
Thy wife once chanced to win;
Not a penny, methinks, wast thou paid for the wrong,
Nor wast righted an inch, poor wretch."

Freyr spake: 41.
"By the mouth of the river the wolf remains Till the gods to destruction go;
Thou too shalt soon, if thy tongue is not stilled,
Be fettered, thou forger of ill."

Loki spake: 42.
"The daughter of Gymir with gold didst thou buy,
And sold thy sword to boot;
But when Muspell's sons through Myrkwood ride,
Thou shalt weaponless wait, poor wretch."

Byggvir spake: 43.
"Had I birth so famous as Ingunar-Freyr,
And sat in so lofty a seat, I would crush to marrow this croaker of ill,
And beat all his body to bits."

Loki spake: 44.
"What little creature goes crawling there,
Snuffling and snapping about?
At Freyr's ears ever wilt thou be found,
Or muttering hard at the mill."

Byggvir spake: 45.
"Byggvir my name, and nimble am I,
As gods and men do grant;
And here am I proud that the children of Hropt
Together all drink ale."

Loki spake: 46.
"Be silent, Byggvir! thou never couldst set
Their shares of the meat for men;
Hid in straw on the floor, they found thee not
When heroes were fain to fight."

Heimdall spake: 47.
"Drunk art thou, Loki, and mad are thy deeds,
Why, Loki, leavst thou this not? For drink beyond measure will lead all men
No thought of their tongues to take."

Loki spake: 48.
"Be silent, Heimdall! in days long since
Was an evil fate for thee fixed;
With back held stiff must thou ever stand,
As warder of heaven to watch."

Skathi spake: 49.
"Light art thou, Loki, but longer thou mayst not
In freedom flourish thy tail;
On the rocks the gods bind thee with bowels torn
Forth from thy frost-cold son."

Loki spake: 50.
"Though on rocks the gods bind me with bowels torn
Forth from my frost-cold son, I was first and last at the deadly fight
There where Thjazi we caught."

Skathi spake: 51.
"Wert thou first and last at the deadly fight
There where Thjazi was caught,
From my dwellings and fields shall ever come forth
A counsel cold for thee."

Loki spake: 52.
"More lightly thou spakest with Laufey's son,
When thou badst me come to thy bed;
Such things must be known if now we two
Shall seek our sins to tell."

"Hail to thee, Loki, and take thou here
The crystal cup of old mead;
For me at least, alone of the gods,
Blameless thou knowest to be."

"Alone thou wert if truly thou wouldst
All men so shyly shun;
But one do I know full well, methinks,
Who had thee from Hlorrithi's arms,—
(Loki the crafty in lies.)"

Beyla spake: 55.
"The mountains shake, and surely I think
From his home comes Hlorrithi now;
He will silence the man who is slandering here
Together both gods and men."

Loki spake: 56.
"Be silent, Beyla! thou art Byggvir's wife,
And deep art thou steeped in sin;
A greater shame to the gods came ne'er,
Befouled thou art with thy filth."

"Unmanly one, cease, or the mighty hammer,
Mjollnir, shall close thy mouth; Thy shoulder-cliff shall I cleave from thy neck,
And so shall thy life be lost."

Loki spake: 58.
"Lo, in has come the son of Earth:
Why threaten so loudly, Thor?
Less fierce thou shalt go to fight with the wolf
When he swallows Sigfather up."

Thor spake: 59.
"Unmanly one, cease, or the mighty hammer,
Mjollnir, shall close thy mouth;
I shall hurl thee up and out in the East,
Where men shall see thee no more."

Loki spake: 60.
"That thou hast fared on the East-road forth;
To men shouldst thou say no more; In the thumb of a glove didst thou hide, thou great one,
And there forgot thou wast Thor."

Thor spake: 61.
"Unmanly one, cease, or the mighty hammer,
Mjollnir, shall close thy mouth;
My right hand shall smite thee with Hrungnir's slayer,
Till all thy bones are broken."

Loki spake: 62.
"A long time still do I think to live,
Though thou threatenest thus with thy hammer;
Rough seemed the straps of Skrymir's wallet,
When thy meat thou mightest not get,
(And faint from hunger didst feel.)"

Thor spake: 63.
"Unmanly one, cease, or the mighty hammer,
Mjollnir, shall close thy mouth; The slayer of Hrungnir shall send thee to hell,
And down to the gate of death."

Loki spake: 64.
"I have said to the gods and the sons of the gods
The things that whetted my thoughts;
But before thee alone do I now go forth,
For thou fightest well, I ween.

