Källtext till ”Den Höges sång”

Gáttir allar,
áðr gangi fram,
um skoðask skyli,
um skyggnast skyli,
því at óvíst er at vita,
hvar óvinir
sitja á fleti fyrir.

Gefendr heilir!
Gestr er inn kominn,
hvar skal sitja sjá?
Mjök er bráðr,
sá er á bröndum skal
síns of freista frama.

Elds er þörf,
þeims inn er kominn
ok á kné kalinn;
matar ok váða
er manni þörf,
þeim er hefr um fjall farit.

Vatns er þörf,
þeim er til verðar kemr,
þerru ok þjóðlaðar,
góðs of æðis,
ef sér geta mætti,
orðs ok endrþögu.

Vits er þörf,
þeim er víða ratar;
dælt er heima hvat;
at augabragði verðr,
sá er ekki kann
ok með snotrum sitr.

At hyggjandi sinni
skyli-t maðr hræsinn vera,
heldr gætinn at geði;
þá er horskr ok þögull
kemr heimisgarða til,
sjaldan verðr víti vörum,
því at óbrigðra vin
fær maðr aldregi
en mannvit mikit.

Inn vari gestr,
er til verðar kemr,
þunnu hljóði þegir,
eyrum hlýðir,
en augum skoðar;
svá nýsisk fróðra hverr fyrir.

Hinn er sæll,
er sér of getr
lof ok líknstafi;
ódælla er við þat,
er maðr eiga skal
annars brjóstum í.

Sá er sæll,
er sjalfr of á
lof ok vit, meðan lifir;
því at ill ráð
hefr maðr oft þegit
annars brjóstum ór.

Byrði betri
berr-at maðr brautu at
en sé mannvit mikit;
auði betra
þykkir þat í ókunnum stað;
slíkt er válaðs vera.

Byrði betri
berr-at maðr brautu at
en sé mannvit mikit;
vegnest verra
vegr-a hann velli at
en sé ofdrykkja öls.

Er-a svá gótt
sem gótt kveða
öl alda sona,
því at færa veit,
er fleira drekkr
síns til geðs gumi.

Óminnishegri heitir
sá er yfir ölðrum þrumir,
hann stelr geði guma;
þess fugls fjöðrum
ek fjötraðr vark
í garði Gunnlaðar.

Ölr ek varð,
varð ofrölvi
at ins fróða Fjalars;
því er ölðr bazt,
at aftr of heimtir
hverr sitt geð gumi.

Þagalt ok hugalt
skyli þjóðans barn
ok vígdjarft vera;
glaðr ok reifr
skyli gumna hverr,
unz sinn bíðr bana.

Ósnjallr maðr
hyggsk munu ey lifa,
ef hann við víg varask;
en elli gefr
hánum engi frið,
þótt hánum geirar gefi.

Kópir afglapi
er til kynnis kemr,
þylsk hann um eða þrumir;
allt er senn,
ef hann sylg of getr,
uppi er þá geð guma.

Sá einn veit
er víða ratar
ok hefr fjölð of farit,
hverju geði
stýrir gumna hverr,
sá er vitandi er vits.

Haldi-t maðr á keri,
drekki þó at hófi mjöð,
mæli þarft eða þegi,
ókynnis þess
vár þik engi maðr,
at þú gangir snemma at sofa.

Gráðugr halr,
nema geðs viti,
etr sér aldrtrega;
oft fær hlægis,
er með horskum kemr,
manni heimskum magi.

Hjarðir þat vitu,
nær þær heim skulu,
ok ganga þá af grasi;
en ósviðr maðr
kann ævagi
síns of mál maga.

Vesall maðr
ok illa skapi
hlær at hvívetna;
hittki hann veit,
er hann vita þyrfti,
at hann er-a vamma vanr.

Ósviðr maðr
vakir um allar nætr
ok hyggr at hvívetna;
þá er móðr,
er at morgni kemr,
allt er víl sem var.

Ósnotr maðr
hyggr sér alla vera
viðhlæjendr vini;
hittki hann fiðr,
þótt þeir um hann fár lesi,
ef hann með snotrum sitr.

Ósnotr maðr
hyggr sér alla vera
viðhlæjendr vini;
þá þat finnr,
er at þingi kemr,
at hann á formælendr fáa.

Ósnotr maðr
þykkisk allt vita,
ef hann á sér í vá veru;
hittki hann veit,
hvat hann skal við kveða,
ef hans freista firar.

Ósnotr maðr,
er með aldir kemr,
þat er bazt, at hann þegi;
engi þat veit,
at hann ekki kann,
nema hann mæli til margt;
veit-a maðr,
hinn er vettki veit,
þótt hann mæli til margt.

Fróðr sá þykkisk,
er fregna kann
ok segja it sama;
eyvitu leyna
megu ýta synir,
því er gengr um guma.

Ærna mælir,
sá er æva þegir,
staðlausu stafi;
hraðmælt tunga,
nema haldendr eigi,
oft sér ógótt of gelr.

At augabragði
skal-a maðr annan hafa,
þótt til kynnis komi;
margr þá fróðr þykkisk,
ef hann freginn er-at
ok nái hann þurrfjallr þruma.

Fróðr þykkisk,
sá er flótta tekr,
gestr at gest hæðinn;
veit-a görla,
sá er of verði glissir,
þótt hann með grömum glami.

Gumnar margir
erusk gagnhollir,
en at virði vrekask;
aldar róg
þat mun æ vera,
órir gestr við gest.

Árliga verðar
skyli maðr oft fáa,
nema til kynnis komi:
str ok snópir,
lætr sem solginn sé
ok kann fregna at fáu.

Afhvarf mikit
er til ills vinar,
þótt á brautu búi,
en til góðs vinar
liggja gagnvegir,
þótt hann sé firr farinn.

Ganga skal,
skal-a gestr vera
ey í einum stað;
ljúfr verðr leiðr,
ef lengi sitr
annars fletjum á.

Bú er betra,
þótt lítit sé,
halr er heima hverr;
þótt tvær geitr eigi
ok taugreftan sal,
þat er þó betra en bæn.

Bú er betra,
þótt lítit sé,
halr er heima hverr;
blóðugt er hjarta,
þeim er biðja skal
sér í mál hvert matar.

Vápnum sínum
skal-a maðr velli á
feti ganga framar,
því at óvíst er at vita,
nær verðr á vegum úti
geirs of þörf guma.

Fannk-a ek mildan mann
eða svá matar góðan,
at væri-t þiggja þegit,
eða síns féar
svági [glöggvan],
at leið sé laun, ef þægi.

Féar síns,
er fengit hefr,
skyli-t maðr þörf þola;
oft sparir leiðum,
þats hefr ljúfum hugat;
margt gengr verr en varir.

Vápnum ok váðum
skulu vinir gleðjask;
þat er á sjalfum sýnst;
viðrgefendr ok endrgefendr
erusk lengst vinir,
ef þat bíðr at verða vel.

Vin sínum
skal maðr vinr vera
ok gjalda gjöf við gjöf;
hlátr við hlátri
skyli hölðar taka
en lausung við lygi.

Vin sínum
skal maðr vinr vera,
þeim ok þess vin;
en óvinar síns
skyli engi maðr
vinar vinr vera.

Veiztu, ef þú vin átt,
þann er þú vel trúir,
ok vill þú af hánum gótt geta,
geði skaltu við þann blanda
ok gjöfum skipta,
fara at finna oft.

Ef þú átt annan,
þanns þú illa trúir,
vildu af hánum þó gótt geta,
fagrt skaltu við þann mæla
en flátt hyggja
ok gjalda lausung við lygi.

Það er enn of þann
er þú illa trúir
ok þér er grunr at hans geði,
hlæja skaltu við þeim
ok um hug mæla;
glík skulu gjöld gjöfum.

Ungr var ek forðum,
fór ek einn saman,
þá varð ek villr vega;
auðigr þóttumk,
er ek annan fann,
maðr er manns gaman.

Mildir, fræknir
menn bazt lifa,
sjaldan sút ala;
en ósnjallr maðr
uggir hotvetna,
sýtir æ glöggr við gjöfum.

Váðir mínar
gaf ek velli at
tveim trémönnum;
rekkar þat þóttusk,
er þeir rift höfðu;
neiss er nökkviðr halr.

Hrörnar þöll,
sú er stendr þorpi á,
hlýr-at henni börkr né barr;
svá er maðr,
sá er manngi ann.
Hvat skal hann lengi lifa?

Eldi heitari
brennr með illum vinum
friðr fimm daga,
en þá sloknar,
er inn sétti kemr,
ok versnar allr vinskapr.

Mikit eitt
skal-a manni gefa;
oft kaupir sér í litlu lof,
með halfum hleif
ok með höllu keri
fekk ek mér félaga.

Lítilla sanda
lítilla sæva
lítil eru geð guma;
því allir menn
urðu-t jafnspakir;
half er öld hvar.

Meðalsnotr
skyli manna hverr;
æva til snotr sé;
þeim er fyrða
fegrst at lifa,
er vel margt vitu.

Meðalsnotr
skyli manna hverr,
æva til snotr sé;
því at snotrs manns hjarta
verðr sjaldan glatt,
ef sá er alsnotr, er á.

Meðalsnotr
skyli manna hverr,
æva til snotr sé;
örlög sín
viti engi fyrir,
þeim er sorgalausastr sefi.

Brandr af brandi
brenn, unz brunninn er,
funi kveikisk af funa;
maðr af manni
verðr at máli kuðr,
en til dælskr af dul.

Ár skal rísa,
sá er annars vill
fé eða fjör hafa;
sjaldan liggjandi ulfr
lær of getr
né sofandi maðr sigr.

