Källtext till ”Heidreks gåtor”

"Hafa ek þat vilda,
er ek hafða í gær,
vittu, hvat þat var:
lýða lemill,
orða tefill
ok orða upphefill.
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Fái honum mungát. Þat lemr margra manna vit. Sumir verða margmæltir þar af, en sumum vefst tungubragð."
Gestumblindi mælti:

"Heiman ek fór,
heiman ek för gerðak,
sá ek á veg vega,
vegr var undir
ok vegr yfir
ok vegr á alla vega.
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þar fórtu yfir brú, ok var árvegrinn undir henni, en fuglar flugu yfir höfði þér ok tveim megin þín; þat var þeira vegr; þú sátt lax í ánni, ok var þat hans vegr."
Gestumblindi mælti:

"Hvat er þat drykkja,
er ek drakk í gær,
var-at þat vín né vatn,
mjöðr né mungát
né matar ekki,
þó gekk ek þorstalauss þaðan?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu?"
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þar lagðist þú í forsælu ok kældir varir þínar á dögg. En ef þú ert sá Gestumblindi, sem ek ætlaða, þá ertu vitrari en ek hugða, því at ek hefi spurt orð þín óvitrlig, en gerast nú á leið spaklig."
"Þat er ván, at mik þrjóti brátt," segir Gestumblindi, "en þó vilda ek enn, at þér hlýddið:

Hverr er sá inn hvelli,
er gengr harðar götur
ok hefir hann þær fyrr of farit,
mjök fast kyssir
ok hefir munna tvá
ok á gulli einu gengr?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat er gullsmiðs hamarr, sem gull er með slegit. Hann kveðr hátt við, er hann á harðan steðja, ok þat er hans gata."
Gestumblindi mælti:

"Hverr er sá inn mikli,
er ferr mold yfir,
svelgr hann vötn ok veisur,
glygg hann óask,
en guma eigi
ok yrkir á sól til saka?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat er myrkvi. Fyrir honum sér eigi sól, en hann hverfr þegar, er vindr kemr, ok megu menn ekki at honum gera; hann drepr skini sólar. En vélasamliga berr þú upp slíkar gátur ok vanmæli, hverr sem þú ert."
Gestumblindi mælti:

"Hverr er sá inn mikli,
er mörgu ræðr
ok horfir til heljar hálfr,
öldum bergr,
en við jörð sakask,
ef hann hefir sér vel traustan vin?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat er akkeri með digrum ok sterkum streng. Þat ræðr mörgu skipi. Þat hrífr öðrum fleini í jörð, ok horfir sá til heljar; hann bergr mörgum manni. En mjök undrast ek orðfimi þína ok vitrleik."
Gestumblindi mælti: "Ek em nú ok náliga þrotinn at gátum, en frekr er hverr til fjörsins.

Hverr byggir há fjöll,
hverr fellr í djúpa dali,
hverr andalauss lifir,
hverr æva þegir?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Hrafn byggir jafnan á hám fjöllum, en dögg fellr jafnan í djúpa dali, fiskr lifir andalauss, en þjótandi foss þegir aldrigi."
"Vandast mun nú," segir Gestumblindi, "ok veitk-a ek nú, hvat fyrir verðr.

Hvat er þat undra,
er ek úti sá
fyrir Dellings durum;
höfði sínu
vísar heljar til,
en fótum til sólar snýr?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat er laukr. Höfuð hans horfir í jörð, en blöðin í loft."
Gestumblindi mælti:

"Hvat er þat undra,
er ek úti sá
fyrir Dellings durum:
ókyrrir tveir
andalausir
sára lauk suðu?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Smiðbelgir eru þat. Þeir hafa vind, en engan anda."
Gestumblindi mælti:

"Hvat er þat undra,
er ek úti sá
fyrir Dellings durum:
hvítir fljúgendr
hellu ljósta,
en svartir í sand grafask?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Smækkast nú gáturnar, en þat er hagl ok regn, því at hagli lýstr á stræti, en regns dropar sökkva í sand ok sækja í jörð."
Gestumblindi mælti:

"Hvat er þat undra,
er ek úti sá
fyrir Dellings durum:
svartan gölt
ek sá í sauri vaða,
ok reis-at honum burst á baki?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat er tordýfill, ok er nú margt til tínt, er tordýflar eru ríkra manna spurningar."
Gestumblindi svarar: "Frest eru böls bezt, en margr maðr vill at meira leita, ok sést því sumum yfir. Sé ek nú ok, at allra útfæra verðr at leita.

