Källtext till ”Versmåttsförteckning”

What are the categories of poetic form? Three. Which? Rule, licence, prohibition. What kinds of rules govern metres? Two. Which? Regular and varied. What kinds of regular rules govern metres? Two. Which? Number and distinction. What kinds of number govern the rules of metres? Three. Which? One is the number of metres that have been devised in the poetry of the foremost poets. The second is the number of verse lines in one stanza in each metre. The third is the number of syllables placed in each verse line in each metre. What distinctions govern the rules of metres? Two. Which? Distinctions of language and distinctions of sound. What are distinctions of language? The arrangement of letters distinguishes all language, while distinctions of sound consist in making syllables long or short, hard or soft; and the arrangement of sound distinctions is what we call internal rhymes, as in the verse given here:

Here is the arrangement of letters that governs the metre and produces its rhythm. There are twelve alliterating letters in a stanza, and three are placed in each quarter. Each quarter contains two verse lines. Each verse line has six syllables. In the second verse line, the letter we call the chief stave is placed at the beginning of the line. That letter governs the alliteration. In the first verse line, that letter will be found twice at the beginnings of syllables. We call those letters supporting staves. If the chief stave is a consonant, the supporting staves must be the same letter, as here: but it is incorrect if these letters begin syllables more or fewer times than this in a quarter-stanza. If the chief stave is a vowel, the supporting staves must also be vowels, and it is more pleasing if each is a different vowel. It may also be acceptable for a vowel to occur more often at the beginning of a syllable within a quarter-stanza in pronouns or in such words used to fill out the sentence as ek, “I,” or en, “but,” er, “which,” at, “that,” í, “in,” á, “on,” of, af, “from,” and um, “about”; this is licence, however, rather than regular observance of the rules.

Another arrangement of letters accompanies the arrangement of the sound that produces metre and rhythm. In court metre this distinction must be observed so that a quarter-stanza agrees throughout in its arrangement of letters and sounds. In the first verse line, the arrangement is to be distinguished as follows: here we have jörð, fyrð. Each is one syllable, and each has a different vowel, as well as different initial letters, but the letters following the vowel are the same in both words. We call this arrangement of sound half-rhyme. In the second verse line it is as follows: here we have rofs, ofs. The vowel is the same, as are all the letters following it in both words, but the initial letters distinguish the words. These are called full rhymes. Internal rhymes in court metre must be placed so that the second rhyme in each verse line, called the answering rhyme, stands in the syllable followed by just one more syllable, while the rhyme called the initial rhyme sometimes stands at the beginning of a word, in which case we call it a beginning-rhyme, and sometimes in the middle of a word, in which case we call it a part-rhyme. This is court metre. Most carefully wrought poetry is composed in this metre. It is the foundation of all metres, as speech-runes are of other runes.

How are the rules of metres varied? In two ways. How? Through language and sounds. How is variation made through language? In two ways. How? By keeping or changing the metre. How can the forms be varied while keeping the same metre? By using kennings, reinforcement, extended kennings, true descriptions, or newly devised imagery. What are forms using kennings? As in this example: here all the terms in this stanza are expressed through kennings, while the internal rhymes, word length, and arrangement of alliterating letters follow what was written above. Kennings are divided into three kinds. The first is called a kenning, the second a double kenning, and the third an extended kenning. It is a kenning to call battle “spear-crash,” a double kenning to call the sword “the fire of spear-crash,” and an extended kenning if it goes further. An extended kenning:

What are true descriptions? As in this example: it is a true description to support a word with something true of its substance, as when wounds are called severe, because large wounds are grievous. It is also correct to say that they grow. A second true description is that the wounds grow greatly. There is now one verse line with two true descriptions. In the second verse line the edge is called strong and the warriors valiant. In the third it is said that something sharp cuts, and the shield is sturdy; in the fourth line the king is called great and his life illustrious; next, a sword is called clean and fiercely reddened, and each man is called one of the company, though it would be correct language even if he were called a man. The king is called noble. The shield was excellent and was pierced with astonishing speed. The king rejoiced, glad in his bold heart. Sixteen true descriptions have now been shown here in eight verse lines, yet they greatly embellish poetry even when they are not so painstakingly pursued.

True descriptions have three divisions. One is called true description, another reinforcement, and the third doubling. Reinforcements: here a reinforcement accompanies each true description, as when the edge is called not hard and the men exceedingly bold. “Hard edge” and “bold men” are true descriptions. It is reinforcement when another qualifying word accompanies a true description.