Ár skal rísa,
sá er á yrkjendr fáa,
ok ganga síns verka á vit;
margt of dvelr,
þann er um morgin sefr,
hálfr er auðr und hvötum.

Þurra skíða
ok þakinna næfra,
þess kann maðr mjöt,
þess viðar,
er vinnask megi
mál ok misseri.

Þveginn ok mettr
ríði maðr þingi at,
þótt hann sé-t væddr til vel;
skúa ok bróka
skammisk engi maðr
né hests in heldr,
þótt hann hafi-t góðan

Snapir ok gnapir,
er til sævar kemr,
örn á aldinn mar;
svá er maðr,
er með mörgum kemr
ok á formælendr fáa.

Fregna ok segja
skal fróðra hverr,
sá er vill heitinn horskr;
einn vita
né annarr skal,
þjóð veit, ef þrír ro.

Ríki sitt
skyli ráðsnotra
hverr í hófi hafa;
þá hann þat finnr,
er með fræknum kemr
at engi er einna hvatastr.

-- -- -- --
orða þeira,
er maðr öðrum segir
oft hann gjöld of getr.

Mikilsti snemma
kom ek í marga staði,
en til síð í suma;
öl var drukkit,
sumt var ólagat,
sjaldan hittir leiðr í líð.

Hér ok hvar
myndi mér heim of boðit,
ef þyrftak at málungi mat,
eða tvau lær hengi
at ins tryggva vinar,
þars ek hafða eitt etit.

Eldr er beztr
með ýta sonum
ok sólar sýn,
heilyndi sitt,
ef maðr hafa náir,
án við löst at lifa.

Er-at maðr alls vesall,
þótt hann sé illa heill;
sumr er af sonum sæll,
sumr af frændum,
sumr af fé ærnu,
sumr af verkum vel.

Betra er lifðum
en sé ólifðum,
ey getr kvikr kú;
eld sá ek upp brenna
auðgum manni fyrir,
en úti var dauðr fyr durum.

Haltr ríðr hrossi,
hjörð rekr handar vanr,
daufr vegr ok dugir,
blindr er betri
en brenndr séi,
nýtr manngi nás.

Sonr er betri,
þótt sé síð of alinn
eftir genginn guma;
sjaldan bautarsteinar
standa brautu nær,
nema reisi niðr at nið.

Tveir ro eins herjar,
tunga er höfuðs bani;
er mér í heðin hvern
handar væni.

Nótt verðr feginn
sá er nesti trúir,
skammar ro skips ráar;
hverf er haustgríma;
fjölð of viðrir
á fimm dögum
en meira á mánuði.

Veit-a hinn,
er vettki veit,
margr verðr af aurum api;
maðr er auðigr,
annar óauðigr,
skyli-t þann vítka váar.

Deyr fé,
deyja frændr,
deyr sjalfr it sama,
en orðstírr
deyr aldregi,
hveim er sér góðan getr.

Deyr fé,
deyja frændr,
deyr sjalfr it sama,
ek veit einn,
at aldrei deyr:
dómr um dauðan hvern.

Fullar grindr
sá ek fyr Fitjungs sonum,
nú bera þeir vánar völ;
svá er auðr
sem augabragð,
hann er valtastr vina.

Ósnotr maðr,
ef eignask getr
fé eða fljóðs munuð,
metnaðr hánum þróask,
en mannvit aldregi,
fram gengr hann drjúgt í dul.

Þat er þá reynt,
er þú að rúnum spyrr
inum reginkunnum,
þeim er gerðu ginnregin
ok fáði fimbulþulr,
þá hefir hann bazt, ef hann þegir.

At kveldi skal dag leyfa,
konu, er brennd er,
mæki, er reyndr er,
mey, er gefin er,
ís, er yfir kemr,
öl, er drukkit er.

Í vindi skal við höggva,
veðri á sjó róa,
myrkri við man spjalla,
mörg eru dags augu;
á skip skal skriðar orka,
en á skjöld til hlífar,
mæki höggs,
en mey til kossa.

Við eld skal öl drekka,
en á ísi skríða,
magran mar kaupa,
en mæki saurgan,
heima hest feita,
en hund á búi.
II.

Meyjar orðum
skyli manngi trúa
né því, er kveðr kona,
því at á hverfanda hvéli
váru þeim hjörtu sköpuð,
brigð í brjóst of lagið.

Brestanda boga,
brennanda loga,
gínanda ulfi,
galandi kráku,
rýtanda svíni,
rótlausum viði,
vaxanda vági,
vellanda katli,

Fljúganda fleini,
fallandi báru,
ísi einnættum,
ormi hringlegnum,
brúðar beðmálum
eða brotnu sverði,
bjarnar leiki
eða barni konungs.

Sjúkum kalfi,
sjalfráða þræli,
völu vilmæli,
val nýfelldum.

Akri ársánum
trúi engi maðr
né til snemma syni,
- veðr ræðr akri.
en vit syni;
hætt er þeira hvárt.

Bróðurbana sínum
þótt á brautu mæti,
húsi hálfbrunnu,
hesti alskjótum,
- þá er jór ónýtr,
ef einn fótr brotnar -,
verði-t maðr svá tryggr
at þessu trúi öllu.

Svá er friðr kvenna,
þeira er flátt hyggja,
sem aki jó óbryddum
á ísi hálum,
teitum, tvévetrum
ok sé tamr illa,
eða í byr óðum
beiti stjórnlausu,
eða skyli haltr henda
hrein í þáfjalli.

Bert ek nú mæli,
því at ek bæði veit,
brigðr er karla hugr konum;
þá vér fegrst mælum,
er vér flást hyggjum:
þat tælir horska hugi.

Fagrt skal mæla
ok fé bjóða,
sá er vill fljóðs ást fá,
líki leyfa
ins ljósa mans,
sá fær, er fríar.

Ástar firna
skyli engi maðr
annan aldregi;
oft fá á horskan,
er á heimskan né fá,
lostfagrir litir.

Eyvitar firna
er maðr annan skal,
þess er um margan gengr guma;
heimska ór horskum
gerir hölða sonu
sá inn máttki munr.

Hugr einn þat veit,
er býr hjarta nær,
einn er hann sér of sefa;
öng er sótt verri
hveim snotrum manni
en sér engu at una.

Þat ek þá reynda,
er ek í reyri sat,
ok vættak míns munar;
hold ok hjarta
var mér in horska mær;
þeygi ek hana at heldr hefik.

Billings mey
ek fann beðjum á
sólhvíta sofa;
jarls ynði
þótti mér ekki vera
nema við þat lík at lifa.

"Auk nær aftni
skaltu, Óðinn, koma,
ef þú vilt þér mæla man;
allt eru ósköp,
nema einir viti
slíkan löst saman."

Aftr ek hvarf
ok unna þóttumk
vísum vilja frá;
hitt ek hugða,
at ek hafa mynda
geð hennar allt ok gaman.

Svá kom ek næst,
at in nýta var
vígdrótt öll of vakin
með brennandum ljósum
ok bornum viði,
svá var mér vílstígr of vitaðr.

Auk nær morgni,
er ek var enn of kominn,
þá var saldrótt of sofin;
grey eitt ek þá fann
innar góðu konu
bundit beðjum á.

Mörg er góð mær,
ef görva kannar,
hugbrigð við hali;
þá ek þat reynda,
er it ráðspaka
teygða ek á flærðir fljóð;
háðungar hverrar
leitaði mér it horska man,
ok hafða ek þess vettki vífs.
III.

Heima glaðr gumi
ok við gesti reifr,
sviðr skal um sig vera,
minnigr ok málugr,
ef hann vill margfróðr vera,
oft skal góðs geta;
fimbulfambi heitir,
sá er fátt kann segja,
þat er ósnotrs aðal.

Inn aldna jötun ek sótta,
nú em ek aftr of kominn:
fátt gat ek þegjandi þar;
mörgum orðum
mælta ek í minn frama
í Suttungs sölum.

Gunnlöð mér of gaf
gullnum stóli á
drykk ins dýra mjaðar;
ill iðgjöld
lét ek hana eftir hafa
síns ins heila hugar,
síns ins svára sefa.

Rata munn
létumk rúms of fá
ok um grjót gnaga;
yfir ok undir
stóðumk jötna vegir,
svá hætta ek höfði til.

Vel keypts litar
hefi ek vel notit,
fás er fróðum vant,
því at Óðrerir
er nú upp kominn
á alda vés jaðar.

Ifi er mér á,
at ek væra enn kominn
jötna görðum ór,
ef ek Gunnlaðar né nytak,
innar góðu konu,
þeirar er lögðumk arm yfir.

Ins hindra dags
gengu hrímþursar
Háva ráðs at fregna
Háva höllu í;
at Bölverki þeir spurðu,
ef hann væri með böndum kominn
eða hefði hánum Suttungr of sóit.

Baugeið Óðinn,
hygg ek, at unnit hafi;
hvat skal hans tryggðum trúa?
Suttung svikinn
hann lét sumbli frá
ok grætta Gunnlöðu.
IV.

Mál er at þylja
þular stóli á
Urðarbrunni at,
sá ek ok þagðak,
sá ek ok hugðak,
hlýdda ek á manna mál;
of rúnar heyrða ek dæma,
né of ráðum þögðu
Háva höllu at,
Háva höllu í,
heyrða ek segja svá:

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
nótt þú rís-at
nema á njósn séir
eða þú leitir þér innan út staðar.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
fjölkunnigri konu
skal-at-tu í faðmi sofa,
svá at hon lyki þik liðum.

