Källtext till ”Sången om Allvis”

"Bekki breiða,
nú skal brúðr með mér
heim í sinni snúask;
hratat um mægi
mun hverjum þykkja,
heima skal-at hvíld nema."
Þórr kvað:

"Hvat er þat fira?
Hví ertu svá fölr um nasar?
Vartu í nótt með ná?
Þursa líki
þykki mér á þér vera;
ert-at-tu til brúðar borinn."
Alvíss kvað:

"Alvíss ek heiti,
bý ek fyr jörð neðan,
á ek undir steini stað;
vagna vers
ek em á vit kominn;
bregði engi föstu heiti fira."
Þórr kvað:

"Ek mun bregða
því at ek brúðar á
flest of ráð sem faðir;
vark-a ek heima,
þá er þér heitit var,
at sá einn, er gjöf er, með goðum."
Alvíss kvað:

"Hvat er þat rekka,
er í ráðum telsk
fljóðs ins fagrglóa?
Fjarrafleina
þik munu fáir kunna;
hverr hefr þik baugum borit?"
Þórr kvað:

"Vingþórr ek heiti,
ek hef víða ratat,
sonr em ek Síðgrana;
at ósátt minni skal-at-tu
þat it unga man hafa
ok þat gjaforð geta."
Alvíss kvað:

"Sáttir þínar
er ek vil snemma hafa
ok þat gjaforð geta;
eiga vilja
heldr en án vera
þat it mjallhvíta man."
Þórr kvað:

"Meyjar ástum
mun-a þér verða,
vísi gestr, of varit,
ef þú ór heimi kannt
hverjum at segja
allt þat, er ek vil vita."

"Segðu mér þat, Alvíss,
- öll of rök fira
vörumk, dvergr, at vitir -:
hvé sú jörð heitir,
er liggr fyr alda sonum
heimi hverjum í?"
Alvíss kvað:

"Jörð heitir með mönnum,
en með ásum fold,
kalla vega vanir,
ígræn jötnar,
alfar gróandi,
kalla aur uppregin."
Þórr kvað:

"Segðu mér þat, Alvíss,
- öll of rök fira
vörumk, dvergr, at vitir -:
hvé sá himinn heitir,
erakendi,
heimi hverjum í?"
Alvíss kvað:

"Himinn heitir með mönnum,
en hlýrnir með goðum,
kalla vindófni vanir,
uppheim jötnar,
alfar fagraræfr,
dvergar drjúpansal."
Þórr kvað:

"Segðu mér þat, Avlíss,
- öll of rök fira
vörumk, dvergr, at vitir -:
hversu máni heitir,
sá er menn séa,
heimi hverjum í?"
Alvíss kvað:

"Máni heitir með mönnum,
en mylinn með goðum,
kalla hverfanda hvél helju í,
skyndi jötnar,
en skin dvergar,
kalla alfar ártala."
Þórr kvað:

"Segðu mér þat, Alvíss,
- öll of rök fira
vörumk, dvergr, at vitir -:
hvé sú sól heitir,
er séa alda synir,
heimi hverjum í?"
Alvíss kvað:

"Sól heitir með mönnum,
en sunna með goðum,
kalla dvergar Dvalins leika,
eygló jötnar,
alfar fagrahvél,
alskír ása synir."
Þórr kvað:

"Segðu mér þat, Alvíss,
- öll of rök fira
vörumk, dvergr, at vitir -:
hvé þau ský heita,
er skúrum blandask,
heimi hverjum í?
Alvíss kvað:

"Ský heita með mönnum,
en skúrván með goðum,
kalla vindflot vanir,
úrván jötnar,
alfar veðrmegin,
kalla í helju hjalm huliðs."
Þórr kvað:

"Segðu mér þat, Alvíss,
- öll of rök fira
vörumk, dvergr, at vitir -:
hvé sá vindr heitir,
er víðast ferr,
heimi hverjum í?"
Alvíss kvað:

"Vindr heitir með mönnum,
en váfuðr með goðum,
kalla gneggjuð ginnregin,
æpi jötnar,
alfar dynfara,
kalla í helju hviðuð."
Þórr kvað:

"Segðu mér þat, Alvíss,
- öll of rök fira
vörumk, dvergr, at vitir -:
hvé þat logn heitir,
er liggja skal,
heimi hverjum í?"
Alvíss kvað:

"Logn heitir með mönnum,
en lægi með goðum,
kalla vindlot vanir,
ofhlý jötnar,
alfar dagsefa,
kalla dvergar dags veru."
Þórr kvað:

"Segðu mér þat, Alvíss,
- öll of rök fira
vörumk, dvergr, at vitir -:
hvé sá marr heitir,
er menn róa,
heimi hverjum í?"
Alvíss kvað:

"Sær heitir með mönnum,
en sílægja með goðum,
kalla vág vanir,
álheim jötnar,
alfar lagastaf,
kalla dvergar djúpan mar."
Þórr kvað:

"Segðu mér þat, Alvíss,
- öll of rök fira
vörumk, dvergr, at vitir -:
hvé sá eldr heitir,
er brennr fyr alda sonum,
heimi hverjum í?"
Alvíss kvað:

"Eldr heitir með mönnum,
en með ásum funi,
kalla vág vanir,
frekan jötnar,
en forbrenni dvergar,
kalla í helju hröðuð."
Þórr kvað:

"Segðu mér þat, Alvíss,
- öll of rök fira
vörumk, dvergr, at vitir -:
hvé viðr heitir,
er vex fyr alda sonum,
heimi hverjum í?"
Alvíss kvað:

"Viðr heitir með mönnum,
en vallarfax með goðum,
kalla hlíðþang halir,
eldi jötnar
alfar fagrlima,
kalla vönd vanir."
Þórr kvað:

"Segðu mér þat, Alvíss,
- öll of rök fira
vörumk, dvergr,at vitir,
hvé sú nótt heitir,
in Nörvi kennda,
heimi hverjum í?"
Alvíss kvað:

"Nótt heitir með mönnum,
en njól með goðum,
kalla grímu ginnregin,
óljós jötnar,
alfar svefngaman,
kalla dvergar draumnjörun."
Þórr kvað:

"Segðu mér þat, Alvíss,
- öll of rök fira
vörumk, dvergr, at vitir -:
hvé þat sáð heitir,
er sá alda synir,
heimi hverjum í?"
Alvíss kvað:

"Bygg heitir með mönnum,
en barr með goðum,
kalla vöxt vanir,
æti jötnar,
alfar lagastaf,
kalla í helju hnipin."
Þórr kvað:

"Segðu mér þat, Alvíss,
- öll of rök fira
vörumk, dvergr, at vitir -:
hvé þat öl heitir,
er drekka alda synir,
heimi hverjum í?"
Alvíss kvað:

"Öl heitir með mönnum,
en með ásum bjórr,
kalla veig vanir,
hreinalög jötnar,
en í helju mjöð,
kalla sumbl Suttungs synir."
Þórr kvað:

"Í einu brjósti
ek sák aldrigi
fleiri forna stafi;
miklum tálum
kveð ek tældan þik:
Uppi ertu, dvergr, of dagaðr,
nú skínn sól í sali."

Alvis spake: 1.
"Now shall the bride my benches adorn,
And homeward haste forthwith;
Eager for wedlock to all shall I seem,
Nor at home shall they rob me of rest."

Thor spake: 2.
"What, pray, art thou? Why so pale round the nose?
By the dead hast thou lain of late?
To a giant like dost thou look, methinks;
Thou wast not born for the bride."

Alvis spake: 3.
"Alvis am I, and under the earth
My home 'neath the rocks I have; With the wagon-guider a word do I seek;
Let the gods their bond not break."

Thor spake: 4.
"Break it shall I, for over the bride
Her father has foremost right;
At home was I not when the promise thou hadst,
And I give her alone of the gods."

Alvis spake: 5.
"What hero claims such right to hold
O'er the bride that shines so bright?
Not many will know thee, thou wandering man!
Who was bought with rings to bear thee?"

Thor spake: 6.
"Vingthor, the wanderer wide, am I,
And I am Sithgrani's son;
Against my will shalt thou get the maid,
And win the marriage word."

Alvis spake: 7.
"Thy good-will now shall I quickly get,
And win the marriage word;
I long to have, and I would not lack,
This snow-white maid for mine."