"Ale hast thou brewed, but, Ægir, now
Such feasts shalt thou make no more;
O'er all that thou hast which is here within
Shall play the flickering flames,
(And thy back shall be burnt with fire.)"

”Säg mig, Eldir,
innan du går
ett enda steg till,
vad här inne
vid ölet talas om
av segergudarnas söner.”
Eldir sade:

”Om sina vapen talar
och om sin stridsdjärvhet
segergudarnas söner;
av asar och alver
som är här inne
är ingen din vän i ord.”
Loke sade:

”In skall jag gå
i Ägirs hallar
för att se på gillet;
oväsen och osämja
bär jag till asarnas söner,
och blandar så deras mjöd med ont.”
Eldir sade:

”Vet att om du går in
i Ägirs hallar
för att se på gillet,
och hån och förtal
öser över de hulda gudarna,
så torkar de av det på dig.”
Loke sade:

”Vet det, Eldir,
om vi två ensamma skall
träta med sårande ord,
så kommer jag att ha
gott om svar,
om du säger för mycket.”
Sedan gick Loke in i hallen. När de som var där såg vem som hade kommit in, tystnade de alla.
Loke sade:

”Törstig kom jag
till denna hall,
jag, Lopt, från lång väg,
för att be asarna
att någon ger mig
en härlig dryck av mjöd.

Varför tiger ni så,
ni högmodiga gudar,
som om ni inte kunde tala?
Välj en sittplats
åt mig vid gillet
eller be mig gå härifrån.”
Brage sade:

”En sittplats
väljer asarna åt dig
aldrig vid gillet,
för asarna vet
vilka män de skall
bjuda till ett ståtligt gille.”
Loke sade:

”Minns du, Oden,
hur vi i urtiden
blandade vårt blod?
Öl sade du dig
aldrig vilja smaka,
om det inte bars fram åt oss båda.”
Oden sade:

”Res dig då, Vidar,
och låt ulvens far
sitta med vid gillet,
så att Loke inte
öser smädeord över oss
i Ägirs hall.”
Då reste sig Vidar och skänkte i åt Loke. Men innan Loke drack hälsade han asarna:

”Hell er, asar,
hell er, asynjor,
och alla högheliga gudar –
utom den ende as
som sitter längre in
på bänken, Brage.”
Brage sade:

”Häst och svärd
ger jag dig av mina ägodelar,
och med en ring ger Brage dig gottgörelse,
så att du inte visar asarna
fiendskap;
väck inte gudarnas vrede mot dig.”
Loke sade:

”Häst och armringar
kommer du alltid
att sakna bådadera, Brage;
av asar och alver
som är här inne
är du mest rädd för strid
och skyggast för skott.”
Brage sade:

”Jag vet att om jag vore utanför,
så som jag nu är inne i
Ägirs hall,
skulle ditt huvud
bäras i min hand;
så skulle jag löna dig för lögnen.”
Loke sade:

”Djärv är du där du sitter,
men så kommer du inte att handla,
Brage, du bänkprydnad;
gå och slåss
om du är vred;
en tapper man betänker sig inte.”
Idun sade:

”Jag ber dig, Brage,
låt släktbanden till barnen gälla
och till alla önskesöner,
så att du inte mot Loke
riktar smädeord
i Ägirs hall.”
Loke sade:

”Tig, Idun,
jag säger att du av alla kvinnor
är mest lysten efter män,
sedan du lade dina
vackert tvättade armar
om din brors baneman.”
Idun sade:

”Mot Loke riktar jag inte
smädeord
i Ägirs hall;
jag lugnar Brage,
som är upprymd av ölet;
jag vill inte att ni två slåss i vrede.”
Gefjon sade:

”Varför skall ni två asar
här inne
träta med sårande ord?
Lopt vet ju
att han blir hånad
och att allt levande hatar honom.”
Loke sade:

”Tig, Gefjon,
nu skall jag nämna
hur han förledde ditt sinne,
den ljuse ynglingen
som gav dig ett smycke
och som du lade låret över.”
Oden sade:

”Du är galen, Loke,
och från vettet,
som väcker Gefjons vrede mot dig,
för alla människors öden
tror jag att hon känner
lika väl som jag.”
Loke sade:

”Tig, Oden,
du har aldrig förstått
att rätt fördela stridslyckan bland män;
ofta gav du dem
som du inte borde ge den,
de fegare, segern.”
Oden sade:

”Vet att om jag gav dem
som jag inte borde ge den,
de fegare, segern,
så var du åtta vintrar
nere under jorden,
mjölkade kor och var kvinna,
och där har du fött barn;
det tyckte jag var omanlig natur.”
Loke sade:

”Men dig sade man sejda
på Samsö,
och du slog på ett lock som völvor;
i en trollkarls skepnad
for du bland människorna,
och det tyckte jag var omanlig natur.”
Frigg sade:

”Om era öden
skall ni aldrig
berätta för människor,
vad ni två asar
gjorde i urtiden;
må människor alltid lämna det gamla i fred.”
Loke sade:

”Tig, Frigg,
du är Fjorgyns dotter
och har alltid varit lysten efter män,
sedan du Ve och Vile
lät, du Vidrers hustru,
båda ta dig i famnen.”
Frigg sade:

”Vet att om jag här inne
i Ägirs hallar hade
en son som liknade Balder,
skulle du inte komma ut
från asarnas söner,
utan i din vrede bli dräpt.”
Loke sade:

Ӏn vill du, Frigg,
att jag räknar upp fler
av mina illgärningar:
jag vållade
att du aldrig mer ser
Balder rida till salarna.”
Freja sade:

”Du är galen, Loke,
som räknar upp era
fula skändligheter;
alla öden tror jag
att Frigg känner,
fast hon själv inget säger.”
Loke sade:

”Tig, Freja,
jag känner dig grundligt,
du saknar inte skamfläckar:
av asar och alver
som är här inne
har var och en varit din älskare.”
Freja sade:

”Falsk är din tunga,
jag tror att den snart kommer
att sjunga dig olycka;
asarna är vreda på dig
och asynjorna likaså,
bedrövad skall du fara hem.”
Loke sade:

”Tig, Freja,
du är en häxa
och full av ondska,
sedan de hulda gudarna
kom på dig hos din bror,
och då fes du, Freja.”
Njord sade:

”Det gör föga skada
om en kvinna skaffar sig
en älskare, en make eller båda;
men ett under är det att en omanlig as
har kommit hit in,
och han har fött barn.”
Loke sade:

”Tig, Njord,
du sändes österifrån hit
som gisslan till gudarna;
Hymers döttrar
hade dig till pissränna
och pissade i din mun.”
Njord sade:

”Det är min tröst
att när jag långt härifrån
sändes som gisslan till gudarna,
så fick jag en son
som ingen hatar,
och han anses vara asarnas värn.”
Loke sade:

»Sluta nu, Njord,
håll dig inom måttan,
jag tänker inte dölja det längre:
med din syster
fick du en sådan son,
och ändå är det inte värre än väntat.»
Tyr sade:

»Frej är bäst
av alla tappra ryttare
i asarnas gårdar;
han får varken mö
eller annans hustru att gråta
och löser var och en ur bojor.»
Loke sade:

»Tig du, Tyr,
du kunde aldrig
stifta fred mellan två;
den högra handen
ska jag påminna om,
den som Fenrisulven slet av dig.»
Tyr sade:

»Jag saknar en hand,
men du Hrodvitner,
bådas saknad gör ont;
inte heller har ulven det gott,
som i bojor ska
vänta på Ragnarök.»
Loke sade:

»Tig du, Tyr,
så gick det med din hustru
att hon fick en son med mig;
varken en aln tyg eller en penning
fick du någonsin för den
oförrätten, stackare.»
Frej sade:

»En ulv ser jag ligga
framför åmynningen,
tills gudamakterna går under;
därnäst ska du,
om du inte tiger nu,
bli bunden, olyckssmed.»
Loke sade:

»För guld lät du
köpa Gymers dotter
och sålde så ditt svärd;
men när Muspels söner
rider över Mörkveden,
vet du inte, stackare, hur du ska strida.»
Byggve sade:

»Vet du, om jag hade en börd
som Ingunar-Frej
och ett lika härligt säte,
finare än märg
skulle jag mala den olyckskråkan
och krossa alla hans lemmar.»
Loke sade:

»Vad är det för något litet
som jag ser vifta på svansen
och lystet snappa efter smulor?
Vid Frejs öron
ska du alltid vara
och kvittra under kvarnstenarna.»
Byggve sade:

»Byggve heter jag,
och rask kallar mig
alla gudar och människor;
därför är jag stolt här,
att Hrofts söner dricker
öl allesammans.»
Loke sade:

»Tig du, Byggve,
du kunde aldrig
fördela maten bland män,
och i golvets halm
kunde de inte finna dig,
när männen stred.»
Heimdall sade:

»Full är du, Loke,
så att du mist förståndet,
– varför slutar du inte, Loke? –
för alltför mycket drickande
gör att ingen längre
håller reda på sitt prat.»
Loke sade:

»Tig du, Heimdall,
dig blev i urtiden
ett eländigt liv beskärt;
med styv rygg
ska du alltid stå
och vaka som gudarnas väktare.»
Skade sade:

»Lätt till sinnes är du, Loke;
men inte länge ska du så
få vifta fritt på svansen,
för vid klippan
ska gudarna binda dig
med din frostkalle sons tarmar.»
Loke sade:

»Vet du, om mig vid klippan
gudarna ska binda
med min frostkalle sons tarmar,
var jag först och sist
med om att ta hans liv,
när vi gick till angrepp mot Tjatse.»
Skade sade:

»Vet du, om först och sist
du var med om att ta hans liv,
när ni gick till angrepp mot Tjatse,
ska från mina helgedomar
och marker
alltid kalla rådslag nå dig.»
Loke sade:

»Vänligare i orden
var du mot Laufeys son,
när du bjöd mig till din bädd;
sådant måste vi nämna,
om vi grundligt ska
räkna upp våra skamliga dåd.»
Då gick Siv fram och skänkte Loke mjöd i en kristallbägare och sade:

»Var hälsad nu, Loke,
och ta emot kristallbägaren,
fylld med gammalt mjöd;
låt då hellre mig ensam
bland asarnas söner
vara fri från skam.»
Han tog emot hornet och drack ur det:

»Ensam vore du,
om du verkligen vore så,
avvisande och sträng mot män;
en vet jag,
och jag tycker mig veta säkert,
som var din älskare vid sidan av Lorride,
och det var den svekfulle Loke.»
Beyla sade:

»Alla berg skälver;
jag tror att Lorride
är på väg hemifrån;
han ska tysta
den som här förtalar
alla gudar och människor.»
Loke sade:

»Tig du, Beyla,
du är Byggves hustru
och full av ondska;
ett större missfoster
har inte kommit bland asarnas söner;
helt nerskiten är du, mjölkpiga.»
Då kom Tor dit och sade:

»Tig du, omanliga kräk,
min kraftiga hammare,
Mjölner, ska tysta dig;
huvudet
slår jag av din hals,
och då är det slut med ditt liv.»
Loke sade:

»Jords son
har nu kommit in här,
varför hotar du så, Tor?
Men då sviker ditt mod,
när du ska strida mot ulven
och han slukar hela Segerfadern.»
Tor sade:

»Tig du, omanliga kräk,
min kraftiga hammare,
Mjölner, ska tysta dig;
jag slungar dig upp
och bort i österled,
sedan ser ingen dig mer.»
Loke sade:

»Om dina färder österut
ska du aldrig
berätta för män,
sedan du i en handskes tumme
kröp ihop, du väldige kämpe,
och då tyckte du dig inte vara Tor.»
Tor sade:

»Tig du, omanliga kräk,
min kraftiga hammare,
Mjölner, ska tysta dig;
med högra handen
slår jag dig med Hrungners bane,
så att vartenda ben i dig brister.»
Loke sade:

»Leva tänker jag
ett långt liv,
fast du hotar mig med hammaren;
hårda tyckte du
att Skrymers remmar var,
och då kunde du inte komma åt färdkosten,
och hungrade fast du var hel och frisk.»
Tor sade:

»Tig du, omanliga kräk,
min kraftiga hammare,
Mjölner, ska tysta dig;
Hrungners bane
ska föra dig till Hel,
ner under likgrindarna.»
Loke sade:

»Jag sade inför asarna,
jag sade inför asarnas söner
vad hågen drev mig till,
men för dig ensam
ska jag gå ut,
för jag vet att du slår till.

Öl bryggde du, Ägir,
men aldrig ska du
hädanefter hålla gille;
över allt du äger,
som finns härinne,
ska lågorna leka,
och bränna dig på ryggen.»
Efter detta gömde sig Loke i Franangersfors i en lax skepnad. Där fångade asarna honom. Han bands med tarmarna från sin son Vale, men hans son Narve förvandlades till en varg. Skade tog en giftorm och fäste den ovanför Lokes ansikte. Från den droppade gift. Sigyn, Lokes hustru, satt där och höll ett tvättfat under giftet. När tvättfatet var fullt bar hon ut giftet, men under tiden droppade giftet på Loke. Då ryckte han till så häftigt att hela jorden skälvde av det. Det är vad som nu kallas jordbävningar.