Hon svá gerir,
at þú gáir eigi
þings né þjóðans máls;
mat þú vill-at
né mannskis gaman,
ferr þú sorgafullr at sofa.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
annars konu
teygðu þér aldregi
eyrarúnu at.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
á fjalli eða firði,
ef þik fara tíðir,
fásktu at virði vel.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
illan mann
láttu aldregi
óhöpp at þér vita,
því at af illum manni
fær þú aldregi
gjöld ins góða hugar.

Ofarla bíta
ek sá einum hal
orð illrar konu;
fláráð tunga
varð hánum at fjörlagi
ok þeygi of sanna sök.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
veistu, ef þú vin átt,
þann er þú vel trúir,
far þú at finna oft,
því at hrísi vex
ok hávu grasi
vegr, er vættki treðr.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
góðan mann
teygðu þér at gamanrúnum
ok nem líknargaldr, meðan þú lifir.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
vin þínum
ver þú aldregi
fyrri at flaumslitum;
sorg etr hjarta,
ef þú segja né náir
einhverjum allan hug.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
orðum skipta
þú skalt aldregi
við ósvinna apa,

Því at af illum manni
mundu aldregi
góðs laun of geta,
en góðr maðr
mun þik gerva mega
líknfastan at lofi.

Sifjum er þá blandat,
hver er segja ræðr
einum allan hug;
allt er betra
en sé brigðum at vera;
er-a sá vinr öðrum, er vilt eitt segir.

Ráðumk, þér Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
þrimr orðum senna
skal-at-tu þér við verra mann
oft inn betri bilar,
þá er inn verri vegr.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
skósmiðr þú verir
né skeftismiðr,
nema þú sjalfum þér séir:
skór er skapaðr illa
eða skaft sé rangt,
þá er þér böls beðit.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
hvars þú böl kannt,
kveð þú þér bölvi at
ok gef-at þínum fjándum frið.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
illu feginn
ver þú aldregi,
en lát þér at góðu getit.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
upp líta
skal-at-tu í orrustu,
- gjalti glíkir
verða gumna synir, -
síðr þitt of heilli halir.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
ef þú vilt þér góða konu
kveðja at gamanrúnum
ok fá fögnuð af,
fögru skaltu heita
ok láta fast vera;
leiðisk manngi gótt, ef getr.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
varan bið ek þik vera
ok eigi ofvaran;
ver þú við öl varastr
ok við annars konu
ok við þat it þriðja,
at þjófar né leiki.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
at háði né hlátri
hafðu aldregi
gest né ganganda.

Oft vitu ógörla,
þeir er sitja inni fyrir,
hvers þeir ro kyns, er koma;
er-at maðr svá góðr
at galli né fylgi,
né svá illr, at einugi dugi.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
at hárum þul
hlæ þú aldregi,
oft er gótt, þat er gamlir kveða;
oft ór skörpum belg
skilin orð koma
þeim er hangir með hám
ok skollir með skrám
ok váfir með vílmögum.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
gest þú né geyja
né á grind hrekir;
get þú váluðum vel.

Rammt er þat tré,
er ríða skal
öllum at upploki;
baug þú gef,
eða þat biðja mun
þér læs hvers á liðu.

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir, -
njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr -:
hvars þú öl drekkir,
kjós þér jarðar megin,
því at jörð tekr við ölðri,
en eldr við sóttum,
eik við abbindi,
ax við fjölkynngi,
höll við hýrógi,
- heiftum skal mána kveðja, -
beiti við bitsóttum,
en við bölvi rúnar,
fold skal við flóði taka.
V.

Veit ek, at ek hekk
vindga meiði á
nætr allar níu,
geiri undaðr
ok gefinn Óðni,
sjalfr sjalfum mér,
á þeim meiði,
er manngi veit
hvers af rótum renn.

Við hleifi mik sældu
né við hornigi;
nýsta ek niðr,
nam ek upp rúnar,
æpandi nam,
fell ek aftr þaðan.

Fimbulljóð níu
nam ek af inum frægja syni
Bölþorns, Bestlu föður,
ok ek drykk of gat
ins dýra mjaðar,
ausinn Óðreri.

Þá nam ek frævask
ok fróðr vera
ok vaxa ok vel hafask,
orð mér af orði
orðs leitaði,
verk mér af verki
verks leitaði.

Rúnar munt þú finna
ok ráðna stafi,
mjök stóra stafi,
mjök stinna stafi,
er fáði fimbulþulr
ok gerðu ginnregin
ok reist hroftr rögna.

Óðinn með ásum,
en fyr alfum Dáinn,
Dvalinn ok dvergum fyrir,
Ásviðr jötnum fyrir,
ek reist sjalfr sumar.

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

Betra er óbeðit
en sé ofblótit,
ey sér til gildis gjöf;
betra er ósent
en sé ofsóit.
Svá Þundr of reist
fyr þjóða rök,
þar hann upp of reis,
er hann aftr of kom.
VI.

Ljóð ek þau kann,
er kann-at þjóðans kona
ok mannskis mögr.
Hjalp heitir eitt,
en þat þér hjalpa mun
við sökum ok sorgum
ok sútum görvöllum.

Þat kann ek annat,
er þurfu ýta synir,
þeir er vilja læknar lifa.

Það kann ek þriðja:
ef mér verðr þörf mikil
hafts við mína heiftmögu,
eggjar ek deyfi
minna andskota,
bíta-t þeim vápn né velir.

Þat kann ek it fjórða:
ef mér fyrðar bera
bönd að boglimum,
svá ek gel,
at ek ganga má,
sprettr mér af fótum fjöturr,
en af höndum haft.

Þat kann ek it fimmta:
ef ek sé af fári skotinn
flein í folki vaða,
fýgr-a hann svá stinnt,
at ek stöðvig-a-k,
ef ek hann sjónum of sék.

Þat kann ek it sétta:
ef mik særir þegn
á vrótum hrás viðar,
ok þann hal
er mik heifta kveðr,
þann eta mein heldr en mik.

Þat kann ek it sjaunda:
ef ek sé hávan loga
sal of sessmögum,
brennr-at svá breitt,
at ek hánum bjargig-a-k;
þann kann ek galdr at gala.

Þat kann ek it átta,
er öllum er
nytsamligt at nema:
hvars hatr vex
með hildings sonum
þat má ek bæta brátt.

Þat kann ek it níunda:
ef mik nauðr of stendr
at bjarga fari mínu á floti,
vind ek kyrri
vági á
ok svæfik allan sæ.

Þat kann ek it tíunda:
ef ek sé túnriður
leika lofti á,
ek svá vinnk,
at þær villar fara
sinna heimhama,
sinna heimhuga.

Þat kann ek it ellifta:
ef ek skal til orrostu
leiða langvini,
und randir ek gel,
en þeir með ríki fara
heilir hildar til,
heilir hildi frá,
koma þeir heilir hvaðan.

Þat kann ek it tolfta:
ef ek sé á tré uppi
váfa virgilná,
svá ek ríst
ok í rúnum fák,
at sá gengr gumi
ok mælir við mik.

Þat kann ek it þrettánda:
ef ek skal þegn ungan
verpa vatni á,
mun-at hann falla,
þótt hann í folk komi,
hnígr-a sá halr fyr hjörum.

Þat kann ek it fjögurtánda:
ef ek skal fyrða liði
telja tíva fyrir,
ása ok alfa
ek kann allra skil;
fár kann ósnotr svá.

Þat kann ek it fimmtánda
er gól Þjóðrerir
dvergr fyr Dellings durum:
afl gól hann ásum,
en alfum frama,
hyggju Hroftatý.

Þat kann ek it sextánda:
ef ek vil ins svinna mans
hafa geð allt ok gaman,
hugi ek hverfi
hvítarmri konu,
ok sný ek hennar öllum sefa.

Þat kann ek it sjautjánda
at mik mun seint firrask
it manunga man.
Ljóða þessa
mun þú, Loddfáfnir,
lengi vanr vera;
þó sé þér góð, ef þú getr,
nýt ef þú nemr,
þörf ef þú þiggr.

Þat kann ek it átjánda,
er ek æva kennik
mey né manns konu,
- allt er betra,
er einn of kann;
þat fylgir ljóða lokum, -
nema þeiri einni,
er mik armi verr,
eða mín systir sé.
VII.

Nú eru Háva mál
kveðin Háva höllu í,
allþörf ýta sonum,
óþörf jötna sonum;
heill sá, er kvað,
heill sá, er kann,
njóti sá, er nam,
heilir, þeirs hlýddu.

Within the gates ere a man shall go,
(Full warily let him watch,)
Full long let him look about him;
For little he knows where a foe may lurk,
And sit in the seats within.

Hail to the giver! a guest has come;
Where shall the stranger sit?
Swift shall he be who with swords shall try
The proof of his might to make.

Fire he needs who with frozen knees
Has come from the cold without;
Food and clothes must the farer have,
The man from the mountains come.

Water and towels and welcoming speech
Should he find who comes to the feast;
If renown he would get, and again be greeted,
Wisely and well must he act.

Wits must he have who wanders wide,
But all is easy at home;
At the witless man the wise shall wink
When among such men he sits.

A man shall not boast of his keenness of mind,
But keep it close in his breast;
To the silent and wise does ill come seldom
When he goes as guest to a house;
(For a faster friend one never finds
Than wisdom tried and true.)

The knowing guest who goes to the feast,
In silent attention sits;
With his ears he hears, with his eyes he watches,
Thus wary are wise men all.

Happy the one who wins for himself
Favor and praises fair;
Less safe by far is the wisdom found
That is hid in another's heart.

Happy the man who has while he lives
Wisdom and praise as well,
For evil counsel a man full oft
Has from another's heart.

