Källtext till ”Hyndlas sång”

"Vaki mær meyja,
vaki mín vina,
Hyndla systir,
er í helli býr;
nú er rökkr rökkra,
ríða vit skulum
til Valhallar
ok til vés heilags.

Biðjum Herjaföðr
í hugum sitja,
hann geldr ok gefr
gull verðungu;
gaf hann Hermóði
hjalm ok brynju,
en Sigmundi
sverð at þiggja.

Gefr hann sigr sumum,
en sumum aura,
mælsku mörgum
ok mannvit firum;
byri gefr hann brögnum,
en brag skaldum,
gefr hann mannsemi
mörgum rekki.

Þórr mun hon blóta,
þess mun hon biðja,
at hann æ við þik
einart láti;
þó er hánum ótítt
við jötuns brúðir.

Nú taktu ulf þinn
einn af stalli,
lát hann renna
með runa mínum."
Hyndla kvað:
"Seinn er göltr þinn
goðveg troða,
vilk-at ek mar minn
mætan hlæða.

Flá ertu, Freyja,
er þú freistar mín,
vísar þú augum
á oss þannig,
er þú hefir ver þinn
í valsinni
Óttar unga
Innsteins bur."
Freyja kvað:

"Dulin ertu, Hyndla,
draums ætlak þér,
er þú kveðr ver minn
í valsinni,
þar er göltr glóar
Gullinbursti,
Hildisvíni,
er mér hagir gerðu,
dvergar tveir,
Dáinn ok Nabbi.

Senn vit ór söðlum
sitja vit skulum
ok um jöfra
ættir dæma,
gumna þeira,
er frá goðum kvámu.

Þeir hafa veðjat
Vala malmi
Óttarr ungi
ok Angantýr;
skylt er at veita,
svá at skati inn ungi
föðurleifð hafi
eftir frændr sína.

Hörg hann mér gerði
hlaðinn steinum,
- nú er grjót þat
at gleri orðit; -
rauð hann í nýju
nauta blóði;
æ trúði Óttarr
á ásynjur.

Nú láttu forna
niðja talða
ok upp bornar
ættir manna:
Hvat ek Skjöldunga,
hvat ek Skilfinga,
hvat er Öðlinga,
hvat er Ylfinga,
hvat er höldborit,
hvat er hersborit
mest manna val
und Miðgarði?"
Hyndla kvað:

"Þú ert, Óttarr,
borinn Innsteini,
en Innsteinn var
Alfi inum gamla,
Alfr var Ulfi,
Ulfr Sæfara,
en Sæfari
Svan inum rauða.

Móður átti faðir þinn
menjum göfga,
hygg ek, at hon héti
Hlédís gyðja;
Fróði var faðir þeirar,
en Fríund móðir;
öll þótti ætt sú
með yfirmönnum.

Auði var áðr
öflgastr manna,
Halfdan fyrri
hæstr Skjöldunga;
fræg váru folkvíg,
þau er framir gerðu,
hvarfla þóttu hans verk
með himins skautum.

Eflðisk hann við Eymund
æðstan manna,
en hann vá Sigtrygg
með svölum eggjum,
eiga gekk Almveig,
æðsta kvinna,
ólu þau ok áttu
átján sonu.

Þaðan eru Skjöldungar,
þaðan Skilfingar,
þaðan Öðlingar,
þaðan Ynglingar,
þaðan höldborit,
þaðan hersborit,
mest manna val
und Miðgarði;
allt er þat ætt þín,
Óttarr heimski.

Var Hildigunnr
hennar móðir,
Sváfu barn
ok sækonungs;
allt er þat ætt þín,
Óttarr heimski.
Varðar, at viti svá.
Viltu enn lengra?

Dagr átti Þóru
drengja móður,
ólusk í ætt þar
æðstir kappar:
Fraðmarr ok Gyrðr
ok Frekar báðir,
Ámr ok Jösurmarr,
Alfr inn gamli.
Varðar, at viti svá.
Viltu enn lengra?