Hvat er þat undra,
er ek úti sá
fyrir Dellings durum:
tíu hefr tungur,
tuttugu augu,
fjóra tigu fóta,
ferr hart sú vættr?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þar sáttu sú, ok váru í henni níu grísir." Lét þá konungr drepa súna, ok váru í henni níu grísir, sem Gestumblindi hafði sagt.
Þá mælti konungr: "Eigi veit ek nú, nema vitrir eigi nú hlut í, ok eigi veit ek, hvat manna þú ert."
Gestumblindi svarar: "Slíkr em ek sem þú mátt sjá, ok vilda ek gjarnan þiggja líf mitt ok vera lauss af þessum þrautum."
Konungr svarar: "Upp skaltu bera gátur, þar til er þik þrýtr ella mik at ráða."
Gestumblindi mælti:

"Hvat er þat undra,
er ek úti sá
fyrir Dellings durum:
ofarliga flýgr,
almhljóð gellr,
harðar eru, hilmir?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Ör er þat," segir konungr.
Gestumblindi mælti:

"Hvat er þat undra,
er ek úti sá
fyrir Dellings durum:
fætr hefir átta,
en fjögur augu,
berr þat ofar kné en kvið?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
Konungr mælti: "Er nú bæði, at þú hefir hattin síðan, enda sér þú niðr undan fleira en flestir menn aðrir, er þú hugsar hvert skrípi jarðarinnar. En þat er köngurváfa."
Gestumblindi mælti:

"Hvat er þat undra,
er ek úti sá
fyrir Dellings durum:
lýðum lýsir,
en logi gleypir,
ok keppask um þat vargar ávallt?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat er sól. Hon lýsir lönd öll ok skínn yfir alla menn, en Skalli ok Hatti heita vargar, þat eru úlfar, en annarr þeira ferr fyrir, en annarr eftir sólu."
Gestumblindi mælti:

"Hvat er þat undra,
er ek úti sá
fyrir Dellings durum:
horni harðara,
hrafni svartara,
skafti réttara,
skjalli hvítara?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þú sátt hrafntinnu, ok skein á sólar geisli, er lá í einu húsi. Eða kanntu ekki á annan veg gátur upp at bera en hafa it sama upphaf at, þar sem mér virðist þú fróðr maðr?"
Þá mælti Gestumblindi:

"Báru brúðir
bleikhaddaðar,
ambáttir tvær,
öl til skemmu;
var-a þat höndum horfit
né hamri klappat;
þó er fyrir eyjar útan
örðigr, sá er ker gerði.
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat eru æðar tvær, þær er eggjum verpa. Eggin eru eigi ger með hamri eða höndum, en þjónustumeyjar báru ölit í eggskurninni."
Gestumblindi mælti: "Liðar verðr sá at leita, er lítit sax hefir ok mjök er fáfróðr, ok vilda ek enn tala fleira, eða

Hverjar eru þær rýgjar
á reginfjalli,
elr við kván kona,
mær við meyju
mög of getr,
ok eigu-t þær varðir vera?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat eru fjallhvannir tvær saman, ok rennr upp hvannkálfr í millum þeira."
Gestumblindi mælti:

"Hverjar eru þær snótir,
er um sinn dróttin
vápnlausar vega,
inar jörpu hlífa
um alla daga,
en inar fegri frýja?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat er hneftafl. Töflur drepast vápnlausar um hnefann, ok fylgja honum inar rauðu."

"Hverjar eru þær leikur,
er líða lönd yfir
at forvitni föður,
hvítan skjöld
þær á vetrum bera,
en svartan um sumar?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Þat eru rjúpur. Þær eru hvítar um vetr, en svartar um sumar."
Gestumblindi mælti:

"Hverjar eru þær snótir,
er ganga syrgjandi
at forvitni föður,
hadda bleika hafa þær
inar hvítföldnu
ok eigu í vindi at vaxa?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat eru bylgjur, er heita Ægismeyjar."
Gestumblindi mælti:

"Hverjar eru þær meyjar,
er ganga margar saman
at forvitni föður,
mörgum hafa manni
þær at meini komit
ok eigu-t þær varðir vera?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
en þetta eru bárur sem áðan."
Gestumblindi mælti:

"Hverjar eru þær brúðir,
er ganga brimserkjum í
ok eigu eftir firði för,
harðan beð hafa þær
inar hvítföldnu
ok leika í logni fátt?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat eru enn Ægis meyjar, ok förlast þér nú mjök framburðurinn, ok muntu nú vilja þola dóm spekinga."
Gestumblindi segir: "Tregr em ek þess, en þó væntir mik, at þar komi nú skjótt.