A better burden may no man bear
For wanderings wide than wisdom;
It is better than wealth on unknown ways,
And in grief a refuge it gives.

A better burden may no man bear
For wanderings wide than wisdom;
Worse food for the journey he brings not afield
Than an over-drinking of ale.

Less good there lies than most believe
In ale for mortal men;
For the more he drinks the less does man
Of his mind the mastery hold.

Over beer the bird of forgetfulness broods,
And steals the minds of men;
With the heron's feathers fettered I lay
And in Gunnloth's house was held.

Drunk I was, I was dead-drunk,
When with Fjalar wise I was;
'Tis the best of drinking if back one brings
His wisdom with him home.

The son of a king shall be silent and wise,
And bold in battle as well;
Bravely and gladly a man shall go,
Till the day of his death is come.

The sluggard believes he shall live forever,
If the fight he faces not;
But age shall not grant him the gift of peace,
Though spears may spare his life.

The fool is agape when he comes to the feast,
He stammers or else is still;
But soon if he gets a drink is it seen
What the mind of the man is like.

He alone is aware who has wandered wide,
And far abroad has fared,
How great a mind is guided by him
That wealth of wisdom has.

Shun not the mead, but drink in measure;
Speak to the point or be still;
For rudeness none shall rightly blame thee
If soon thy bed thou seekest.

The greedy man, if his mind be vague,
Will eat till sick he is;
The vulgar man, when among the wise,
To scorn by his belly is brought.

The herds know well when home they shall fare,
And then from the grass they go;
But the foolish man his belly's measure
Shall never know aright.

A paltry man and poor of mind
At all things ever mocks;
For never he knows, what he ought to know,
That he is not free from faults.

The witless man is awake all night,
Thinking of many things;
Care-worn he is when the morning comes,
And his woe is just as it was.

The foolish man for friends all those
Who laugh at him will hold; When among the wise he marks it not
Though hatred of him they speak.

The foolish man for friends all those
Who laugh at him will hold;
But the truth when he comes to the council he learns,
That few in his favor will speak.

An ignorant man thinks that all he knows,
When he sits by himself in a corner;
But never what answer to make he knows,
When others with questions come.

A witless man, when he meets with men,
Had best in silence abide;
For no one shall find that nothing he knows,
If his mouth is not open too much.
(But a man knows not, if nothing he knows,
When his mouth has been open too much.)

Wise shall he seem who well can question,
And also answer well;
Nought is concealed that men may say
Among the sons of men.

Often he speaks who never is still
With words that win no faith; The babbling tongue, if a bridle it find not,
Oft for itself sings ill.

In mockery no one a man shall hold,
Although he fare to the feast;
Wise seems one oft, if nought he is asked,
And safely he sits dry-skinned.

Wise a guest holds it to take to his heels,
When mock of another he makes;
But little he knows who laughs at the feast,
Though he mocks in the midst of his foes.

Friendly of mind are many men,
Till feasting they mock at their friends;
To mankind a bane must it ever be
When guests together strive.

Oft should one make an early meal,
Nor fasting come to the feast;
Else he sits and chews as if he would choke,
And little is able to ask.

Crooked and far is the road to a foe,
Though his house on the highway be;
But wide and straight is the way to a friend,
Though far away he fare.

Forth shall one go, nor stay as a guest
In a single spot forever; Love becomes loathing if long one sits
By the hearth in another's home.

Better a house, though a hut it be,
A man is master at home;
A pair of goats and a patched-up roof
Are better far than begging.

Better a house, though a hut it be,
A man is master at home;
His heart is bleeding who needs must beg
When food he fain would have.

Away from his arms in the open field
A man should fare not a foot;
For never he knows when the need for a spear
Shall arise on the distant road.

If wealth a man has won for himself,
Let him never suffer in need;
Oft he saves for a foe what he plans for a friend,
For much goes worse than we wish.

None so free with gifts or food have I found
That gladly he took not a gift, Nor one who so widely scattered his wealth
That of recompense hatred he had.

Friends shall gladden each other with arms and garments,
As each for himself can see;
Gift-givers' friendships are longest found,
If fair their fates may be.

To his friend a man a friend shall prove,
And gifts with gifts requite;
But men shall mocking with mockery answer,
And fraud with falsehood meet.

To his friend a man a friend shall prove,
To him and the friend of his friend;
But never a man shall friendship make
With one of his foeman's friends.

If a friend thou hast whom thou fully wilt trust,
And good from him wouldst get,
Thy thoughts with his mingle, and gifts shalt thou make,
And fare to find him oft.

If another thou hast whom thou hardly wilt trust,
Yet good from him wouldst get,
Thou shalt speak him fair, but falsely think,
And fraud with falsehood requite.

So is it with him whom thou hardly wilt trust,
And whose mind thou mayst not know;
Laugh with him mayst thou, but speak not thy mind,
Like gifts to his shalt thou give.

Young was I once, and wandered alone,
And nought of the road I knew;
Rich did I feel when a comrade I found,
For man is man's delight.

The lives of the brave and noble are best,
Sorrows they seldom feed;
But the coward fear of all things feels,
And not gladly the niggard gives.

My garments once in a field I gave
To a pair of carven poles;
Heroes they seemed when clothes they had,
But the naked man is nought.

On the hillside drear the fir-tree dies,
All bootless its needles and bark;
It is like a man whom no one loves,—
Why should his life be long?

Hotter than fire between false friends
Does friendship five days burn;
When the sixth day comes the fire cools,
And ended is all the love.

No great thing needs a man to give,
Oft little will purchase praise;
With half a loaf and a half-filled cup
A friend full fast I made.

A little sand has a little sea,
And small are the minds of men;
Though all men are not equal in wisdom,
Yet half-wise only are all.

A measure of wisdom each man shall have,
But never too much let him know;
The fairest lives do those men live
Whose wisdom wide has grown.

A measure of wisdom each man shall have,
But never too much let him know;
For the wise man's heart is seldom happy,
If wisdom too great he has won.

A measure of wisdom each man shall have,
But never too much let him know; Let no man the fate before him see,
For so is he freest from sorrow.

A brand from a brand is kindled and burned,
And fire from fire begotten;
And man by his speech is known to men,
And the stupid by their stillness.

He must early go forth who fain the blood
Or the goods of another would get;
The wolf that lies idle shall win little meat,
Or the sleeping man success.

He must early go forth whose workers are few,
Himself his work to seek;
Much remains undone for the morning-sleeper,
For the swift is wealth half won.

Of seasoned shingles and strips of bark
For the thatch let one know his need,
And how much of wood he must have for a month,
Or in half a year he will use.

Washed and fed to the council fare,
But care not too much for thy clothes;
Let none be ashamed of his shoes and hose,
Less still of the steed he rides.
(Though poor be the horse he has.)

When the eagle comes to the ancient sea,
He snaps and hangs his head;
So is a man in the midst of a throng,
Who few to speak for him finds.

To question and answer must all be ready
Who wish to be known as wise;
Tell one thy thoughts, but beware of two,—
All know what is known to three.

The man who is prudent a measured use
Of the might he has will make;
He finds when among the brave he fares
That the boldest he may not be.

................
...............
Oft for the words that to others one speaks
He will get but an evil gift.

Too early to many a meeting I came,
And some too late have I sought;
The beer was all drunk, or not yet brewed;
Little the loathed man finds.

To their homes men would bid me hither and yon,
If at meal-time I needed no meat,
Or would hang two hams in my true friend's house,
Where only one I had eaten.

Fire for men is the fairest gift,
And power to see the sun;
Health as well, if a man may have it,
And a life not stained with sin.

All wretched is no man, though never so sick;
Some from their sons have joy,
Some win it from kinsmen, and some from their wealth,
And some from worthy works.

It is better to live than to lie a corpse,
The live man catches the cow;
I saw flames rise for the rich man's pyre,
And before his door he lay dead.

The lame rides a horse, the handless is herdsman,
The deaf in battle is bold;
The blind man is better than one that is burned,
No good can come of a corpse.

A son is better, though late he be born,
And his father to death have fared;
Memory-stones seldom stand by the road
Save when kinsman honors his kin.

Two make a battle, the tongue slays the head;
In each furry coat a fist I look for.

He welcomes the night whose fare is enough,
(Short are the yards of a ship,)
Uneasy are autumn nights;
Full oft does the weather change in a week,
And more in a month's time.

A man knows not, if nothing he knows,
That gold oft apes begets;
One man is wealthy and one is poor,
Yet scorn for him none should know.

Among Fitjung's sons saw I well-stocked folds,—
Now bear they the beggar's staff; Wealth is as swift as a winking eye,
Of friends the falsest it is.

Cattle die, and kinsmen die,
And so one dies one's self;
But a noble name will never die,
If good renown one gets.

Cattle die, and kinsmen die,
And so one dies one's self;
One thing I know that never dies,
The fame of a dead man's deeds.

Certain is that which is sought from runes,
That the gods so great have made,
And the Master-Poet painted;
................
.....of the race of gods:
Silence is safest and best.

An unwise man, if a maiden's love
Or wealth he chances to win, His pride will wax, but his wisdom never,
Straight forward he fares in conceit.

***

Give praise to the day at evening, to a woman on her pyre,
To a weapon which is tried, to a maid at wedlock,
To ice when it is crossed, to ale that is drunk.

When the gale blows hew wood, in fair winds seek the water;
Sport with maidens at dusk, for day's eyes are many;
From the ship seek swiftness, from the shield protection,
Cuts from the sword, from the maiden kisses.

By the fire drink ale, over ice go on skates;
Buy a steed that is lean, and a sword when tarnished, The horse at home fatten, the hound in thy dwelling.