Ketill hét vinr þeira,
Klypps arfþegi,
var hann móðurfaðir
móður þinnar;
þar var Fróði
fyrr en Kári,
inn eldri var
Alfr of getinn.

Nanna var næst þar
Nökkva dóttir,
var mögr hennar
mágr þíns föður;
fyrnð er sú mægð,
fram tel ek lengra;
kunna ek báða
Brodd ok Hörvi;
allt er þat ætt þín,
Óttarr heimski.

Ísolfr ok Ásolfr
Ölmóðs synir
ok Skúrhildar
Skekkils dóttur;
skaltu til telja
skatna margra;
allt er þat ætt þín,
Óttarr heimski.

Gunnarr balkr,
Grímr arðskafi,
járnskjöldr Þórir,
Ulfr gínandi.
23. [Hervarðr, Hjörvarðr,
Hrani, Angantýr],
Búi ok Brámi,
Barri ok Reifnir,
Tindr ok Tyrfingr,
ok tveir Haddingjar;
allt er þat ætt þín,
Óttarr heimski.
24. Austr í Bolm
váru bornir
Arngríms synir
ok Eyfuru,
brökun var berserkja,
böl margs konar,
um lönd ok um lög
sem logi færi;
allt er þat ætt þín,
Óttarr heimski.

Kunnak báða
Brodd ok Hörvi;
váru þeir í hirð
Hrolfs ins gamla.
Allir bornir
frá Jörmunreki,
Sigurðar mági,
- hlýð þú sögu minni, -
folkum grimms,
þess er Fáfni vá.

Sá var vísir
frá Völsungi
ok Hjördís
frá Hrauðungi,
en Fylimi
frá Öðlingum;
allt er þat ætt þín,
Óttarr heimski.

Gunnarr ok Högni,
Gjúka arfar,
ok it sama Guðrún,
systir þeira;
eigi var Gutþormr
Gjúka ættar,
þó var hann bróðir
beggja þeira;
allt er þat ætt þín,
Óttarr heimski.

Haraldr hilditönn
borinn Hræreki
slöngvanbauga,
sonr var hann Auðar,
Auðr djúpúðga
Ívars dóttir,
en Ráðbarðr var
Randvers faðir;
þeir váru gumnar
goðum signaðir;
allt er þat ætt þín,
Óttarr heimski."
-- -- --
Freyja kvað:

"Ber þú minnisöl
mínum gesti,
svá hann öll muni
orð at tína
þessar ræðu
á þriðja morgni,
þá er þeir Angantýr
ættir rekja."
Hyndla kvað:

"Snúðu braut heðan,
sofa lystir mik,
fær þú fátt af mér
fríðra kosta;
hleypr þú, Óðs vina,
úti á náttum,
sem með höfrum
Heiðrún fari.

Rannt at Óði
ey þreyjandi,
skutusk þér fleiri
und fyrirskyrtu;
hleypr þú, Óðs vina,
úti á náttum,
sem með höfrum
Heiðrún fari."
Freyja kvað:

"Ek slæ eldi
of íviðju,
svá at þú eigi kemsk
á braut heðan."
Hyndla kvað:

Hyr sé ek brenna,
en hauðr loga,
verða flestir
fjörlausn þola;
ber þú Óttari
bjór at hendi
eitri blandinn mjök,
illu heilli."
Freyja kvað:

"Orðheill þín
skal engu ráða,
þóttú, brúðr jötuns,
bölvi heitir;
hann skal drekka
dýrar veigar;
bið ek Óttari
öll goð duga."

Váru ellifu
æsir talðir,
Baldr er hné,
við banaþúfu;
þess lézk Váli
verðr at hefna,
síns of bróður
sló hann handbana.

Var Baldrs faðir
Burs arfþegi,
Freyr átti Gerði,
hon var Gymis dóttir,
jötna ættar,
ok Aurboðu;
þó var Þjazi,
þeira frændi,
skrautgjarn jötunn,
hans var Skaði dóttir.

Margt segjum þér
ok munum fleira;
vörumk, at viti svá.
Viltu enn lengra?