Thor spake: 8.
"The love of the maid I may not keep thee
From winning, thou guest so wise,
If of every world thou canst tell me all
That now I wish to know.

"Answer me, Alvis! thou knowest all,
Dwarf, of the doom of men:
What call they the earth, that lies before all,
In each and every world?"

Alvis spake: 10.
"'Earth' to men, 'Field' to the gods it is,
'The Ways' is it called by the Wanes; 'Ever Green' by the giants, 'The Grower' by elves,
'The Moist' by the holy ones high."

Thor spake: 11.
"Answer me, Alvis! thou knowest all,
Dwarf, of the doom of men:
What call they the heaven, beheld of the high one,
In each and every world?"

Alvis spake: 12.
"'Heaven' men call it, 'The Height' the gods,
The Wanes 'The Weaver of Winds';
Giants 'The Up-World,' elves 'The Fair-Roof,'
The dwarfs 'The Dripping Hall.'"

Thor spake: 13.
"Answer me, Alvis! thou knowest all,
Dwarf, of the doom of men:
What call they the moon, that men behold,
In each and every world?"

Alvis spake: 14.
"'Moon' with men, 'Flame' the gods among,
'The Wheel' in the house of hell;
'The Goer' the giants, 'The Gleamer' the dwarfs.
The elves 'The Teller of Time.'"

Thor spake: 15.
"Answer me, Alvis! thou knowest all,
Dwarf, of the doom of men:
What call they the sun, that all men see,
In each and every world?"

Alvis spake: 16.
"Men call it 'Sun,' gods 'Orb of the Sun,'
'The Deceiver of Dvalin' the dwarfs;
The giants 'The Ever-Bright,' elves 'Fair Wheel,'
'All-Glowing' the sons of the gods."

Thor spake: 17.
"Answer me, Alvis! thou knowest all,
Dwarf, of the doom of men:
What call they the clouds, that keep the rains,
In each and every world?"

Alvis spake: 18.
"'Clouds' men name them, 'Rain-Hope' gods call them.
The Wanes call them 'Kites of the Wind';
'Water-Hope' giants, 'Weather-Might' elves,
'The Helmet of Secrets' in hell."

Thor spake: 19.
"Answer me, Alvis! thou knowest all,
Dwarf, of the doom of men:
What call they the wind, that widest fares,
In each and every world?"

Alvis spake: 20.
"'Wind' do men call it, the gods 'The Waverer,'
'The Neigher' the holy ones high; 'The Wailer' the giants, 'Roaring Wender' the elves,
In hell 'The Blustering Blast.'"

Thor spake: 21.
"Answer me, Alvis! thou knowest all,
Dwarf, of the doom of men:
What call they the calm, that quiet lies,
In each and every world?"

Alvis spake: 22.
"'Calm' men call it, 'The Quiet' the gods.
The Wanes 'The Hush of the Winds';
'The Sultry' the giants, elves 'Day's Stillness,'
The dwarfs 'The Shelter of Day.'"

Thor spake: 23.
"Answer me, Alvis! thou knowest all,
Dwarf, of the doom of men:
What call they the sea, whereon men sail,
In each and every world?"

Alvis spake: 24.
"'Sea' men call it, gods 'The Smooth-Lying,'
'The Wave' is it called by the Wanes; 'Eel-Home' the giants, 'Drink-Stuff' the elves,
For the dwarfs its name is 'The Deep.'"

Thor spake: 25.
"Answer me, Alvis! thou knowest all,
Dwarf, of the doom of men:
What call they the fire, that flames for men,
In each of all the worlds?"

Alvis spake: 26.
"'Fire' men call it, and 'Flame' the gods,
By the Wanes is it 'Wildfire' called;
'The Biter' by giants, 'The Burner' by dwarfs,
'The Swift' in the house of hell."

Thor spake: 27.
"Answer me, Alvis! thou knowest all,
Dwarf, of the doom of men:
What call they the wood, that grows for man-kind,
In each and every world?"

Alvis spake: 28.
"Men call it 'The Wood,' gods 'The Mane of the Field,' 'Seaweed of Hills' in hell;
'Flame-Food' the giants, 'Fair-Limbed' the elves,
'The Wand' is it called by the Wanes."