***

A man shall trust not the oath of a maid,
Nor the word a woman speaks;
For their hearts on a whirling wheel were fashioned,
And fickle their breasts were formed.

***

In a breaking bow or a burning flame,
A ravening wolf or a croaking raven,
In a grunting boar, a tree with roots broken,
In billowy seas or a bubbling kettle,

In a flying arrow or falling waters,
In ice new formed or the serpent's folds,
In a bride's bed-speech or a broken sword,
In the sport of bears or in sons of kings,

In a calf that is sick or a stubborn thrall,
A flattering witch or a foe new slain.

In a brother's slayer, if thou meet him abroad,
In a half-burned house, in a horse full swift—
One leg is hurt and the horse is useless—
None had ever such faith as to trust in them all.

***

Hope not too surely for early harvest,
Nor trust too soon in thy son;
The field needs good weather, the son needs wisdom,
And oft is either denied.

***

The love of women fickle of will
Is like starting o'er ice with a steed unshod,
A two-year-old restive and little tamed,
Or steering a rudderless ship in a storm,
Or, lame, hunting reindeer on slippery rocks.

***

Clear now will I speak, for I know them both,
Men false to women are found;
When fairest we speak, then falsest we think,
Against wisdom we work with deceit.

Soft words shall he speak and wealth shall he offer
Who longs for a maiden's love,
And the beauty praise of the maiden bright;
He wins whose wooing is best.

Fault for loving let no man find
Ever with any other;
Oft the wise are fettered, where fools go free,
By beauty that breeds desire.

Fault with another let no man find
For what touches many a man;
Wise men oft into witless fools
Are made by mighty love.

The head alone knows what dwells near the heart,
A man knows his mind alone;
No sickness is worse to one who is wise
Than to lack the longed-for joy.

This found I myself, when I sat in the reeds,
And long my love awaited;
As my life the maiden wise I loved,
Yet her I never had.

Billing's daughter I found on her bed,
In slumber bright as the sun;
Empty appeared an earl's estate
Without that form so fair.

"Othin, again at evening come,
If a woman thou wouldst win;
Evil it were if others than we
Should know of such a sin."

Away I hastened, hoping for joy,
And careless of counsel wise;
Well I believed that soon I should win
Measureless joy with the maid.

So came I next when night it was,
The warriors all were awake;
With burning lights and waving brands
I learned my luckless way.

At morning then, when once more I came,
And all were sleeping still,
A dog I found in the fair one's place,
Bound there upon her bed.

Many fair maids, if a man but tries them,
False to a lover are found;
That did I learn when I longed to gain
With wiles the maiden wise; Foul scorn was my meed from the crafty maid,
And nought from the woman I won.

***

Though glad at home, and merry with guests,
A man shall be wary and wise;
The sage and shrewd, wide wisdom seeking,
Must see that his speech be fair;
A fool is he named who nought can say,
For such is the way of the witless.

I found the old giant, now back have I fared,
Small gain from silence I got;
Full many a word, my will to get,
I spoke in Suttung's hall.

The mouth of Rati made room for my passage,
And space in the stone he gnawed; Above and below the giants' paths lay,
So rashly I risked my head.

Gunnloth gave on a golden stool
A drink of the marvelous mead;
A harsh reward did I let her have
For her heroic heart,
And her spirit troubled sore.

The well-earned beauty well I enjoyed,
Little the wise man lacks;
So Othrörir now has up been brought
To the midst of the men of earth.

Hardly, methinks, would I home have come,
And left the giants' land,
Had not Gunnloth helped me, the maiden good,
Whose arms about me had been.

The day that followed, the frost-giants came,
Some word of Hor to win,
(And into the hall of Hor;) Of Bolverk they asked, were he back midst the gods,
Or had Suttung slain him there?

On his ring swore Othin the oath, methinks;
Who now his troth shall trust?
Suttung's betrayal he sought with drink,
And Gunnloth to grief he left.

***

It is time to chant from the chanter's stool;
By the wells of Urth I was,
I saw and was silent, I saw and thought,
And heard the speech of Hor.
(Of runes heard I words, nor were counsels wanting,
At the hall of Hor,
In the hall of Hor;
Such was the speech I heard.)

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
Rise not at night, save if news thou seekest,
Or fain to the outhouse wouldst fare.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
Beware of sleep on a witch's bosom,
Nor let her limbs ensnare thee.

Such is her might that thou hast no mind
For the council or meeting of men;
Meat thou hatest, joy thou hast not,
And sadly to slumber thou farest.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest: Seek never to win the wife of another,
Or long for her secret love.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
If o'er mountains or gulfs thou fain wouldst go,
Look well to thy food for the way.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
An evil man thou must not let
Bring aught of ill to thee;
For an evil man will never make
Reward for a worthy thought.

I saw a man who was wounded sore
By an evil woman's word;
A lying tongue his death-blow launched,
And no word of truth there was.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
If a friend thou hast whom thou fully wilt trust,
Then fare to find him oft;
For brambles grow and waving grass
On the rarely trodden road.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
A good man find to hold in friendship,
And give heed to his healing charms.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
Be never the first to break with thy friend
The bond that holds you both;
Care eats the heart if thou canst not speak
To another all thy thought.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
Exchange of words with a witless ape
Thou must not ever make.

For never thou mayst from an evil man
A good requital get;
But a good man oft the greatest love
Through words of praise will win thee.

Mingled is love when a man can speak
To another all his thought; Nought is so bad as false to be,
No friend speaks only fair.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
With a worse man speak not three words in dispute,
Ill fares the better oft
When the worse man wields a sword.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
A shoemaker be, or a maker of shafts,
For only thy single self;
If the shoe is ill made, or the shaft prove false,
Then evil of thee men think.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
If evil thou knowest, as evil proclaim it,
And make no friendship with foes.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest, Great thy gain if thou learnest:
In evil never joy shalt thou know,
But glad the good shall make thee.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
Look not up when the battle is on,—
(Like madmen the sons of men become,—)
Lest men bewitch thy wits.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
If thou fain wouldst win a woman's love,
And gladness get from her,
Fair be thy promise and well fulfilled;
None loathes what good he gets.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
I bid thee be wary, but be not fearful;
(Beware most with ale or another's wife,
And third beware lest a thief outwit thee.)

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
Scorn or mocking ne'er shalt thou make
Of a guest or a journey-goer.

Oft scarcely he knows who sits in the house
What kind is the man who comes;
None so good is found that faults he has not,
Nor so wicked that nought he is worth.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
Scorn not ever the gray-haired singer,
Oft do the old speak good;
(Oft from shrivelled skin come skillful counsels,
Though it hang with the hides,
And flap with the pelts,
And is blown with the bellies.)

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
Curse not thy guest, nor show him thy gate,
Deal well with a man in want.

Strong is the beam that raised must be
To give an entrance to all;
Give it a ring, or grim will be
The wish it would work on thee.

I rede thee, Loddfafnir! and hear thou my rede,—
Profit thou hast if thou hearest,
Great thy gain if thou learnest:
When ale thou drinkest, seek might of earth,
(For earth cures drink, and fire cures ills,
The oak cures tightness, the ear cures magic,
Rye cures rupture, the moon cures rage,
Grass cures the scab, and runes the sword-cut;)
The field absorbs the flood.

Now are Hor's words spoken in the hall,
Kind for the kindred of men,
Cursed for the kindred of giants:
Hail to the speaker, and to him who learns!
Profit be his who has them!
Hail to them who hearken!

***

I ween that I hung on the windy tree,
Hung there for nights full nine;
With the spear I was wounded, and offered I was
To Othin, myself to myself,
On the tree that none may ever know
What root beneath it runs.

None made me happy with loaf or horn,
And there below I looked;
I took up the runes, shrieking I took them,
And forthwith back I fell.

Nine mighty songs I got from the son
Of Bolthorn, Bestla's father;
And a drink I got of the goodly mead
Poured out from Othrörir.

Then began I to thrive, and wisdom to get,
I grew and well I was;
Each word led me on to another word,
Each deed to another deed.

Runes shalt thou find, and fateful signs,
That the king of singers colored,
And the mighty gods have made; Full strong the signs, full mighty the signs
That the ruler of gods doth write.

Othin for the gods, Dain for the elves,
And Dvalin for the dwarfs,
Alsvith for giants and all mankind,
And some myself I wrote.

Knowest how one shall write, knowest how one shall rede?
Knowest how one shall tint, knowest how one makes trial?
Knowest how one shall ask, knowest how one shall offer?
Knowest how one shall send, knowest how one shall sacrifice?

Better no prayer than too big an offering,
By thy getting measure thy gift;
Better is none than too big a sacrifice,
..............
So Thund of old wrote ere man's race began,
Where he rose on high when home he came.

***

The songs I know that king's wives know not,
Nor men that are sons of men;
The first is called help, and help it can bring thee
In sorrow and pain and sickness.

A second I know, that men shall need
Who leechcraft long to use;
..............
.............

A third I know, if great is my need
Of fetters to hold my foe;
Blunt do I make mine enemy's blade,
Nor bites his sword or staff.

A fourth I know, if men shall fasten
Bonds on my bended legs;
So great is the charm that forth I may go,
The fetters spring from my feet,
Broken the bonds from my hands.

A fifth I know, if I see from afar
An arrow fly 'gainst the folk;
It flies not so swift that I stop it not,
If ever my eyes behold it.

A sixth I know, if harm one seeks
With a sapling's roots to send me;
The hero himself who wreaks his hate
Shall taste the ill ere I.

A seventh I know, if I see in flames
The hall o'er my comrades' heads;
It burns not so wide that I will not quench it,
I know that song to sing.