Haki var Hveðnu
hóti beztr sona,
en Hveðnu var
Hjörvarðr faðir;
Heiðr ok Hrossþjófr
Hrímnis kindar.

Eru völur allar
frá Viðolfi,
vitkar allir
frá Vilmeiði,
seiðberendr
frá Svarthöfða,
jötnar allir
frá Ymi komnir.

Margt segjum þér
ok munum fleira;
vörumk, at viti svá.
Viltu enn lengra?

Varð einn borin
í árdaga
rammaukinn mjök
rögna kindar;
níu báru þann
naddgöfgan mann
jötna meyjar
við jarðar þröm.

Hann Gjalp of bar,
hann Greip of bar,
bar hann Eistla
ok Eyrgjafa,
hann bar Ulfrún
ok Angeyja,
Imdr ok Atla
ok Járnsaxa.

Sá var aukinn
jarðar megni,
svalköldum sæ
ok sónardreyra.

Margt segjum þér
ok munum fleira;
vörumk, at viti svá.
Viltu enn lengra?

Ól ulf Loki
við Angrboðu,
en Sleipni gat
við Svaðilfara;
eitt þótti skass
allra feiknast,
þat var bróður frá
Býleists komit.

Loki át hjarta
lindi brenndu,
fann hann halfsviðinn
hugstein konu;
varð Loftr kviðugr
af konu illri;
þaðan er á foldu
flagð hvert komit.

Haf gengr hríðum
við himin sjalfan,
líðr lönd yfir,
en loft bilar;
þaðan koma snjóvar
ok snarir vindar;
þá er í ráði,
at rögn of þrjóti.

Varð einn borinn
öllum meiri,
sá var aukinn
jarðar megni;
þann kveða stilli
stórúðgastan
sif sifjaðan
sjötum görvöllum.

Þá kemr annarr
enn máttkari,
þó þori ek eigi
þann at nefna;
fáir séa nú
fram of lengra
en Óðinn mun
ulfi mæta.

Freyja spake: 1.
"Maiden, awake! wake thee, my friend,
My sister Hyndla, in thy hollow cave!
Already comes darkness, and ride must we
To Valhall to seek the sacred hall.

"The favor of Heerfather seek we to find,
To his followers gold he gladly gives;
To Hermoth gave he helm and mail-coat,
And to Sigmund he gave a sword as gift.

"Triumph to some, and treasure to others,
To many wisdom and skill in words,
Fair winds to the sailor, to the singer his art,
And a manly heart to many a hero.

"Thor shall I honor, and this shall I ask,
That his favor true mayst thou ever find;
..............................
Though little the brides of the giants he loves.

"From the stall now one of thy wolves lead forth,
And along with my boar shalt thou let him run;
For slow my boar goes on the road of the gods,
And I would not weary my worthy steed."

Hyndla spake: 6.
"Falsely thou askest me, Freyja, to go,
For so in the glance of thine eyes I see; On the way of the slain thy lover goes with thee,
Ottar the young, the son of Instein."

Freyja spake: 7.
"Wild dreams, methinks, are thine when thou sayest
My lover is with me on the way of the slain;
There shines the boar with bristles of gold,
Hildisvini, he who was made
By Dain and Nabbi, the cunning dwarfs.

"Now let us down from our saddles leap,
And talk of the race of the heroes twain;
The men who were born of the gods above,
..............................

"A wager have made in the foreign metal
Ottar the young and Angantyr; We must guard, for the hero young to have,
His father's wealth, the fruits of his race.

"For me a shrine of stones he made,—
And now to glass the rock has grown;—
Oft with the blood of beasts was it red;
In the goddesses ever did Ottar trust.

"Tell to me now the ancient names,
And the races of all that were born of old:
Who are of the Skjoldungs, who of the Skilfings,
Who of the Othlings, who of the Ylfings,
Who are the free-born, who are the high-born,
The noblest of men that in Mithgarth dwell?"