Fara ek sá
foldar moldbúa,
á sat nár á nái,
blindr reið blindum
brimreiðar til,
jór er andar vanr.
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þar komtu at á einni, ok rak ísjaka eftir ánni, ok lá þar dauðr hestr ok á hestinum einn dauðr ormr, ok bar þar blindr blindan, er þeir váru þrír saman."
Gestumblindi mælti:

"Hvat er þat dýra,
er drepr fé manna
ok er járni kringt útan,
horn hefir átta,
en höfuð ekki
ok rennr, sem renna má?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat er húnn í hneftafli; hann heitir sem björn; hann rennr, þegar honum er kastat."
Gestumblindi mælti:

"Hvat er þat dýra,
er Dönum hlífir,
berr blóðugt bak,
en bergr firum,
geirum mætir,
gefr líf sumum,
leggr við lófa
lík sitt gumi?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat er skjöldr; hann bergr mörgum; hann berr oft blóðugt bak."
Gestumblindi mælti:

"Mjök varp forðum
nösgás vaxin,
barngjörn sú er bar
bútimbr saman,
hlífðu henni
hálms bitskálmir,
þó lá drykkjar
drynhraun yfir.
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þar lá önd á eggjum millum nautskjálka, er þú hálms bitskálmir kallar, en drynhraun hausinn, en bútimbr hreiðrit."

"Fjórir ganga,
fjórir hanga,
tveir veg vísa,
tveir hundum varða,
einn eftir drallar
ok oftast óhreinn.
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat er kýr; hon hefir fjóra fætr ok fjóra spena, tvau horn ok tvau augu, en halinn drallar eftir."
Gestumblindi mælti:

"Hverr er sá inn eini,
er sefr í öskugrúa
ok er af grjóti einu gerr,
föður né móður
á-at sá inn fárgjarni,
þar mun hann sinn aldr ala?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat er fólginn eldr á arni, er drepinn er við tinnu."
Gestumblindi mælti:

"Hest sá ek standa,
hýddi meri,
dúði dindil,
drap hlaun und kvið,
ór skal draga
ok gjöfta at góða stund.
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
Þá svarar konungr: "Þessa gátu skulu ráða hirðmenn mínir."
Þeir gátu margs til ok eigi fagrs mjök.
Þá mælti konungr, sem hann sá, at þeir gerðu ekki at: "Hest þann kallar þú línvef, en skeið meri hans, er upp ok ofan skal hrista vefinn."
Gestumblindi mælti:

"Hverir eru þeir þegnar,
er ríða þingi at
ok eru sextán saman,
lýði sína
senda þeir lönd yfir
at byggja bólstaði.
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat er tafl Ítreks konungs."
Gestumblindi mælti:

"Sá ek á sumri
sólbjörgum í
verðung vaka
vilgi teita,
drukku jarlar
öl þegjandi,
en æpanda
ölker stóð.
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat er grísa sýr; þá er grísir sjúga hana, þá hrínn hon, er þeir þegja. En eigi veit ek, hverr manna þú ert, er þvílíka hluti gerir svá mjúkliga af litlum efnum." Ok nú biðr konungr í hljóði, at byrgja skal hallardyrnar.
Gestumblindi mælti:

"Meyjar ek sá
moldu líkar,
váru þeim at beðjum björg,
svartar ok sámar
í sólviðri,
en þess at fegri er færa of sér.
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þat eru glæður fölnaðar á arni."
Gestumblindi mælti:

"Sat ek á segli,
sá ek dauða menn
blóðugt hold bera
í börk viðar.
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
"Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Þar saztu á vegg, sáttu val fljúga ok bar æði í klóm sér."
Gestumblindi mælti:

"Hverir eru þeir tveir,
er tíu hafa fætr,
augu þrjú
ok einn hala?
Heiðrekr konungr,
hygg þú at gátu."
Góð er gáta þín,
Gestumblindi,
getit er þeirar:
Margs freistar þú nú, er þú finnr þau rök til framburðar við mik, er forðum váru. Þat er þá er Óðinn reið hestinum Sleipni. Hann hafði átta fætr, en Óðinn tvá, en þeir höfðu þrjú augu, Sleipnir tvau, en Óðinn eitt."
Gestumblindi mælti:

"Segðu þat þá hinzt,
[ef þú, Heiðrekr, ert
hverjum vitrari vísa]:
Hvat mælti Óðinn
í eyra Baldri,
áðr hann var á bál hafðr?"
Konungr svarar:

"Undr ok argskap
ok alla bleyði,
[vænti ek verit hafa,
en orð þau, er mæltir,
einn þú veizt],
ill vættr ok örm."
Konungr brá þá Tyrfingi ok hjó til Gestumblinda, en hann brást í vals líki ok fló út gegnum hallarglugg einn. En sverðit kom á vélit valsins, ok er hann því vélstuttr jafnan síðan, svá sem heiðnir menn trúa. Ok var nú Óðinn honum reiðr orðinn, síðan hann hjó til hans, ok á þeiri nótt var konungr drepinn.