An eighth I know, that is to all
Of greatest good to learn;
When hatred grows among heroes' sons,
I soon can set it right.

A ninth I know, if need there comes
To shelter my ship on the flood;
The wind I calm upon the waves,
And the sea I put to sleep.

A tenth I know, what time I see
House-riders flying on high;
So can I work that wildly they go,
Showing their true shapes,
Hence to their own homes.

An eleventh I know, if needs I must lead
To the fight my long-loved friends;
I sing in the shields, and in strength they go
Whole to the field of fight,
Whole from the field of fight,
And whole they come thence home.

A twelfth I know, if high on a tree
I see a hanged man swing; So do I write and color the runes
That forth he fares,
And to me talks.

A thirteenth I know, if a thane full young
With water I sprinkle well;
He shall not fall, though he fares mid the host,
Nor sink beneath the swords.

A fourteenth I know, if fain I would name
To men the mighty gods;
All know I well of the gods and elves,—
Few be the fools know this.

A fifteenth I know, that before the doors
Of Delling sang Thjothrörir the dwarf;
Might he sang for the gods, and glory for elves,
And wisdom for Hroptatyr wise.

A sixteenth I know, if I seek delight
To win from a maiden wise;
The mind I turn of the white-armed maid,
And thus change all her thoughts.

A seventeenth I know, so that seldom shall go
A maiden young from me;
................
...............

Long these songs thou shalt, Loddfafnir,
Seek in vain to sing;
Yet good it were if thou mightest get them,
Well, if thou wouldst them learn,
Help, if thou hadst them.

An eighteenth I know, that ne'er will I tell
To maiden or wife of man,—
The best is what none but one's self doth know,
So comes the end of the songs,—
Save only to her in whose arms I lie,
Or who else my sister is.

Alla dörröppningar
bör man, innan man går in,
se sig om vid,
spana omkring vid,
för man kan inte säkert veta
var fiender
sitter därinne på bänken.

Var hälsade, ni givmilda!
En gäst har kommit in,
var skall han sitta?
Mycket brått har den
som vid elden skall
pröva sin lycka.

Eld behöver den
som har kommit in
med frusna knän;
mat och kläder
behöver den man
som har färdats över fjället.

Vatten behöver den
som kommer till måltiden,
en handduk och ett välkomnande,
ett vänligt bemötande,
om han kan få det,
samtal och lyssnande i gengäld.

Förstånd behöver den
som färdas vida;
hemma är allt enkelt;
till åtlöje blir den
som ingenting vet
och sitter bland kloka.

Med sitt förstånd
skall man inte skryta,
hellre vara vaksam i sinnet;
när den kloke och tyste
kommer till en gård,
drabbar olyckan sällan den varsamme,
för en trofastare vän
får man aldrig
än gott förstånd.

Den varsamme gästen
som kommer till måltiden
sitter tyst och lyssnar,
hör med öronen
och ser sig om med ögonen;
så spanar varje klok man omkring sig.

Lycklig är den
som vinner sig
beröm och välvilja;
svårare är det med det
som man måste äga
i en annans bröst.

Lycklig är den
som själv äger
beröm och förstånd så länge han lever;
för dåliga råd
har man ofta fått
ur en annans bröst.

En bättre börda
bär ingen på vägen
än gott förstånd;
bättre än rikedom
anses det på främmande ort;
det är den nödställdes värn.

En bättre börda
bär ingen på vägen
än gott förstånd;
sämre färdkost
bär han inte över marken
än ett övermått av öl.

Så gott är inte,
som man säger att det är,
ölet för människors söner,
för mindre vet
ju mer han dricker
mannen om sitt eget sinne.

Glömskans häger heter den
som ruvar över dryckeslagen,
han stjäl människors förstånd;
i den fågelns fjädrar
var jag fjättrad
på Gunnlöds gård.

Drucken blev jag,
blev redlöst berusad
hos den vise Fjalar;
det bästa med dryckeslaget är
att var man återfår
sitt förstånd.

Tystlåten och eftertänksam
skall en kungs son vara
och djärv i strid;
glad och munter
skall varje man vara
tills han möter sin död.

En feg man
tror sig få leva för evigt
om han aktar sig för strid;
men ålderdomen ger
honom ingen fred,
även om spjuten gör det.

Dåren gapar
när han kommer på besök,
han mumlar eller tiger;
men genast,
om han får en klunk,
blottas mannens sinne.

Bara den vet,
som färdas vida
och har rest mycket,
vilket sinne
som styr varje man,
om han själv har förstånd.

Håll inte fast vid bägaren,
drick ändå mjöd med måtta,
säg något nyttigt eller tig;
för den ohövligheten
klandrar ingen dig,
att du går tidigt till sängs.

En glupsk man,
om han saknar förstånd,
äter sig livslång sorg;
ofta väcker den skratt,
när han kommer bland kloka,
den dumme mannens mage.

Hjordarna vet
när de skall hem
och lämnar då betet;
men en oförståndig man
vet aldrig
vad hans mage rymmer.

En usel man
med ont sinnelag
skrattar åt allt;
han vet inte det
som han borde veta,
att han själv inte är fri från fel.

En oförståndig man
ligger vaken hela nätterna
och grubblar över allt;
trött är han då
när morgonen kommer,
och all oro är som förut.

En oklok man
tror att alla är hans vänner
som ler mot honom;
han märker inte,
fast de talar illa om honom,
när han sitter bland kloka.

En oklok man
tror att alla är hans vänner
som ler mot honom;
först då märker han,
när han kommer till tinget,
att få för hans talan.

En oklok man
tror sig veta allt
när han sitter i sin vrå;
men han vet inte
vad han skall svara
om andra sätter honom på prov.

En oklok man
som kommer bland folk
gör bäst i att tiga;
ingen vet då
att han ingenting kan,
om han inte talar för mycket;
men den man vet inte,
som ingenting vet,
att han talar för mycket.

Klok anses den
som kan fråga
och svara likaså;
ingenting kan
människors söner dölja
av det som går från man till man.

Nog talar den
som aldrig tiger
ord utan grund;
en snabb tunga
som inte hålls i styr
sjunger sig ofta olycka till.

Till åtlöje
skall man inte göra någon annan,
fast han kommer på besök;
mången anses klok
om han inte blir tillfrågad
och får sitta torrskinnad och tiga.

Klok tycker sig den gäst
som tar till flykten
efter att ha hånat en annan gäst;
föga anar den
som flinar vid måltiden
att han skämtar bland fiender.

Många män
är välvilliga mot varandra,
men råkar i gräl vid måltiden;
till människors osämja
skall det alltid leda
att gäst tvistar med gäst.

Tidigt bör man
ofta äta sin måltid,
om man inte skall på besök;
annars äter man och hänger med huvudet,
beter sig som en utsvulten
och förmår fråga om föga.

En lång omväg
är det till en dålig vän,
även om han bor vid vägen,
men till en god vän
leder raka vägar,
även om han har farit långt bort.

Man skall gå vidare,
inte stanna som gäst
för alltid på samma ställe;
den käre blir förhatlig
om han sitter länge
på en annans bänkar.

Bättre är ett eget hem,
även om det är litet,
hemma är var man herre;
även om han har två getter
och en sal med tak av vidjor,
är det ändå bättre än att tigga.

Bättre är ett eget hem,
även om det är litet,
hemma är var man herre;
hjärtat blöder
hos den som måste be
om mat till varje måltid.

Från sina vapen
skall man ute på marken
inte gå ett steg,
för man kan inte säkert veta
när ute på vägarna
en man behöver sitt spjut.

Jag fann ingen så givmild man
eller så frikostig med mat
att han inte gärna tog emot,
eller med sin rikedom
någon så snål
att gengåvan misshagade honom, om han fick den.

Av den rikedom
som man har vunnit
skall man inte lida brist;
ofta sparar man åt en fiende
det man ämnat åt en vän;
mycket går värre än man anar.

Med vapen och kläder
skall vänner glädja varandra;
det syns på dem själva;
de som ger och ger tillbaka
är vänner längst,
om det får fortsätta att gå väl.

Sin vän
skall man vara vän
och löna gåva med gåva;
skratt med skratt
skall män besvara
och svek med lögn.

Sin vän
skall man vara vän,
honom och hans vän;
men sin fiendes vän
skall ingen man
vara vän med.

Vet du, om du har en vän
som du litar väl på
och vill få gott av honom,
skall du dela dina tankar med honom
och utbyta gåvor,
ofta söka upp honom.

Om du har en annan
som du litar illa på,
men ändå vill få gott av honom,
skall du tala vackert med honom
men tänka svekfullt
och löna lögn med svek.

Detsamma gäller den
som du litar illa på
och vars sinne du misstänker:
du skall le mot honom
och tala förbi dina tankar;
gengåvor skall likna gåvor.

Ung var jag förr,
jag färdades ensam,
då gick jag vilse;
rik tyckte jag mig vara
när jag fann en annan,
människan är människans glädje.

Givmilda, tappra
män lever bäst,
väcker sällan sorg;
men en feg man
fruktar allt,
och den snåle våndas alltid över gåvor.

Mina kläder
gav jag ute på marken
åt två trämän;
som män tyckte de sig vara
när de hade kläder;
föraktad är den nakne mannen.

Tallen förtvinar
som står på öppen mark,
varken bark eller barr skyddar den;
så är det med den man
som ingen älskar.
Varför skall han leva länge?

Hetare än eld
brinner mellan dåliga vänner
vänskapen i fem dagar,
men sedan slocknar den
när den sjätte kommer,
och all vänskap fördärvas.

Inte bara stora ting
behöver man ge;
ofta köper man sig beröm med litet,
med en halv brödkaka
och en lutad bägare
vann jag mig en kamrat.