Thor spake: 29.
"Answer me, Alvis! thou knowest all,
Dwarf, of the doom of men:
What call they the night, the daughter of Nor,
In each and every world?"

Alvis spake: 30.
"'Night' men call it, 'Darkness' gods name it,
'The Hood' the holy ones high;
The giants 'The Lightless,' the elves 'Sleep's Joy,'
The dwarfs 'The Weaver of Dreams.'"

Thor spake: 31.
"Answer me, Alvis! thou knowest all,
Dwarf, of the doom of men:
What call they the seed, that is sown by men,
In each and every world?"

Alvis spake: 32.
"Men call it 'Grain,' and 'Corn' the gods,
'Growth' in the world of the Wanes;
'The Eaten' by giants, 'Drink-Stuff' by elves,
In hell 'The Slender Stem.'"

Thor spake: 33.
"Answer me, Alvis! thou knowest all,
Dwarf, of the doom of men:
What call they the ale, that is quaffed of men,
In each and every world?"

Alvis spake: 34.
"'Ale' among men, 'Beer' the gods among,
In the world of the Wanes 'The Foaming';
'Bright Draught' with giants, 'Mead' with dwellers in hell,
'The Feast-Draught' with Suttung's sons."

Thor spake: 35.
"In a single breast I never have seen
More wealth of wisdom old; But with treacherous wiles must I now betray thee:
The day has caught thee, dwarf!
(Now the sun shines here in the hall.)"

”Bädda bänkarna,
nu ska bruden med mig
vända hemåt;
alla lär tycka
att giftermålet hastats fram,
hemma ska jag inte vila.”
Tor sade:

”Vad är du för en man?
Varför är du så blek om näsan?
Var du hos ett lik i natt?
En turs tycker jag
att du liknar;
du är inte född att få bruden.”
Allvis sade:

”Allvis heter jag,
jag bor under jorden,
under stenen har jag mitt hem;
vagnarnas herre
har jag kommit för att möta;
ingen må bryta människors fasta löften.”
Tor sade:

”Jag ska bryta det,
för över bruden har jag
som far mest att säga till om;
jag var inte hemma
när hon lovades dig,
och jag ensam bland gudarna får ge bort henne.”
Allvis sade:

”Vad är du för en man
som räknar sig till dem som råder
över den fagerskimrande kvinnan?
Dig, långväga vandrare,
lär få känna;
vem har burit dig för ringar?”
Tor sade:

”Vingtor heter jag,
jag har färdats vida,
jag är Sidgranes son;
utan mitt samtycke ska du inte
få den unga kvinnan
och vinna det giftermålet.”
Allvis sade:

”Ditt samtycke
vill jag snart vinna
och få till stånd det giftermålet;
hellre vill jag äga
än vara utan
den snövita kvinnan.”
Tor sade:

”Flickans kärlek
ska inte förvägras dig,
vise gäst,
om du från varje värld
kan berätta
allt jag vill veta.”

”Säg mig, Allvis,
– människors alla öden
väntar jag, dvärg, att du känner –:
vad kallas jorden
som ligger inför människors söner
i var och en av världarna?”
Allvis sade:

”Jord heter den bland människor,
men mark bland asar,
vanerna kallar den vägar,
jättarna ständigt grön,
alverna den växande,
de höga makterna kallar den mull.”
Tor sade:

”Säg mig, Allvis,
– människors alla öden
väntar jag, dvärg, att du känner –:
vad kallas himlen,
den välkända,
i var och en av världarna?”
Allvis sade:

”Himmel heter den bland människor,
men valv bland gudar,
vanerna kallar den vindvävaren,
jättarna övervärlden,
alverna det fagra taket,
dvärgarna den drypande salen.”
Tor sade:

”Säg mig, Allvis,
– människors alla öden
väntar jag, dvärg, att du känner –:
vad kallas månen,
som människorna ser,
i var och en av världarna?”
Allvis sade:

”Måne heter den bland människor,
men den lysande bland gudar,
i Hel kallas den det snurrande hjulet,
jättarna kallar den skyndaren,
men dvärgarna skenet,
alverna kallar den årsräknaren.”
Tor sade:

”Säg mig, Allvis,
– människors alla öden
väntar jag, dvärg, att du känner –:
vad kallas solen,
som människors söner ser,
i var och en av världarna?”
Allvis sade:

”Sol heter den bland människor,
men sunna bland gudar,
dvärgarna kallar den Dvalins leksak,
jättarna den ständigt glödande,
alverna det fagra hjulet,
asarnas söner den allstrålande.”
Tor sade:

”Säg mig, Allvis,
– människors alla öden
väntar jag, dvärg, att du känner –:
vad kallas molnen
som blandas med regnskurar,
i var och en av världarna?”
Allvis sade:

”Moln heter de bland människor,
men hopp om skurar bland gudar,
vanerna kallar dem vindflottan,
jättarna hopp om regn,
alverna väderkraft,
i Hel kallas de den doldes hjälm.”
Tor sade:

”Säg mig, Allvis,
– människors alla öden
väntar jag, dvärg, att du känner –:
vad kallas vinden,
som färdas vida omkring,
i var och en av världarna?”
Allvis sade:

”Vind heter den bland människor,
men svävaren bland gudar,
de väldiga makterna kallar den gnäggaren,
jättarna tjutaren,
alverna den dånande fararen,
i Hel kallas den byaren.”
Tor sade:

”Säg mig, Allvis,
– människors alla öden
väntar jag, dvärg, att du känner –:
vad kallas lugnet,
som ska råda,
i var och en av världarna?”
Allvis sade:

”Lugn heter det bland människor,
men stiltje bland gudar,
vanerna kallar det vindvila,
jättarna kvav hetta,
alverna dagens ro,
dvärgarna kallar det dagens värn.”
Tor sade:

”Säg mig, Allvis,
– människors alla öden
väntar jag, dvärg, att du känner –:
vad kallas havet,
som människor ror på,
i var och en av världarna?”
Allvis sade:

”Sjö heter det bland människor,
men det ständigt stilla bland gudar,
vanerna kallar det våg,
jättarna ålarnas hem,
alverna vätskans stav,
dvärgarna kallar det det djupa havet.”
Tor sade:

”Säg mig, Allvis,
– människors alla öden
väntar jag, dvärg, att du känner –:
vad kallas elden,
som brinner för människors söner,
i var och en av världarna?”
Allvis sade:

”Eld heter den bland människor,
men låga bland asar,
vanerna kallar den våg,
jättarna den glupske,
men dvärgarna förbrännaren,
i Hel kallas den den snabbe.”
Tor sade:

”Säg mig, Allvis,
– människors alla öden
väntar jag, dvärg, att du känner –:
vad kallas skogen,
som växer för människors söner,
i var och en av världarna?”
Allvis sade:

”Skog heter den bland människor,
men fältets man bland gudar,
männen kallar den sluttningens tång,
jättarna bränsle,
alverna den fagergrenade,
vanerna kallar den spö.”
Tor sade:

”Säg mig, Allvis,
– människors alla öden
väntar jag, dvärg, att du känner –:
vad kallas natten,
som härstammar från Narve,
i var och en av världarna?”
Allvis sade:

”Natt heter den bland människor,
men mörker bland gudar,
de väldiga makterna kallar den mask,
jättarna den ljuslösa,
alverna sömnglädje,
dvärgarna kallar den drömmarnas Njörun.”
Tor sade:

”Säg mig, Allvis,
– människors alla öden
väntar jag, dvärg, att du känner –:
vad kallas utsädet,
som människors söner sår,
i var och en av världarna?”
Allvis sade:

”Korn heter det bland människor,
men säd bland gudar,
vanerna kallar det växt,
jättarna föda,
alverna vätskans stav,
i Hel kallas det det böjda.”
Tor sade:

”Säg mig, Allvis,
– människors alla öden
väntar jag, dvärg, att du känner –:
vad kallas ölet,
som människors söner dricker,
i var och en av världarna?”
Allvis sade:

”Öl heter det bland människor,
men bjuggdryck bland asar,
vanerna kallar det starkdryck,
jättarna klar dryck,
men i Hel mjöd,
Suttungs söner kallar det festdryck.”
Tor sade:

”I ett enda bröst
har jag aldrig sett
fler uråldriga kunskaper;
med stor list
säger jag mig ha lurat dig:
ute har du överraskats av dagen, dvärg,
nu skiner solen i salen.”