“I would have that
which I had yesterday;
find out what it was:
a crippler of men,
a hinderer of words,
and a starter of words.
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
Give him ale. It cripples many men's wits. Some become talkative from it, while others find their tongues tangled.”
Gestumblindi said:

“From home I went,
from home I made my journey;
I saw ways upon my way:
a way lay beneath,
a way lay above,
and ways on every side.
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
You crossed a bridge, and the river's way lay beneath it, while birds flew above your head and on either side of you; that was their way. You saw a salmon in the river, and that was its way.”
Gestumblindi said:

“What was the drink
I drank yesterday?
It was neither wine nor water,
neither mead nor ale,
nor any food,
yet I left there free of thirst.
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
You lay down in the shade and cooled your lips with dew. But if you are the Gestumblindi I thought you were, you are wiser than I supposed, for I have heard foolish words from you, but now, as we go on, they grow wise.”
“I will likely run out soon,” says Gestumblindi, “but I would still like you to listen:

Who is the shrill one
who walks hard roads
and has travelled them before,
kisses very firmly,
and has two mouths,
and walks on gold alone?
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
It is a goldsmith's hammer, with which gold is beaten. It rings loudly when it strikes the hard anvil, and that is its road.”
Gestumblindi said:

“Who is the mighty one
who passes over the earth,
swallows waters and marshes,
fears the storm,
but fears no men,
and brings charges against the sun?
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
It is darkness. The sun cannot be seen through it, but it vanishes as soon as the wind comes, and people can do nothing to it; it quenches the sunshine. But you are cunning in posing such riddles and misleading words, whoever you are.”
Gestumblindi said:

“Who is the mighty one
who governs much
and turns halfway toward Hel,
saves men's lives,
but contends with the earth,
if he has a trusty friend?
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
It is an anchor with a thick, strong rope. It governs many a ship. It grips the earth with one fluke, and that one points toward Hel; it saves many a man's life. But I marvel greatly at your skill with words and your wisdom.”
Gestumblindi said: “I too have nearly run out of riddles now, but everyone is eager to preserve his life.

Who dwells on high mountains,
who falls into deep valleys,
who lives without breath,
who is never silent?
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
The raven always dwells on high mountains, while dew always falls into deep valleys; a fish lives without breath, while a roaring waterfall is never silent.”
“It will grow difficult now,” says Gestumblindi, “and I do not know what will come to mind.

What is that marvel
I saw outside
before Delling's doors?
Its head
points toward Hel,
but it turns its feet toward the sun.
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
It is a leek. Its head points into the earth, but its leaves into the air.”
Gestumblindi said:

“What is that marvel
I saw outside
before Delling's doors:
two restless ones,
without breath,
cooked the leek of wounds?
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
They are smith's bellows. They have wind, but no breath.”
Gestumblindi said:

“What is that marvel
I saw outside
before Delling's doors:
white fliers
strike the stone,
but black ones bury themselves in sand?
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
The riddles grow smaller now, but it is hail and rain, for hail strikes the street, while raindrops sink into the sand and make their way into the earth.”
Gestumblindi said:

“What is that marvel
I saw outside
before Delling's doors:
a black boar
I saw wading in filth,
yet no bristles rose on its back?
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
It is a dung beetle, and many things have now been dragged in, when dung beetles become questions for powerful men.”
Gestumblindi answers: “Delay is best in trouble, but many a man seeks something greater, and so some overlook things. I too see now that every way out must be sought.

What is that marvel
I saw outside
before Delling's doors:
it has ten tongues,
twenty eyes,
forty feet;
that creature moves swiftly?
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
You saw a sow, and inside her were nine piglets.” Then the king had the sow killed, and inside her were nine piglets, as Gestumblindi had said.
Then the king said: “For all I know, wise beings may now have a hand in this, and I do not know what sort of man you are.”
Gestumblindi answers: “I am as you can see, and I would gladly be granted my life and be free of these trials.”
The king answers: “You must pose riddles until either you run out or I fail to solve them.”
Gestumblindi said:

“What is that marvel
I saw outside
before Delling's doors:
it flies on high,
the elm-bow's voice rings out;
hard they are, ruler?
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
It is an arrow,” says the king.
Gestumblindi said:

“What is that marvel
I saw outside
before Delling's doors:
it has eight feet
and four eyes,
and carries its knees higher than its belly?
King Heidrek,
ponder the riddle.”
The king said: “You wear your hat low, yet you see more beneath it than most other men, since you give thought to every strange creature on earth. But it is a spider.”
Gestumblindi said:

“What is that marvel
I saw outside
before Delling's doors:
it gives light to people,
but flame swallows it,
and wolves always strive for it?
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
It is the sun. It lights every land and shines over all people, but the beasts are called Skalli and Hati; they are wolves, and one goes before the sun and the other behind it.”
Gestumblindi said:

“What is that marvel
I saw outside
before Delling's doors:
harder than horn,
blacker than a raven,
straighter than a shaft,
whiter than an eggshell's membrane?
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
You saw a piece of obsidian lying in a house, and a sunbeam shone upon it. Or can you find no other way of posing riddles than to give them the same beginning, though you seem to me a learned man?”
Then Gestumblindi said:

“Pale-haired women,
two serving maids,
carried
ale to the chamber;
it was neither shaped by hands
nor hammered with a hammer;
yet out beyond the islands
is the vigorous one who made the vessel.
King Heidrek,
ponder the riddle.”
“Good is your riddle,
Gestumblindi;
it has been solved:
They are two female eiders laying eggs. Eggs are made neither with a hammer nor with hands, but serving maids carried the ale in the eggshell.”
Gestumblindi said: “He who has a small knife and little knowledge must look for a joint, and I would still like to say more, or

Who are those women
on the mighty mountain?
Woman bears a child with wife,
maiden with maiden
begets a son,
yet these women have no husbands?
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
Those are two mountain angelicas together, and a young angelica shoot springs up between them."
Gestumblindi said:

"Who are those women
who around their lord
fight without weapons?
The brown ones shield him
throughout every day,
but the fairer ones revile him.
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
That is hnefatafl. The pieces strike one another down without weapons around the king-piece, and the red ones follow him."

"Who are those maidens
who travel over lands,
rousing their father's curiosity?
A white shield
they bear in winter,
but a black one in summer.
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Those are ptarmigans. They are white in winter but black in summer."
Gestumblindi said:

"Who are those women
who go mourning,
rousing their father's curiosity?
They have pale hair,
those white-hooded ones,
and must grow in the wind.
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
Those are waves, which are called Aegir's maidens."
Gestumblindi said:

"Who are those maidens
who go in great numbers together,
rousing their father's curiosity?
To many a man
they have brought harm,
yet these women have no husbands.
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
But these are waves, as before."
Gestumblindi said:

"Who are those brides
who walk in shirts of surf
and journey along the fjord?
They have a hard bed,
those white-hooded ones,
and play little in calm weather.
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
Those are Aegir's maidens again. Your invention is failing you badly now, and you must now be willing to submit to the judgment of wise men."
Gestumblindi said: "I am reluctant to do that, but I expect it will soon come to that now.

I saw the earth's
soil-dweller travelling;
a corpse sat upon a corpse.
The blind rode the blind
to ride the surf,
a horse bereft of breath.
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
You came to a river, and an ice floe was drifting down it. A dead horse lay on it, and on the horse lay a dead snake. There the blind bore the blind, all three together."
Gestumblindi said:

"What beast is that
which destroys men's wealth
and is ringed with iron outside?
It has eight horns
but no head,
and runs as well as it can.
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
That is a die in hnefatafl; it has the same name as a bear. It runs whenever it is thrown."
Gestumblindi said:

"What beast is that
which shields the Danes,
bears a bloody back,
yet saves men,
meets spears,
gives life to some,
and against his palm
a man lays its body?
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
That is a shield; it saves many men and often bears a bloody back."
Gestumblindi said:

"Many eggs once were laid
by a full-grown nose-goose;
eager for offspring, she gathered
building-timbers together.
She was sheltered
by straw's biting swords,
yet drink's bellowing
rock lay above her.
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
A duck lay there on her eggs between an ox's jawbones, which you call straw's biting swords; by the bellowing rock you mean the skull, and by the building-timbers the nest."

"Four walk,
four hang,
two show the way,
two ward off dogs,
one trails behind,
and is usually dirty.
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
That is a cow; she has four feet and four teats, two horns and two eyes, while her tail trails behind."
Gestumblindi said:

"Who is that solitary one
who sleeps in a heap of ashes
and is made from stone alone?
Neither father nor mother
has that mischief-maker;
will he spend his life there?
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
That is a fire banked on the hearth, struck from flint."
Gestumblindi said:

"I saw a stallion standing,
flogging a mare,
wagging his dangling tail,
thrusting his rump beneath her belly;
it must be drawn out
and worked for a good while.
King Heidrek,
ponder the riddle."
Then the king answered: "My retainers shall solve this riddle."
They made many guesses, and few were very decent.
Then the king said, when he saw that they were making no progress: "The horse you speak of is a linen loom, and its mare is the reed, which must shake the woven cloth up and down."
Gestumblindi said:

"Who are those thanes
who ride to the assembly,
sixteen together?
Their people
they send across lands
to settle homesteads.
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
That is King Itrek's board game."
Gestumblindi said:

"I saw in summer,
among sunny crags,
a company keeping watch,
far from cheerful.
The earls drank
ale in silence,
but screaming
the ale-vessel stood.
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
That is a sow with piglets. When the piglets suckle her, she squeals while they are silent. But I do not know what sort of man you are, who fashions such things so smoothly from so little material." And now the king quietly ordered the hall doors to be barred.
Gestumblindi said:

"I saw maidens
who looked like earth;
rocks were their beds.
Black and dusky
in sunny weather,
but fairer when they shed their clothes.
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
Those are embers grown pale on the hearth."
Gestumblindi said:

"I sat on a sail;
I saw dead men
carrying bloody flesh
in the bark of a tree.
King Heidrek,
ponder the riddle."
"Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
You were sitting on a wall and saw a falcon flying, carrying an eider in its claws."
Gestumblindi said:

"Who are those two
who have ten feet,
three eyes
and one tail?
King Heidrek,
ponder the riddle."
Your riddle is good,
Gestumblindi;
it has been solved:
You are trying many things now, finding events from long ago to put before me. That is when Odin rode the horse Sleipnir. He had eight feet and Odin two, and they had three eyes: Sleipnir two and Odin one."
Gestumblindi said:

"Tell me this last, then,
[if you, Heidrek, are
wiser than every ruler]:
What did Odin say
in Baldr's ear
before he was laid on the pyre?"
The king answered:

"Shameful things and perversion
and every kind of cowardice,
[I expect it was,
but the words you spoke,
you alone know],
you evil, wretched being."
Then the king drew Tyrfing and struck at Gestumblindi, but he changed into a falcon's shape and flew out through a window of the hall. The sword struck the falcon's tail, and that is why it has always had a short tail ever since, as heathen people believe. Odin had now become angry with him because he had struck at him, and that night the king was killed.

”Jag ville ha det
som jag hade i går,
vet du vad det var:
människors fördärvare,
ordens hämmare
och ordens väckare.
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Ge honom öl. Det fördärvar många mäns förstånd. Somliga blir mångordiga av det, men för andra trasslar tungan till sig.”
Gestumblinde sade:

”Hemifrån gick jag,
hemifrån gav jag mig av,
jag såg vägar på min väg,
en väg fanns under
och en väg ovanför
och en väg åt alla håll.
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Där gick du över en bro, och älvens väg gick under den, medan fåglar flög över ditt huvud och på båda sidor om dig; det var deras väg. Du såg en lax i älven, och det var hans väg.”
Gestumblinde sade:

”Vad var det för dryck
som jag drack i går?
Det var varken vin eller vatten,
mjöd eller öl
eller någon föda,
ändå gick jag törstfri därifrån.
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Där lade du dig i skuggan och svalkade dina läppar med dagg. Men om du är den Gestumblinde som jag trodde, då är du klokare än jag tänkte, för jag har hört oförståndiga ord från dig, men nu blir de allt visare.”
”Det kan väntas att mitt förråd snart tar slut”, säger Gestumblinde, ”men ändå ville jag att ni hörde på ännu en gång:

Vem är den högljudde
som går hårda vägar
och har vandrat dem förut,
kysser mycket hårt
och har två munnar
och går på enbart guld?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är guldsmedens hammare, som guldet smids med. Den klingar högt när den träffar det hårda städet, och det är dess väg.”
Gestumblinde sade:

”Vem är den väldige
som far över jorden,
slukar vatten och sumpmarker,
fruktar stormen,
men inte männen
och vållar solen förtret?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är dimman. För den syns inte solen, men den försvinner genast när vinden kommer, och människorna kan ingenting göra åt den. Den släcker solens sken. Men förslaget lägger du fram sådana gåtor och tvetydiga ord, vem du än är.”
Gestumblinde sade:

”Vem är den väldige
som råder över mycket
och till hälften vetter mot Hel,
räddar människor
men strider med jorden,
om han har en fullt pålitlig vän?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är ett ankare med en grov och stark lina. Det råder över många skepp. Det griper med den ena spetsen i jorden, och den vetter mot Hel. Det räddar många män. Men jag förundras mycket över din ordkonst och klokhet.”
Gestumblinde sade: ”Nu har också jag nästan slut på gåtor, men var och en håller ivrigt fast vid livet.

Vem bor på höga fjäll,
vem faller i djupa dalar,
vem lever utan andedräkt,
vem tiger aldrig?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Korpen bor ständigt på höga fjäll, men daggen faller ständigt i djupa dalar, fisken lever utan andedräkt, men det dånande vattenfallet tiger aldrig.”
”Nu lär det bli svårare”, säger Gestumblinde, ”och jag vet inte vad jag nu kommer på.