Små sandstränder,
små hav,
små är människors sinnen;
för alla människor
blev inte lika kloka;
överallt är människan bara till hälften vis.

Måttligt klok
skall varje människa vara,
aldrig alltför klok;
bland människor har de
det skönaste livet
som vet lagom mycket.

Måttligt klok
skall varje människa vara,
aldrig alltför klok;
för den klokes hjärta
blir sällan glatt
om den som äger det är alltför vis.

Måttligt klok
skall varje människa vara,
aldrig alltför klok;
sitt öde
bör ingen veta på förhand,
då är sinnet friast från sorg.

Vedträ tänds av vedträ
och brinner tills det brunnit ut,
eld tänds av eld;
man blir genom andra människor
kunnig i tal,
men alltför enfaldig av att tiga.

Tidigt skall den stiga upp
som vill ta en annans
rikedom eller liv;
en liggande varg
får sällan ett lår,
eller en sovande man seger.

Tidigt skall den stiga upp
som har få arbetare
och ta itu med sitt arbete;
mycket försenas
för den som sover om morgonen,
halva rikedomen beror på fliten.

Av torra vedträn
och näver till taket
bör man veta måttet,
och av det virke
som kan räcka
en tid och ett halvår.

Tvättad och mätt
skall man rida till tinget,
även om man inte är väl klädd;
för skor och byxor
skall ingen skämmas,
inte heller för sin häst,
även om han inte har någon god.

Örnen sträcker och sänker halsen
när den kommer till havet,
till den uråldriga sjön;
så är det med den man
som kommer bland många
och har få som för hans talan.

Fråga och berätta
ska varje kunnig man
som vill kallas klok;
en ensam ska veta,
ingen annan,
alla vet om tre vet.

Sin makt
ska varje klok man
bruka med måtta;
det inser han
när han möter tappra män:
ingen är djärvast av alla.

-- -- -- --
för de ord
som en man säger till en annan
får han ofta vedergällning.

Alldeles för tidigt
kom jag till många ställen,
men för sent till somliga;
ölet var urdrucket,
annat var ännu inte bryggt,
sällan kommer en ovälkommen i rätt stund.

Här och där
skulle jag bli hembjuden,
om jag behövde mat vid måltiden,
eller hängde upp två lår
hos min trogne vän,
där jag hade ätit ett.

Eld är bäst
för människors barn
och att få se solen,
att ha sin hälsa,
om man får behålla den,
och leva utan last.

Ingen är helt olycklig,
även om hans hälsa är dålig;
en gläds åt sina söner,
en åt sina fränder,
en åt riklig egendom,
en åt väl utförda verk.

Bättre att leva
än att vara död,
den levande kan alltid skaffa en ko;
jag såg elden flamma upp
hos en rik man,
men död låg han ute framför dörren.

Den halte rider häst,
den som saknar en hand driver hjorden,
den döve strider och duger till;
bättre att vara blind
än att brännas på bål,
ingen har nytta av en död.

En son är bra att ha,
även om han föds sent,
sedan fadern gått bort;
sällan står bautastenar
nära vägen,
om inte frände rest dem över frände.

Två kan besegra en,
tungan blir huvudets bane;
under varje päls
väntar jag mig en hand.

Natten välkomnar den
som litar på sin matsäck,
korta är skeppets rår;
nyckfull är höstnatten;
vädret skiftar mycket
på fem dagar
och än mer på en månad.

Det vet inte den
som ingenting vet:
mången blir en narr av pengar;
en man är rik,
en annan fattig,
honom ska man inte klandra för hans lott.

Boskap dör,
fränder dör,
själv dör man likaså,
men gott rykte
dör aldrig
för den som vinner det.

Boskap dör,
fränder dör,
själv dör man likaså;
ett vet jag
som aldrig dör:
domen över varje död.

Fulla fållor
såg jag hos Fitjungs söner,
nu bär de tiggarens stav;
sådan är rikedomen,
som en blinkning,
den är den mest opålitliga av vänner.

En oklok man
som lyckas vinna
rikedom eller en kvinnas kärlek
växer i högmod,
men aldrig i förstånd,
långt går han i sin förblindelse.

Det visar sig då,
när du frågar runorna,
de gudaborna,
som de höga makterna skapade
och den mäktige vismannen färgade:
bäst är det då att tiga.

Dagen ska prisas om kvällen,
kvinnan när hon bränts på bål,
svärdet när det prövats,
flickan när hon gifts bort,
isen när man kommit över,
ölet när det druckits.

I vind ska man hugga ved,
i gott väder ro på sjön,
i mörker tala med en flicka,
dagen har många ögon;
av ett skepp ska man vänta fart,
av en sköld skydd,
av ett svärd hugg,
av en flicka kyssar.

Vid elden ska man dricka öl,
på isen glida fram,
köpa en mager häst
och ett smutsigt svärd,
göda hästen hemma
och hunden på gården.
II.

På en flickas ord
ska ingen lita,
inte heller på vad en kvinna säger,
för på ett snurrande hjul
skapades deras hjärtan,
svek lades i deras bröst.

En bristande båge,
en brinnande låga,
en gapande ulv,
en kraxande kråka,
ett grymtande svin,
ett rotlöst träd,
en växande våg,
en kokande kittel,

ett flygande spjut,
en fallande våg,
en nattgammal is,
en hopringlad orm,
en bruds ord i bädden
eller ett brutet svärd,
en björns lek
eller en kungs barn,

en sjuk kalv,
en självrådig träl,
en völvas inställsamma ord,
en nyss fälld död.

På en tidigt sådd åker
ska ingen lita,
inte heller för tidigt på en son;
– vädret råder över åkern
och förståndet över sonen;
båda kan slå fel.

Sin brors baneman,
om man möter honom på vägen,
ett halvbrunnet hus,
en mycket snabb häst
– hästen är oduglig
om ett ben bryts –,
ingen bör vara så godtrogen
att han litar på allt detta.

Sådan är kärleken hos kvinnor
som tänker svekfullt:
som att köra en obroddad häst
på hal is,
en yster tvååring
som är illa tämjd,
eller att i rasande vind
segla utan roder,
eller att som halt fånga
en ren på töande fjäll.

Öppet talar jag nu,
för jag känner båda:
mannens sinne är svekfullt mot kvinnan;
vackrast talar vi
när vi tänker falskast;
det förleder kloka sinnen.

Vackert ska han tala
och bjuda gåvor,
den som vill vinna en kvinnas kärlek,
prisa den ljusa
flickans skönhet;
den som friar får.

För kärlek ska ingen
någonsin klandra
en annan;
ofta fångar åtråvärd skönhet
den kloke,
fast den inte fångar dåren.

Ingen ska klandra
en annan för det
som drabbar mången man;
till dårar gör den
kloka män,
den mäktiga åtrån.

Sinnet ensamt vet
vad som bor nära hjärtat,
ensam känner man sin håg;
ingen sjukdom är värre
för en klok man
än att inte finna ro i något.

Det fick jag erfara
när jag satt i vassen
och väntade på min älskade;
kropp och hjärta
var den kloka flickan för mig;
ändå fick jag henne inte.

Billings flicka
fann jag på bädden,
sovande, vit som solen;
en jarls lycka
var ingenting för mig
utan att få leva med den kroppen.

”Närmare kvällen
ska du komma, Oden,
om du vill vinna en flicka;
allt blir en olycka
om inte vi ensamma känner till
en sådan last som vi delar.”

Tillbaka vände jag
och tyckte mig älskad,
bort från den säkra glädjen;
jag trodde
att jag skulle få
hela hennes hjärta och kärlek.

Nästa gång kom jag
när hela den dugliga
krigarskaran hade väckts,
med brinnande ljus
och brinnande ved i händerna;
så visades mig en väg av besvikelse.

Närmare morgonen,
när jag kom ännu en gång,
sov alla i salen;
blott en tik fann jag då,
bunden på bädden
hos den goda kvinnan.

Mången god flicka
visar sig vid närmare prövning
vara svekfull mot män;
det fick jag erfara
när jag med list sökte locka
den rådkloka kvinnan;
allt slags hån
utsatte den kloka flickan mig för,
och ingenting fick jag av kvinnan.
III.

Glad hemma
och munter med gäster
ska mannen vara vaksam om sig,
minnesgod och språksam
om han vill bli mångkunnig,
ofta ska han nämna det goda;
en stordåre kallas
den som föga kan säga,
det är den oklokes kännetecken.

Den gamle jätten sökte jag upp,
nu har jag kommit tillbaka;
föga fick jag där genom att tiga;
med många ord
talade jag till min fördel
i Suttungs salar.

Gunnlöd gav mig,
på en gyllene stol,
en dryck av det dyrbara mjödet;
illa lön
lät jag henne få
för hennes uppriktiga hjärta,
för hennes djupt kända kärlek.

Ratis mun
lät jag bana mig väg
och gnaga genom stenen;
över och under mig
stod jättarnas vägar,
så satte jag mitt huvud på spel.

Den väl vunna gestalten
har jag haft god nytta av,
föga saknar den kloke,
för Odrörer
har nu kommit upp
till människovärldens heliga rand.

Jag tvivlar på
att jag ännu hade kommit
ut ur jättarnas gårdar,
om jag inte fått hjälp av Gunnlöd,
den goda kvinnan,
som jag lade armen om.

Dagen därpå
gick rimtursarna
för att fråga efter råd hos Har,
in i Hars hall;
de frågade efter Bölverk,
om han hade kommit till gudarna
eller om Suttung hade dödat honom.

En ed på ringen
tror jag att Oden svor;
hur ska man lita på hans trohet?
Suttung lämnade han
sviken och utan mjödet,
och Gunnlöd i gråt.
IV.