Hyndla spake: 12.
"Thou art, Ottar, the son of Instein,
And Instein the son of Alf the Old,
Alf of Ulf, Ulf of Sæfari,
And Sæfari's father was Svan the Red.

"Thy mother, bright with bracelets fair,
Hight, methinks, the priestess Hledis;
Frothi her father, and Friaut her mother;—
Her race of the mightiest men must seem.

"Of old the noblest of all was Ali,
Before him Halfdan, foremost of Skjoldungs;
Famed were the battles the hero fought,
To the corners of heaven his deeds were carried.

"Strengthened by Eymund, the strongest of men,
Sigtrygg he slew with the ice-cold sword;
His bride was Almveig, the best of women,
And eighteen boys did Almveig bear him.

"Hence come the Skjoldungs, hence the Skilfings,
Hence the Othlings, hence the Ynglings,
Hence come the free-born, hence the high-born,
The noblest of men that in Mithgarth dwell:
And all are thy kinsmen, Ottar, thou fool!

"Hildigun then her mother hight,
The daughter of Svava and Sækonung;
And all are thy kinsmen, Ottar, thou fool!
It is much to know,— wilt thou hear yet more?

"The mate of Dag was a mother of heroes,
Thora, who bore him the bravest of fighters,
Frathmar and Gyrth and the Frekis twain,
Am and Jofurmar, Alf the Old;
It is much to know,— wilt thou hear yet more?

"Her husband was Ketil, the heir of Klypp,
He was of thy mother the mother's-father; Before the days of Kari was Frothi,
And born of Hild was Hoalf then.

"Next was Nanna, daughter of Nokkvi,
Thy father's kinsman her son became;
Old is the line, and longer still,
And all are thy kinsmen, Ottar, thou fool!

"Isolf and Osolf, the sons of Olmoth,
Whose wife was Skurhild, the daughter of Skekkil,
Count them among the heroes mighty,
And all are thy kinsmen, Ottar, thou fool!

"Gunnar the Bulwark, Grim the Hardy,
Thorir the Iron-shield, Ulf the Gaper,
Brodd and Hörvir both did I know;
In the household they were of Hrolf the Old.

"Hervarth, Hjorvarth, Hrani, Angantyr,
Bui and Brami, Barri and Reifnir,
Tind and Tyrfing, the Haddings twain,—
And all are thy kinsmen, Ottar, thou fool!

"Eastward in Bolm were born of old
The sons of Arngrim and Eyfura;
With berserk-tumult and baleful deed
Like fire o'er land and sea they fared,—
And all are thy kinsmen, Ottar, thou fool!

"The sons of Jormunrek all of yore
To the gods in death were as offerings given; He was kinsman of Sigurth,— hear well what I say,—
The foe of hosts, and Fafnir's slayer.

"From Volsung's seed was the hero sprung,
And Hjordis was born of Hrauthung's race,
And Eylimi from the Othlings came,—
And all are thy kinsmen, Ottar, thou fool!

"Gunnar and Hogni, the heirs of Gjuki,
And Guthrun as well, who their sister was;
But Gotthorm was not of Gjuki's race,
Although the brother of both he was:
And all are thy kinsmen, Ottar, thou fool!

"Of Hvethna's sons was Haki the best,
And Hjorvarth the father of Hvethna was;
..............................

"Harald Battle-tooth of Auth was born,
Hrörek the Ring-giver her husband was;
Auth the Deep-minded was Ivar's daughter,
But Rathbarth the father of Randver was:
And all are thy kinsmen, Ottar, thou fool!"

***

Eleven in number the gods were known,
When Baldr o'er the hill of death was bowed;
And this to avenge was Vali swift,
When his brother's slayer soon he slew.

The father of Baldr was the heir of Bur,
..............................

Freyr's wife was Gerth, the daughter of Gymir,
Of the giants' brood, and Aurbotha bore her;
To these as well was Thjazi kin,
The dark-loving giant; his daughter was Skathi.

Much have I told thee, and further will tell;
There is much that I know;— wilt thou hear yet more?

Heith and Hrossthjof, the children of Hrimnir.
..............................