Vad är det för under
som jag såg där ute
framför Dellings dörrar?
Med huvudet
pekar det mot Hel,
men fötterna vänder det mot solen.
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är en lök. Dess huvud vetter mot jorden, men bladen mot luften.”
Gestumblinde sade:

”Vad är det för under
som jag såg där ute
framför Dellings dörrar:
två oroliga,
utan andedräkt,
kokade sårens lök?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är smidesbälgar. De har vind men ingen andedräkt.”
Gestumblinde sade:

”Vad är det för under
som jag såg där ute
framför Dellings dörrar:
vita flygare
slår mot stenhällen,
men svarta gräver sig ner i sanden?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Nu blir gåtorna obetydligare, men det är hagel och regn, för haglet slår mot gatan, men regndropparna sjunker i sanden och söker sig ner i jorden.”
Gestumblinde sade:

”Vad är det för under
som jag såg där ute
framför Dellings dörrar:
en svart galt
såg jag vada i träcken,
men inga borst reste sig på hans rygg?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är en tordyvel, och nu har mycket dragits fram, när tordyvlar blir mäktiga mäns spörsmål.”
Gestumblinde svarar: ”Uppskov är bäst mot ofärd, men mången vill söka efter det större, och därför förbiser somliga det som finns framför dem. Nu ser också jag att alla utvägar måste sökas.

Vad är det för under
som jag såg där ute
framför Dellings dörrar:
tio tungor har det,
tjugo ögon,
fyrtio fötter,
fort far det väsendet?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Där såg du en sugga, och i henne fanns nio grisar.” Kungen lät då döda suggan, och i henne fanns nio grisar, som Gestumblinde hade sagt.
Då sade kungen: ”Nu undrar jag om inte visa makter har del i detta, och jag vet inte vad du är för en man.”
Gestumblinde svarar: ”Jag är sådan som du kan se, och jag ville gärna få behålla livet och slippa dessa prövningar.”
Kungen svarar: ”Du skall lägga fram gåtor tills du inte har fler eller jag inte kan lösa dem.”
Gestumblinde sade:

”Vad är det för under
som jag såg där ute
framför Dellings dörrar:
högt flyger det,
bågens klang ljuder,
hårda är de, furste?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är en pil”, säger kungen.
Gestumblinde sade:

”Vad är det för under
som jag såg där ute
framför Dellings dörrar:
åtta fötter har det,
men fyra ögon,
och bär knäna högre än buken?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
Kungen sade: ”Nu är det både så att du har hatten långt neddragen och att du ser mer under den än de flesta andra, när du tänker på vartenda kryp på jorden. Men det är en spindel.”
Gestumblinde sade:

”Vad är det för under
som jag såg där ute
framför Dellings dörrar:
det lyser för människorna,
men lågan slukar det,
och vargar tävlar ständigt om det?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är solen. Hon lyser över alla länder och skiner över alla människor, men Skoll och Hate heter vargarna, det är ulvar, och den ene går framför solen och den andre efter henne.”
Gestumblinde sade:

”Vad är det för under
som jag såg där ute
framför Dellings dörrar:
hårdare än horn,
svartare än korpen,
rakare än ett skaft,
vitare än ägghinnan?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Du såg obsidian som låg i ett hus, och en solstråle lyste på den. Eller kan du inte lägga fram gåtor på annat sätt än med samma början, fastän du tycks mig vara en kunnig man?”
Då sade Gestumblinde:

”Kvinnor bar,
med blekt hår,
två trälinnor,
öl till kammaren;
det var inte format med händer
eller knackat med hammare;
ändå är han ute bortom öarna,
flitig, den som gjorde kärlet.
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är två ejderhonor som lägger ägg. Äggen är inte gjorda med hammare eller händer, men tjänsteflickorna bar ölet i äggskalet.”
Gestumblinde sade: ”Den som har en liten kniv måste söka efter leden, och så även den som vet mycket lite, och jag ville ännu säga mer, eller

Vilka är de kvinnor
på det väldiga fjället,
där kvinna med hustru föder,
jungfru med jungfru
en son avlar,
fast inga män är deras makar?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är två fjällkvannar tillsammans, och mellan dem skjuter ett kvannskott upp.”
Gestumblinde sade:

”Vilka är de kvinnor
som kring sin herre
kämpar utan vapen,
de bruna skyddar honom
alla dagar,
men de ljusare utmanar honom?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är hnefatafl. Pjäserna dräper varandra utan vapen kring kungen, och de röda står på hans sida.”

”Vilka är de kvinnor
som far över landen
till sin fars förundran,
en vit sköld
bär de om vintern,
men en svart om sommaren?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”Det är ripor. De är vita om vintern men svarta om sommaren.”
Gestumblinde sade:

”Vilka är de kvinnor
som går sörjande
till sin fars förundran,
blekt hår har de,
de med vita huvuddukar,
och de växer i vinden?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är vågorna som kallas Ägirs döttrar.”
Gestumblinde sade:

”Vilka är de jungfrur
som går många tillsammans
till sin fars förundran,
många män
har de vållat skada,
fast inga män är deras makar?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Men detta är vågor, liksom förut.”
Gestumblinde sade:

”Vilka är de brudar
som går i bränningskjortor
och färdas längs fjordarna,
hård bädd har de,
de med vita huvuddukar,
och leker föga i vindstilla?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är åter Ägirs döttrar, och nu går det mycket sämre för dig att lägga fram gåtor. Nu vill du nog underkasta dig de vises dom.”
Gestumblinde sade: ”Det gör jag ogärna, men ändå väntar jag mig att det snart kommer därhän.