Tid är att tala
från vismannens stol
vid Urds brunn;
jag såg och teg,
jag såg och tänkte,
jag lyssnade till människors tal;
jag hörde dem dryfta runor,
om råd teg de inte
vid Hars hall,
i Hars hall,
hörde jag sägas så:

Jag råder dig, Loddfafner,
ta du emot mina råd
– du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig –:
stig inte upp om natten
om du inte håller vakt
eller behöver gå ut och förrätta dina behov.

Jag råder dig, Loddfafner,
ta du emot mina råd
– du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig –:
i en trollkunnig kvinnas
famn ska du inte sova,
så att hon sluter sina lemmar om dig.

Hon gör så
att du inte bryr dig
om tinget eller hövdingens tal;
mat vill du inte ha,
inte heller glädje med någon människa,
sorgsen går du till sängs.

Jag råder dig, Loddfafner,
ta du emot mina råd
– du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig –:
locka aldrig
en annans hustru
att viska förtroligt i ditt öra.

Jag råder dig, Loddfafner,
ta du emot mina råd
– du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig –:
över fjäll eller fjord,
om du har lust att färdas,
förse dig väl med färdkost.

Jag råder dig, Loddfafner,
ta du emot mina råd
– du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig –:
låt aldrig
en ond man
få veta dina olyckor,
för av en ond man
får du aldrig
lön för ditt goda hjärta.

Djupt såg jag
en ond kvinnas ord
bita en man;
en svekfull tunga
blev hans död,
fast anklagelsen inte var sann.

Jag råder dig, Loddfafner,
ta du emot mina råd
– du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig –:
vet att om du har en vän
som du verkligen litar på,
ska du ofta söka upp honom,
för med ris
och högt gräs växer den igen,
vägen som ingen trampar.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
En god man
ska du vinna för förtroliga samtal,
och lär dig läkande galdrar så länge du lever.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
Med din vän
ska du aldrig
vara först att bryta banden;
sorg förtär hjärtat
om du inte kan anförtro
någon hela ditt sinne.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
Ordväxling
ska du aldrig ha
med en vettlös apa,

ty av en ond man
får du aldrig
god lön för gott,
men en god man
kan genom sitt lov
vinna dig varaktig välvilja.

Vänskapsband knyts då,
när någon kan anförtro
en annan hela sitt sinne;
allt är bättre
än att vara svekfull;
ingen är en annans vän som bara säger vad denne vill höra.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
Inte ens tre ord ska du träta
med en sämre man;
ofta dukar den bättre under
när den sämre slår.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
Skomakare ska du inte vara,
inte heller skaftmakare,
utom åt dig själv:
är skon illa gjord
eller skaftet krokigt,
då önskas dig ont.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
Var du än märker ont,
säg att du finner det ont,
och ge inte dina fiender fred.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
Åt det onda
ska du aldrig glädjas,
men låt det goda glädja dig.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
Se inte upp
under striden
— som skrämda galtar
blir människornas söner —
så att männen inte förhäxar dig.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
Om du vill locka en god kvinna
till kärleksfulla samtal
och få glädje av henne,
ska du lova vackert
och hålla ditt löfte;
ingen ledsnar på det goda han får.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
Försiktig ber jag dig vara,
men inte alltför försiktig;
var mest på din vakt vid öl
och hos en annans kvinna,
och för det tredje,
så att tjuvar inte lurar dig.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
Till hån eller åtlöje
ska du aldrig göra
en gäst eller en vandrare.

Ofta vet de föga,
de som sitter därinne,
av vilket slag de kommande är;
ingen är så god
att han saknar fel,
eller så ond att han inte duger till något.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
Åt en gråhårig vis man
ska du aldrig skratta;
ofta är det gott som gamla säger;
ofta kommer ur en skrumpen skinnsäck
kloka ord,
fast den hänger bland hudar
och dinglar bland skinn
och vajar bland inälvor.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
Skäll inte på en gäst
och driv honom inte till grinden;
ta väl hand om behövande.

Stark är den bom
som ska lyftas
för att öppna åt alla;
ge en ring,
annars ska låset önska dig ont
i varje led.

Jag råder dig, Loddfafner,
och må du ta råden till dig —
du får nytta av dem om du lär dem,
de blir dig till gagn om du tar dem till dig —:
Var du än dricker öl,
sök dig jordens kraft,
ty jord motverkar ölets rus,
eld motverkar sjukdom,
ek förstoppning,
ax trolldom,
fläder osämja i huset,
— mot hat ska månen åkallas —
ljung bettsjuka,
och mot ont hjälper runor;
jorden ska ta emot floden.
V.

Jag vet att jag hängde
på ett vindpinat träd
hela nio nätter,
sårad av spjut
och given åt Oden,
själv åt mig själv,
på det träd
som ingen vet
ur vilka rötter det växer.

Ingen gav mig bröd
eller något dryckeshorn;
jag spanade nedåt,
tog upp runor,
skrikande tog jag dem,
sedan föll jag tillbaka därifrån.

Nio mäktiga sånger
lärde jag av den frejdade sonen
till Böltorn, Bestlas far,
och en dryck fick jag
av det dyrbara mjödet,
öst ur Odrörer.

Då började jag bära frukt
och bli vis
och växa och frodas;
ord efter ord
sökte mig nya ord,
verk efter verk
sökte mig nya verk.

Runor ska du finna
och tydda tecken,
mycket mäktiga tecken,
mycket starka tecken,
som den mäktige vise färgade
och de höga makterna gjorde
och gudarnas Hropt ristade.

Oden bland asarna,
men för alverna Dain,
och Dvalin för dvärgarna,
Asvid för jättarna;
själv ristade jag några.

Vet du hur man ska rista?
Vet du hur man ska tyda?
Vet du hur man ska färga?
Vet du hur man ska pröva?
Vet du hur man ska be?
Vet du hur man ska blota?
Vet du hur man ska sända?
Vet du hur man ska offra?

Bättre att inte be
än att blota för mycket;
en gåva söker alltid gengåva;
bättre att inte sända
än att offra för mycket.
Så ristade Tund
före folkens uppkomst,
där han reste sig upp
när han kom tillbaka.
VI.

Sånger kan jag
som furstens hustru inte kan,
inte heller någon mans son.
Hjälp heter en,
och den ska hjälpa dig
i tvister och sorger
och alla bekymmer.

En annan kan jag,
som människornas söner behöver,
de som vill leva som läkare.

En tredje kan jag:
om jag har stort behov
av att fjättra mina fiender,
dövar jag eggarna
på mina motståndares vapen;
varken vapen eller käppar biter för dem.

En fjärde kan jag:
om män lägger
band kring mina lemmar,
galdrar jag så
att jag kan gå fri;
fjättern springer från mina fötter
och bojan från mina händer.

En femte kan jag:
om jag ser ett spjut, slungat i fiendskap,
fara genom hären,
flyger det inte så våldsamt
att jag inte kan hejda det,
om jag får syn på det.

En sjätte kan jag:
om en man skadar mig
med rötter av färskt trä,
ska den man
som väcker sitt hat mot mig
förtäras av plågorna hellre än jag.

En sjunde kan jag:
om jag ser höga lågor
kring salen över dem som sitter där,
brinner det inte så vitt
att jag inte kan rädda den;
den galdern kan jag gala.

En åttonde kan jag,
som för alla är
nyttig att lära:
varhelst hat växer
mellan hövdingars söner
kan jag snart stifta fred.

En nionde kan jag:
om jag tvingas
rädda mitt skepp på sjön,
stillar jag vinden
över vågorna
och söver hela havet.

En tionde kan jag:
om jag ser tunryttare
fara fram i luften,
verkar jag så
att de far vilse från
sina egna hamnar,
sina egna sinnen.

En elfte kan jag:
om jag ska leda
mina gamla vänner till strid,
galdrar jag under sköldarna,
och de drar med styrka
oskadda till striden,
oskadda från striden,
oskadda kommer de från varje håll.

En tolfte kan jag:
om jag högt i ett träd ser
en snärjd död man svänga,
ristar jag så
och färgar runorna
att mannen går
och talar med mig.

En trettonde kan jag:
om jag ska ösa vatten
över en ung man,
ska han inte falla,
även om han kommer i strid;
den mannen stupar inte för svärd.

En fjortonde kan jag:
om jag inför en skara män
ska räkna upp gudarna,
känner jag alla
asar och alver väl;
få ovisa kan sådant.

En femtonde kan jag,
som dvärgen Tjodrörer gol
framför Dellings dörrar:
kraft gol han åt asarna,
framgång åt alverna,
visdom åt Hroptatyr.

En sextonde kan jag:
om jag vill vinna en klok kvinnas
hela håg och kärlek,
vänder jag sinnet
på den vitarmade kvinnan
och förvandlar hela hennes håg.

En sjuttonde kan jag,
så att den unga kvinnan
sent ska överge mig.
Dessa sånger
ska du, Loddfafner,
länge sakna;
ändå blir de dig till gagn om du får dem,
till nytta om du lär dem,
till hjälp om du tar emot dem.

En artonde kan jag,
som jag aldrig lär ut
till en mö eller en mans hustru
— allt är bättre
som bara en kan;
det följer vid sångernas slut —
utom till henne ensam
som sluter mig i sin famn,
eller som är min syster.
VII.

Nu har den Höges ord
kvädits i den Höges hall,
till stor hjälp för människornas söner,
till ingen hjälp för jättarnas söner;
hell den som kvad,
hell den som kan dem,
må den som lärde dem ha nytta av dem,
hell dem som lyssnade.