The sybils arose from Vitholf's race,
From Vilmeith all the seers are,
And the workers of charms are Svarthofthi's children,
And from Ymir sprang the giants all.

Much have I told thee, and further will tell;
There is much that I know;— wilt thou hear yet more?

One there was born in the bygone days,
Of the race of the gods, and great was his might;
Nine giant women, at the world's edge,
Once bore the man so mighty in arms.

Gjolp there bore him, Greip there bore him,
Eistla bore him, and Eyrgjafa,
Ulfrun bore him, and Angeyja,
Imth and Atla, and Jarnsaxa.

Strong was he made with the strength of earth,
With the ice-cold sea, and the blood of swine.

One there was born, the best of all,
And strong was he made with the strength of earth;
The proudest is called the kinsman of men
Of the rulers all throughout the world.

Much have I told thee, and further will tell;
There is much that I know;— wilt thou hear yet more?

The wolf did Loki with Angrbotha win,
And Sleipnir bore he to Svathilfari;
The worst of marvels seemed the one
That sprang from the brother of Byleist then.

A heart ate Loki,— in the embers it lay,
And half-cooked found he the woman's heart;—
With child from the woman Lopt soon was,
And thence among men came the monsters all.

The sea, storm-driven, seeks heaven itself,
O'er the earth it flows, the air grows sterile;
Then follow the snows and the furious winds,
For the gods are doomed, and the end is death.

Then comes another, a greater than all.
Though never I dare his name to speak;
Few are they now that farther can see
Than the moment when Othin shall meet the wolf.

***

Freyja spake: 46.
"To my boar now bring the memory-beer,
So that all thy words, that well thou hast spoken, The third morn hence he may hold in mind,
When their races Ottar and Angantyr tell."

Hyndla spake: 47.
"Hence shalt thou fare, for fain would I sleep,
From me thou gettest few favors good;
My noble one, out in the night thou leapest
As Heithrun goes the goats among.

"To Oth didst thou run, who loved thee ever,
And many under thy apron have crawled;
My noble one, out in the night thou leapest,
As Heithrun goes the goats among."

Freyja spake: 49.
"Around the giantess flames shall I raise,
So that forth unburned thou mayst not fare."

Hyndla spake: 50.
"Flames I see burning, the earth is on fire,
And each for his life the price must lose;
Bring then to Ottar the draught of beer,
Of venom full for an evil fate."

Freyja spake: 51.
"Thine evil words shall work no ill,
Though, giantess, bitter thy baleful threats;
A drink full fair shall Ottar find,
If of all the gods the favor I get."

”Vakna, mö bland mör,
vakna, min vän,
syster Hyndla,
som bor i grottan;
nu faller skymningens mörker,
vi båda ska rida
till Valhall
och till den heliga helgedomen.

Låt oss be Härfader
vara oss välvillig,
han skänker och ger
guld åt sin hird;
han gav Hermod
hjälm och brynja,
och Sigmund
ett svärd att ta emot.

Han ger somliga seger,
andra rikedom,
många vältalighet
och männen förstånd;
han ger männen medvind
och skalderna diktkonst,
han ger mannamod
åt mången kämpe.

Tor ska hon blota till,
honom ska hon be
att han alltid mot dig
visar sig välvillig;
fast det är han sällan
mot jättars brudar.

Ta nu din varg,
en ur stallet,
låt honom springa
med min galt.”
Hyndla sade:
”Sen är din galt
att trampa gudavägen,
jag vill inte tynga
min präktiga springare.

Falsk är du, Freja,
när du prövar mig,
du vänder blicken
mot oss på det viset,
när du har din älskare
med på färden till Valhall,
Ottar den unge,
Innsteins son.”
Freja sade:

”Förvillad är du, Hyndla,
jag tror att du drömmer,
när du säger att min älskare
är med på färden till Valhall;
där glänser galten
Gullinborste,
Hildisvin,
som de händiga gjorde åt mig,
två dvärgar,
Dain och Nabbe.