Jag såg jordens
mullbo färdas,
på lik satt ett lik,
blind red på blind
till färd över vågorna,
hästen saknar andedräkt.
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Du kom till en å, och ett isflak drev nedför ån. Där låg en död häst, och på hästen en död orm. Där bar blind en blind, då de var tre tillsammans.”
Gestumblinde sade:

”Vad är det för djur
som dräper människors boskap
och omges av järn,
åtta horn har det,
men inget huvud,
och det löper så fort det kan?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är tärningen i hnefatafl; den har samma namn som en björn; den löper så snart man kastar den.”
Gestumblinde sade:

”Vad är det för djur
som skyddar danerna,
bär blodig rygg,
men räddar män,
möter spjut,
ger somliga liv,
mot handflatan lägger
en man dess kropp?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är en sköld; den räddar många; den bär ofta blodig rygg.”
Gestumblinde sade:

”Rikligt värpte fordom
en fullvuxen näsgås,
barnkär var hon som bar
bovirke samman,
henne skyddade
halmens bitsvärd,
men ovanför låg
dryckens dånklippa.
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Där låg en and på ägg mellan käkbenen av ett nötkreatur, vilka du kallar halmens bitsvärd, medan du kallar skallen dånklippan och redet bovirket.”

”Fyra går,
fyra hänger,
två visar vägen,
två värjer mot hundar,
en släpar efter
och är oftast smutsig.
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är en ko; hon har fyra fötter och fyra spenar, två horn och två ögon, men svansen släpar efter.”
Gestumblinde sade:

”Vem är den ensamme
som sover i askhögen
och är gjord av enbart sten,
varken far eller mor
har den skadegirige,
där skall han leva hela sitt liv?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är elden som ligger gömd på härden och som slagits ur flinta.”
Gestumblinde sade:

”En hingst såg jag stå,
han piskade ett sto,
vaggade med dingeln,
slog med höften mot buken,
ut skall man dra
och hålla på en god stund.
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
Då svarade kungen: ”Den gåtan skall mina hirdmän lösa.”
De gissade på mycket som inte var särskilt anständigt.
Då kungen såg att de inte kom någon vart sade han: ”Den hästen kallar du linneväven, och vävskeden är hans sto, som skall skaka väven upp och ner.”
Gestumblinde sade:

”Vilka är de män
som rider till tinget
och är sexton tillsammans,
sitt folk
sänder de över landen
för att bebygga boplatser.
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är konung Itreks brädspel.”
Gestumblinde sade:

”Jag såg om sommaren
vid solens nedgång
en skara vaka,
mycket munter,
jarlar drack
öl under tystnad,
men skrikande
stod ölkaret.
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är en sugga med grisar; när grisarna diar henne grymtar hon medan de tiger. Men jag vet inte vem du är, du som så smidigt formar sådana ting av så litet stoff.” Och nu befallde kungen med låg röst att hallens dörrar skulle spärras.
Gestumblinde sade:

”Jungfrur såg jag,
lika mull,
stenar var deras bäddar,
svarta och sotiga
i soligt väder,
men desto vackrare när de rör på sig.
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Det är glöden som bleknat på härden.”
Gestumblinde sade:

”Jag satt på ett segel,
såg döda män
bära blodigt kött
i ett träds bark.
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Du satt på en mur och såg en falk flyga med en ejder i klorna.”
Gestumblinde sade:

”Vilka är de två
som har tio fötter,
tre ögon
och en enda svans?
Konung Heidrek,
tänk på gåtan.”
”God är din gåta,
Gestumblinde,
den är löst:
Mycket försöker du nu, när du finner sådant som hände fordom att lägga fram för mig. Det är när Oden red på hästen Sleipner. Han hade åtta fötter och Oden två, men de hade tre ögon, Sleipner två och Oden ett.”
Gestumblinde sade:

”Säg då detta till sist,
[om du, Heidrek, är
visare än varje annan furste]:
Vad sade Oden
i Balders öra
innan han lades på bålet?”
Kungen svarade:

”Vidunderligheter och omanlighet
och all feghet
[väntar jag mig att det var,
men orden du sade
känner du ensam],
du onda och usla vätte.”
Kungen drog då Tyrfing och högg efter Gestumblinde, men han förvandlade sig till en falk och flög ut genom ett av hallens fönster. Svärdet träffade falkens stjärt, och därför har den alltsedan dess kort stjärt, som hedniska män tror. Oden hade nu blivit vred på honom, sedan han huggit efter honom, och den natten dödades kungen.