Where is newly devised imagery found? As in this example: it is newly devised imagery to call the sword a serpent and construct the kenning correctly, calling the scabbard its paths and the sword-belt and fittings its slough. Here the serpent’s nature is followed, in that it crawls out of its slough and towards water. The newly devised imagery is arranged here so that it goes in search of a stream of blood, where it crawls along the paths of thought, which are men’s breasts. Newly devised imagery is considered well composed when the image taken up is maintained throughout the stanza. But if a sword is called a serpent and then a fish or a wand, or is changed in some other way, people call this a monstrous mixture, and it is thought a blemish.

Court metre now has five varieties, yet it remains the same metre, regular and unchanged, and often some or all of these varieties occur in one stanza. This is correct, because kennings increase the range of words, true descriptions embellish and fill out the language, and newly devised imagery displays knowledge and skill with words.

It is a licence of metres to make syllables slow or quick, so that they extend beyond or fall short of the regular number prescribed by the rules; they may be so slow that there are five syllables in the second and fourth verse lines, as here: in this stanza all the first rhymes are beginning-rhymes, yet this metre follows the form of court metre. Now syllables will be shown that are so quick and placed so close together that the length of the line is thereby increased: here there are nine syllables in the first and third verse lines, and seven in the second and fourth. Here it is shown how many syllables at most there may be in a verse line in court metre, and from this it may be understood that eight or seven may readily be acceptable in the first and third verse lines. In this stanza all the initial

Vilka är diktkonstens regler? Tre slag. Vilka? Grundregler, friheter och förbud. Hur är versmåttens grundregler beskaffade? På två sätt. Vilka? Regelbundna och förändrade. Hur är versmåttens regelbundna byggnad beskaffad? På två sätt. Vilka? Antal och beskaffenhet. Vilka antal gäller för versmåttens byggnad? Tre. Vilka? Det första antalet anger hur många versmått som har uppfunnits i de främsta skaldernas diktning. Det andra antalet anger hur många versrader som står i en strof i varje versmått. Det tredje antalet anger hur många stavelser som sätts i varje versrad i varje versmått. Hur indelas versmåttens byggnad efter beskaffenhet? På två sätt. Vilka? Efter språk och ljud. Vad är språklig beskaffenhet? Bokstävernas ordning ger allt språk dess form, men ljudens beskaffenhet består i att stavelserna är långa eller korta, hårda eller mjuka, och den ordning som råder mellan ljuden kallar vi inrim, såsom det diktas här:

Här är den ordning mellan bokstäverna som bestämmer versmåttet och ger versen dess klang. Det finns tolv rimstavar i strofen, och tre är satta i varje fjärdedel. I varje fjärdedel finns två versrader. Till varje versrad hör sex stavelser. I den andra versraden står den rimstav som vi kallar huvudstav först i raden. Den staven bestämmer stavrimmet. Men i den första versraden skall samma stav finnas två gånger i början av stavelser. Dessa stavar kallar vi stödstavar. Om huvudstaven är en konsonant skall stödstavarna vara samma konsonant, såsom här:

Men det är fel om dessa stavar står i början av stavelser fler eller färre gånger än så i en fjärdedels strof. Om huvudstaven däremot är en vokal skall även stödstavarna vara vokaler, och då är det vackrare om var och en av dem är en egen vokal. Då kan det också godtas att en vokal står först oftare i fjärdedelen, i pronomen eller i sådana utfyllnadsord som ek, eller som en, er, at, í, á, of, af, um, och detta är en frihet men ingen regelbunden byggnad.

En annan ordning mellan bokstäverna följer den ordning mellan ljuden som ger versmått och klang. I drottkvätt skall denna beskaffenhet vara sådan att en fjärdedels strof stämmer överens i hela sin ordning av bokstäver och ljud. I den första versraden skall denna ordning urskiljas så här:

Här står det så: jörð, fyrð. Det är en stavelse på vartdera stället, och vardera har sin egen vokal, liksom skilda begynnelsebokstäver, men samma bokstäver står efter vokalen i båda orden. Denna ordning i ljudfallet kallar vi halvrim. Men i den andra versraden är det så:

Här står det så: rofs, ofs. Vokalen är densamma, liksom alla bokstäver som följer efter den i båda orden, men begynnelsebokstäverna skiljer orden åt. Detta kallas helrim. Så skall inrimmen sättas i drottkvätt att det senare rimmet i varje versrad, som kallas motrim, skall stå i den näst sista stavelsen. Det rim som kallas förrim står däremot ibland i början av ett ord, och då kallar vi det uddrim, ibland mitt i ett ord, och då kallar vi det delrim. Detta är versmåttet drottkvätt. På detta versmått är det mesta av den omsorgsfullt utformade diktningen avfattat. Det är grunden för alla versmått, liksom talrunorna är det för andra runor.