Snart ska vi båda
sitta av våra sadlar
och om furstars
släkter tala,
om de män
som härstammade från gudarna.

De har slagit vad
om välskt guld,
Ottar den unge
och Angantyr;
vi måste hjälpa till,
så att den unge ädlingen
får fädernearvet
efter sina fränder.

Han byggde mig ett offeraltare,
staplat av stenar,
– nu har den stenen
förvandlats till glas –
han rödfärgade det med färskt
blod av nötkreatur;
alltid trodde Ottar
på asynjorna.

Låt nu forna
förfäder räknas upp
och människors släkter
föras fram:
Vilka är sköldungar,
vilka är skilvingar,
vilka är ödlingar,
vilka är ylvingar,
vilka är av storbondesläkt,
vilka är av härskarsläkt,
det yppersta urval av män
i Midgård?”
Hyndla sade:

”Du, Ottar,
är son till Innstein,
och Innstein var son
till Alf den gamle,
Alf var Ulfs son,
Ulf var Säfares,
och Säfare
Svan den rödes.

Din far hade en mor,
prydd med halssmycken,
jag tror att hon hette
Hledis gydja;
Frode var hennes far
och Friund hennes mor;
hela den släkten räknades
till de främsta.

Aude var förr
den mäktigaste av män,
ännu tidigare Halvdan,
den främste av sköldungar;
berömda var härslagen
som de tappra utkämpade,
ryktet om hans dåd tycktes färdas
till himlens hörn.

Han stärkte sig genom Eymund,
den främste av män,
och han dräpte Sigtrygg
med kalla eggar,
tog Almveig till hustru,
den främsta av kvinnor,
de fick och fostrade
arton söner.

Därifrån kommer sköldungar,
därifrån skilvingar,
därifrån ödlingar,
därifrån ynglingar,
därifrån storbondesläkter,
därifrån härskarsläkter,
det yppersta urval av män
i Midgård;
allt detta är din släkt,
Ottar, du dåre.

Hildigunn var
hennes mor,
barn till Svava
och en sjökonung;
allt detta är din släkt,
Ottar, du dåre.
Det gäller att veta detta.
Vill du höra mer?

Dag hade Tora till hustru,
tappra mäns mor,
i den släkten fostrades
de främsta kämpar:
Fradmar och Gyrd
och båda Frekar,
Am och Jösurmar,
Alf den gamle.
Det gäller att veta detta.
Vill du höra mer?

Kettil hette deras vän,
Klypps arvinge,
han var morfar
till din mor;
där var Frode
före Kåre,
Alf den äldre
var född.

Därnäst kom Nanna,
Nökkves dotter,
hennes son var
besvågrad med din far;
gammalt är det släktbandet,
jag räknar vidare;
jag kände dem båda,
Brodd och Hörve;
allt detta är din släkt,
Ottar, du dåre.

Isolf och Asolf,
Ölmods söner,
och Skurhilds,
Skekkils dotters;
du ska räkna dig till
många ädla män;
allt detta är din släkt,
Ottar, du dåre.

Gunnar bjälken,
Grim plogskrapan,
Tore järnsköld,
Ulf den gapande.
23. [Hervard, Hjörvard,
Rane, Angantyr],
Bue och Brame,
Barre och Reifner,
Tind och Tyrfing
och två haddingar;
allt detta är din släkt,
Ottar, du dåre.
24. Österut i Bolm
föddes
Arngrims söner
och Eyfuras,
bersärkarnas dån,
allsköns ofärd,
över land och hav
som om en låga for fram;
allt detta är din släkt,
Ottar, du dåre.

Jag kände dem båda,
Brodd och Hörve;
de var i hirden
hos Rolf den gamle.
Alla härstammade
från Jörmunrek,
Sigurds svåger,
– lyssna till min berättelse –
han som var grym mot härar,
han som dräpte Fafner.

Den fursten stammade
från Volsung,
och Hjördis
från Hraudung,
men Fylime
från ödlingarna;
allt detta är din släkt,
Ottar, du dåre.

Gunnar och Högne,
Gjukes arvingar,
och likaså Gudrun,
deras syster;
Guttorm var inte
av Gjukes släkt,
ändå var han bror
till dem båda;
allt detta är din släkt,
Ottar, du dåre.

Harald Hildetand
var son till Rörik
ringslungaren,
han var son till Aud,
Aud den djupsinniga,
Ivars dotter,
men Rådbard var
Randvers far;
de var män
välsignade av gudarna;
allt detta är din släkt,
Ottar, du dåre.”
-- -- --
Freja sade:

”Bär minnesöl
till min gäst,
så att han minns allt
och kan återge orden
i detta tal
på tredje morgonen,
när han och Angantyr
räknar upp sina släkter.”
Hyndla sade:

”Vänd bort härifrån,
jag vill sova,
få goda ting
får du av mig;
du löper, Ods väninna,
ute om nätterna,
som när Heidrun går
bland bockarna.

Du sprang efter Od,
ständigt trånande,
fler smög sig in
under din kjortel;
du löper, Ods väninna,
ute om nätterna,
som när Heidrun går
bland bockarna.”
Freja sade:

”Jag slår en eld
kring jättinnan,
så att du inte kommer
bort härifrån.”
Hyndla sade:

Jag ser elden brinna
och marken flamma,
de flesta måste
mista livet;
bär Ottar
öl i handen,
starkt blandat med gift,
till olycka för honom.”
Freja sade:

”Dina olycksord
ska ingen makt ha,
fast du, jättens brud,
hotar med ofärd;
han ska dricka
kostliga drycker;
jag ber alla gudar
bistå Ottar.”

Elva asar
räknades,
när Balder föll
vid dödens tuva;
Vale sade sig värdig
att hämnas detta,
sin egen brors
dråpare slog han.

Balders far var
Bors arvinge,
Frej hade Gerd till hustru,
hon var dotter till Gymer,
av jättesläkt,
och Aurboda;
Tjatse var också
deras frände,
en praktlysten jätte,
Skade var hans dotter.

Mycket berättar vi för dig
och minns ännu mer;
jag ser till att du vet detta.
Vill du höra mer?

Hake var Hvednas
vida bäste son,
och Hvednas far
var Hjörvard;
Heid och Hrosstjov
var Rimners barn.

Alla völvor stammar
från Vidolf,
alla trollkarlar
från Vilmeid,
alla sejdutövare
från Svarthövde,
alla jättar
har kommit från Ymer.

Mycket berättar vi för dig
och minns ännu mer;
jag ser till att du vet detta.
Vill du höra mer?

En föddes
i urtiden,
med väldig kraft,
av gudarnas släkt;
nio födde honom,
den spjutfrejdade mannen,
nio jättemör
vid jordens rand.

Gjalp födde honom,
Greip födde honom,
Eistla födde honom
och Eyrgjafa,
Ulvrun födde honom
och Angeyja,
Imd och Atla
och Järnsaxa.

Han stärktes
med jordens kraft,
med iskallt hav
och offergaltens blod.

Mycket berättar vi för dig
och minns ännu mer;
jag ser till att du vet detta.
Vill du höra mer?

Loke fick ulven
med Angerboda,
och Sleipner födde han
åt Svadilfare;
ett odjur tycktes
hemskast av alla,
det hade kommit
från Byleists bror.

Loke åt ett hjärta,
stekt på lindved,
han fann en kvinnas
halvsvedda hjärta;
Lopt blev havande
av den onda kvinnan;
därifrån har varje trollväsen
på jorden kommit.

Havet stormar
mot själva himlen,
sköljer över länder,
och luften sviktar;
därifrån kommer snöfall
och häftiga vindar;
då är det bestämt
att gudarna ska förgås.

En föddes,
större än alla,
han stärktes
med jordens kraft;
den härskaren sägs
vara den mest högsinnade,
i släktskap förbunden
med alla folk.

Då kommer en annan,
ännu mäktigare,
men jag vågar inte
nämna honom;
få kan nu
se längre fram
än till dess Oden
ska möta ulven.