Hur är versmåttens förändrade byggnad beskaffad? På två sätt. Hur? Genom språk och ljud. Hur skall språket varieras? På två sätt. Hur? Genom att behålla eller byta versmått. Hur skall man förändra versmåttet och ändå behålla samma versmått? Genom att använda kenningar, förstärkningar, utvidgade kenningar, sannbeskrivningar eller nyskapade bilder. Vad är versmått med kenningar? Som detta:

Här är alla benämningar i denna strof omskrivna med kenningar, men inrim, ordlängd och bokstavsordning följer det som tidigare har skrivits. Kenningar indelas i tre slag. Det första kallas kenning, det andra dubbel kenning och det tredje utvidgad kenning. Det är en kenning att kalla striden för spjutbrak, men en dubbel kenning att kalla svärdet för spjutbrakets eld, och den är utvidgad om den förs längre. Utvidgad kenning:

Vad är sannbeskrivningar? Som detta:

Det är en sannbeskrivning att på detta sätt stödja ordet med något som verkligen hör till saken, såsom att kalla såren svåra, eftersom stora sår är tunga att bära. Och det är riktigt att säga att de växer. En annan sannbeskrivning är att såren växer sig stora. Nu finns här en versrad och två sannbeskrivningar. I den andra versraden kallas eggen stark och männen tappra. I den tredje sägs att något skär vasst och att skölden är pålitlig, och i den fjärde raden kallas kungen stor och hans liv dådrikt. Därnäst kallas svärdet blankt och starkt rödfärgat, medan var och en är en krigare, och det vore riktigt språk även om han kallades man. Kungen kallas ädel. Skölden var utsökt och klövs förunderligt snabbt. Kungen gladde sig med tappert hjärta. Nu har sexton sannbeskrivningar visats här i åtta versrader, men de pryder dikten mycket mer om de inte följs så noggrant.

Sannbeskrivningar har tre former. Den ena kallas sannbeskrivning, den andra förstärkning och den tredje dubblering. Förstärkningar:

Här följer en förstärkning med varje sannbeskrivning, såsom när eggen kallas ohård men männen mycket tappra. Att säga hård egg och tappra män är sannbeskrivning. Det är en förstärkning när ännu ett beskrivande ord följer sannbeskrivningen.

Var finns nyskapade bilder? Som detta:

Det är en nyskapad bild att kalla svärdet en orm och bilda kenningen riktigt, men kalla skidan dess vägar och svärdsgehänget och skidans hölje dess hamn. Där följer bilden ormens natur, genom att den kryper ur sin hamn och till vattnet. Här är den nyskapade bilden utformad så att den söker sig till blodets bäck, där den kryper längs sinnets stigar, det vill säga människors bröst. Nyskapade bilder anses väl diktade om den bild som har tagits upp bibehålls genom hela strofen. Men om svärdet kallas orm och sedan fisk eller käpp, eller bilden förändras på annat sätt, kallar man det ett missfoster och anser att det fördärvar dikten.

Nu har drottkvätt framställts i fem former, och ändå är det samma regelbundna och oförändrade versmått. Ofta finns några av dessa former, eller alla, i en och samma strof, och det är riktigt, eftersom kenningar ökar ordförrådet, sannbeskrivningar förskönar och fyller ut språket och nyskapade bilder visar kunnighet och ordskicklighet.

Till versmåttens friheter hör att ha långsamma eller snabba stavelser, så att stavelseantalet ökar eller minskar i förhållande till byggnadens rätta antal. De kan vara så långsamma att det finns fem stavelser i den andra och den fjärde versraden, såsom här:

I denna strof är alla de första inrimmen uddrim, och ändå är versmåttet drottkvätt till sin byggnad. Nu skall så snabba stavelser visas, satta så nära varandra att ordets längd därigenom ökar:

Här finns nio stavelser i den första och den tredje versraden, men sju i den andra och den fjärde. Här visas hur många stavelser det som mest kan finnas i en versrad i drottkvätt, och av detta kan man förstå att åtta eller sju väl kan godtas i den första och den tredje versraden. I denna strof är alla för-